Varför vanvårdas våra äldre? Anna-Britta 89 vill ha dödshjälp pga skam och förnedring

Det som nu rullas upp i Sydsvenskan om Anna-Britta och övergreppen på sjukhuset är inte bara tragiska misstag; det är systemkollaps. När en 89-årig människa tvingas be om hjälp att somna in på grund av vanvård, blottläggs den skamliga konsekvensen av decennier av nyliberal politik och New Public Management.

Tjänstemännens cyniska bortförklaringar om att de utför sjutton tusen hembesök om dagen avslöjar ett byråkratiskt monster som har reducerat gamla människor till procentsatser och produktionsmål. Det är ett system där mänsklig värdighet har offrats på lönsamheten altare. NPM har förvandlat välfärden till ett dött mätbarhetsträsk där pappersvändare och konsulter håvar in miljoner medan undersköterskorna springer sönder sig och tvingas lämna de äldre i skit och vanmakt.

Hela narrativet om att ställa Vellinges ”vinstdrivande” skryt mot Malmös utsatthet är en falsk dikotomi som döljer samma gift. Vellinges så kallade vinster är ingenting annat än ett kvitto på underfinansiering, sönderskuren omsorg och privatiseringar som sätter vinstintresse före liv och hälsa. Samtidigt ska vi ledas att tro att välfärdskrisen beror på migranter och bistånd, vilket bara är en billig avledningsmanöver för att skydda de verkliga skurkarna.

Pengarna finns i ett av världens rikaste länder, men de har systematiskt plundrats ut genom skattesänkningar för de rika och utförsäljningar av gemensamma tillgångar. När marknadslogiken tillåts slakta tryggheten lämnas medborgarna ensamma kvar på ruinens brant, skuldbelagda för ett havererat system de själva tvingats leva under. Det är dags att kasta ut byråkratin, riva upp marknadsexperimenten och återupprätta välfärden som en mänsklig rättighet istället för en exportvara.

För invandrare har tagit över dessa yrken.

Ättestupa?

för att svara kort på frågan/OP

Det är något komiskt ändå att dessa fake refugee welcome boomers blir misskötta till döds av ett gäng muslimer.

Vid 89 och i rullstol, och uppenbarligen oförmögen att förflytta sig själv från köksbordet till tex tv'n hade nog jag velat ha alternativet dödshjälp till hands oavsett kvalitet på hemtjänst.

Bara om du är vit.

Du menar kvinnorna tar hand om de äldre i hemmen.

Det är inte rimligt att satsa mer pengar på äldrevård. Jag betalar redan kopiöst för mycket i skatt.

För att kompensera skattebortfallet investerar jag en del i krigsindustri och det har fallit väl ut. Men Ukrainakriget varar tyvärr inte för evigt och då tvingas jag lägga tid på att reallokera pengar igen.

Till den överdrivet gnällande damen återstår bara att påpeka ”envar sin egen lyckas smed”. Hon borde förutseende ha sparat till ett privat vårdalternativ på den nivå hon påstår sig förtjäna och behöva.

Dinosaurier som glömt bort att dö...

Varför söker inte ni jobb i hemtjänsten då, så kan ni torka dinosaurierna i stjärten för slavlön?

Nej, hela problemet är ett systemfel. Problemet är att människor hålls vid liv långt efter att de skulle dött utan dyra medicinska ingripanden.
Problemet är ett pensionssystem designat efter 1960talets medellivslängd.
Problemet är en ständigt åldrande befolkning, ett köttberg, som konstant behöver mer och längre vård.
Problemet är en minskad befolkningsmängd, där färre och färre människor i arbetsför ålder tvingas försörja fler och fler människor som inte arbetar.

Det finns lösningar, men det är inget folk är mogna nog att diskutera utan att det snabbt blir hysteriskt och man blir kallad för nazist.

Att avsluta sitt liv när man vill är den ultimata formen av självbestämmanderätt, något som alla borde ha rätt till. Att bli gammal bara för att "man ska" bli gammal är riktigt jälvlig och man kan ju hoppas att man tuppar av vid typ 75-års åldern utan att ha fått utstå något långvarigt lidande. I Sverige kommer man inte på lääänge att tillåta dödshjälp då attityden "livet är en gåva och så härligt" är stark.

Finns inget värdigt i att bli gammal med krämpor som kräver 24/7 omsorg. Något verklig livskvalitet kan inte upprätthållas.

En kompis till mig som bor i ett land där dödshjälp är tillåtet berättade för mig hur det gick till när hennes far, 94 år gammal, bestämde sig för att dö med hjälp av aktiv dödshjälp. Hur fint och värdigt som helst gick det till, och helt på faderns villkor. Obegripligt att inte detta är en fråga knappt i Sverige.

Jag minns då jag var tonårsgrabb och första gången hade praktik på ålderdomshem. Det var inte alls så hemskt för de gamla som man läser om idag, det var som en institution men där fanns personal, daglig verksamhet, arranmgemang och färsklagad mat. Det jobbade mest svenskar som personal, mest kvinnor då förstås men en del killar började komma in och det fungerade bra. Men detta var i början på 1980-talet, men vad hände sen?

Jag minns hur man under den här tiden pratade om hur hemskt det var med vårdhem och speciellt ålderdomshem, institutionerna skulle bort, alla skulle bo kvar hemma, man började lägga ner alla vårdhem. Kanske var detta de första stegen till den utveckling vi har nu, idag är man inte ens berättigad till vårdboende om man så är 95 år och halvblind, inga svenskar jobbar inom vården medans tiotusentals unga svenskar går runt arbetslösa och Abdullah jobbar i hemtjänsten medans gamla sitter och ruttnar bort i sina lägenheter i ensamhet.