8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Meh, menar du alltså att föräldrarna inte ska försvara sig?

Obs ovanstående är 119% ironi!

Nej, det är inte hur de motiverat domskälet.

De säger att det handlar om att beskydda Elsa. Hur har de motiverat det. man kan inte bara säga vad man har för skäl, det måste visas att det det förefaller med verkligheten.

Vet du vad det innebär när man motiverar ett domslut.

Ja, jag håller med om att det hade varit olagligt att avsluta vården på grund av ett mediadrev. Och det var inte heller det som hände. Vården avslutades för att socialtjänsten själv bedömde att risken inte längre var påtaglig utan försumbar.

Jag menade att många LVU är olagliga, eftersom de bygger på felaktig grund generellt sett.

Men då blir den intressanta frågan: vad var det som förändrades på ett varaktigt och genomgripande sätt? Föräldrarna var desamma. Hemmet var detsamma. Elsas kroniska sjukdom var densamma. Det som förändrades var frågeställningen till MbP-experten, och därmed socialtjänstens egen bild av risken.

Om föräldrarna inte förändrades, men risken plötsligt bedömdes som försumbar, så finns det bara en rimlig förklaring: risken var aldrig påtaglig från början. Det var bedömningen som var fel.

Och mediernas roll var inte att sätta press. Granskningarna lyfte fram fakta som socialtjänsten och domstolen inte hade känt till, till exempel att droppet inte gav full näring som vården påstått. Att ny information kommer fram och leder till en ny bedömning är inget mediadrev. Det är precis så det ska fungera.

Så ja, det vore en revolution, men inte den du tror. Det vore en revolution om socialtjänsten öppet erkände att det var deras egen riskbedömning, och inte föräldrarna, som var problemet.

Hur hade enligt dig en sådan motivering sett ut för att vara ok?

Menar du att du inte ser vilken förändring som skett för flickan under tiden vården pågick?

Med den argumentationen skulle ju inga LVU kunna avslutas.

Det du har länkat till är skälet till domen. Vad jag efterfrågar är hur de motiverat de skälet.

Vet du vad det innebär?

I princip har du rätt i en sak. Om en orosanmälan innehåller felaktiga uppgifter, men en utredning sedan självständigt visar att barnet ändå behöver vård, så kan LVU vara befogat. Ingen ifrågasätter det.

Men det är inte vad som hände här. Den "omsorgsbrist" som återstod när MbP föll var inget nytt, självständigt fynd. Det var samma utredning, gjord utifrån samma MbP-misstanke, med samma symtom som underlag. Och de symtomen, trötthet, smärta och illamående, kan förklaras av att Elsa under flera år fick betydligt mindre näring än vården påstod. Inte av något som föräldrarna gjorde.

Och här blir ditt eget argument intressant. LVU enligt 2 § kräver en påtaglig risk på grund av misshandel, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet. Orsaken måste alltså finnas i hemmet. Så nog handlar det om de vuxna också. Om barnets symtom beror på felaktig medicinsk behandling är rekvisiten inte uppfyllda, hur mycket barnet än behöver hjälp.

Du säger att LVU handlar om flickan och hennes behov. Jag håller med. Hennes behov var rätt näringsbehandling för sin sjukdom och sin familj. I stället isolerades hon från alla hon kände i nästan sju månader och fick bara skriva handskrivna brev, trots att hon hela tiden var tydlig med att hon ville komma hem. Om man verkligen sätter barnet i centrum är det svårt att se hur det tjänade hennes behov.

Och till sist: socialtjänsten bedömde själv i maj att risken var försumbar och lät henne komma hem, utan att föräldrarna hade förändrats. Om det fanns ett självständigt vårdbehov som motiverade LVU, vart tog det vägen?

Nej. Förklara gärna!

Jo, jag ser absolut att Elsa förändrades. Hon mådde bättre. Det är jag glad för. Men frågan är vad som orsakade förändringen.

Ett LVU enligt 2 § avslutas normalt när förhållandena i hemmet har förändrats, till exempel när föräldrarna har tagit itu med sina problem. Det är därför LVU kan avslutas, och det är så det ska fungera. Men här förändrades inte föräldrarna. Det som förändrades var Elsa själv, [och hennes medicinska behandling].

Om ett barn med en kronisk tarmsjukdom mår bättre när hon får rätt behandling, så visar det att problemet var medicinskt. Det visar inte att hemmet var problemet. Tvärtom. Och en justerad näringsbehandling kräver inte att barnet tvångsplaceras och isoleras från hela sin familj i sju månader. Den hade kunnat ges hemma.

Så min argumentation säger inte att inget LVU kan avslutas. Den säger att det här LVU:t aldrig borde ha inletts, eftersom orsaken till Elsas symtom aldrig fanns i hemmet.

Om den felaktiga medicinska behandlingen beror på ageranden från föräldrarna så kan absolut omsorgsbrist vara uppfyllt.

Det är en ganska vanlig situation till och med. Det finns rättsfall från allt från vaccin till blodtransfusioner.

Nej det står inte att föräldrarna ska förändrats. Det står att omständigheterna som föranledde vården ska ha förändrats.

Det råder ingen tvekan om att dessa har förändrats.

Läs domskälen ordentligt. Förvaltningsrätten skriver att det inte har kommit fram annat än att Victoria har agerat och agerar med Elsas bästa i åtanke. Det är domstolens egna ord.

Den risk domstolen sedan beskriver är att mammans sätt att kommunicera med vården skulle leda till onödiga och mer omfattande vårdåtgärder än vad som krävs. Det är ju exakt MbP-resonemanget, bara utan etiketten. Domstolen avvisade MbP som grund men behöll logiken och kallade det omsorgsbrist.

Och premissen höll inte. Domstolen trodde att risken var att Elsa skulle få för mycket vård. I verkligheten fick hon för lite. Droppet hade inte ökats sedan hon var två år, trots att vården uppgav att hon fick full näring. Det var inte mamman som hindrade vården från att klarlägga Elsas behov. Det var vården som inte hade gjort det, och mamman som hade rätt i sin oro.

Och även om man godtar domstolens resonemang: risken gällde mammans kontakt med sjukvården. Hur motiverar det att Elsa isolerades från sin pappa, sina syskon och hela sitt nätverk i nästan sju månader?

Domskälen ni hänvisar till bevisar alltså inte att socialtjänsten hade rätt. De visar att omsorgsbristen var MbP i ny förpackning, byggd på en medicinsk bild som visade sig vara fel.