Citat:
Ursprungligen postat av
-Nigger-
Ni som röstar på V,S,MP osv ni tror att man kan lösa alla problem genom att sluta jobba, leva på bidrag, ta in massvis med invandrare som skapar samhällsproblem.
Frågor till er:
Är det viktigaste för er att ni kan stoltsera er med att säga att ni inte är rasister?
Eller exploderade lampan uppe i knoppen när det blev fakta att era väljare är kriminella från somalia?
Nej, det viktigaste för mig är att säga att jag är en stolt Nordbo, att jag tror på värden större än feghet eller bekväma pengar. Jag tror inte på ett land som inte är värt något bortom litet naturtillgångar - jag tror på något större.
Du nämner rasism så jag antar att det är invandring du vill prata om? Jag minns dom första vågorna av folk som flydde hit, jag minns hur man pratade om risker, om faror, att det här var ett problem. Hur vi skulle låsa dörrn och gömma oss bakom soffan. Jag minns hur patetiskt det var att höra.
Vad är poängen att försvara något meningslöst att försvara? Vad är poängen att vara dom vi är om vi ligger och krälar på golvet och skrikgråter?
Jag är stolt över att vara där jag är ifrån. Textraden "Jag vill leva jag vill dö i Norden" betyder något för mig. Det här är mitt hem, och det finns tusentals trådar om folk som dig här på FB som jämrar er och drömmer om att skaffe hittefru från Thailand och flytta. Bra. Flytta. Ni hör inte hemma här. Lajvsvenskar, höglandstyskar.
När världen står i lågor backar vi inte, vi fegar inte ut. Låt Danskarna gnälla om Danskhet, Norrmännen greppa oljepengarna, vi backar inte. Sverige är större än en flagga och några sträck på en karta.
Den sekulära demokratin, den bräckliga borgfredens logik, dom återkommande ritualiserade bråken på arbetsmarknad och i politiken - herregud till och med hur vår monarki är uppbyggd på ett löfte att dom får all makt om dom lovar att inte använda den - all den svaghet vi byggt in i vårt system är vår styrka. Det faktum att vi sa till världen, "visst kom in, testa oss" är en form av manlig kaxighet som jag vill ha i mitt liv.
Och jag är stolt över att vara Svensk. Jag vet att det är en töntig grej att säga numera, men jag är det.
När världen bommade igen, släckte lamporna och lajvade goda medans dom lät bomber regna över folk som flyr öppnade vi dörren. För att vi kan, för att göra det som är rätt är inte samma sak som att göra det som är enkelt.
Jag är medelålders och kan titta ut på min gård och se hur grannpojken som är brun som en pepparkaksgubbe har träffat en tjej som ser ut som en nazistreklam. Två Svenska ungar som trevande hittar ung kärlek, den som känns som den ska vara för evigt men aldrig gör det. Dom kunde träffas för att vi är kaxigare. Vi är starkare. Vi är bättre.
Jag har sett kvinnor uppvuxna på platser där dom bestraffas för sitt kön, vägras utbildning och frihet, lära sina döttrar om att dom ska ta tillvara friheten dom har här. En bekant som är Somali-Svensk har flera systrar där alla har utbildningar som läkare, forskare, programmerare, ekonomer och fysiker för att hon och hennes syrrors morsa förklarade att om dom har sina egna liv kan ingen man tvinga dom till nåt.
Jag är STOLT över att vara Svensk med dom. Jag är stolt över att vi tar risker - över att vår svaghet, vårt samhälles bräckliga tillstånd av fred är värt att försvara mer än en budgetanalys eller en bit flagga.
Jag är stolt för att vi generas över att veva med Svenska flaggan. Att vi vet att Samhället är större än Nationalstaten och därför har svårt att förstå vad vi ska fira på Nacho-dagen.
För att vi vet att staten bara är en mekanism satt för att försvara samhället, och samhället är bara den övergripande massa vi som individer existerar i. Men att vi samtidigt, när vinden viner och bomber faller, öppnar dörrn och släpper in dom som flyr. Att vi säger "Ni är vi nu, och vi är ni" för att Sverige är större än bekväma gränsdragningar och plånboksmoralism.
Jag är patriot, därför är jag vänster. Jag vet inte vad som driver er på högerkanten, men jag vill att ni inte åker iväg med era hittefruar och fylleheilande upptåg. Stanna här. Drick en bärs med oss. Det är ok om det känns bräckligt, töntigt och svagt att ingen skriker brösttoner och förskjuter varandra. Vi är nordbor, tillsammans.
"Jag vet att du är och förblir vad du var" - är inte en varning, det är ett löfte.
Jag vet inte vad som driver er. Är det nationalsånger och flaggviftande? Jag vet inte. För mig är det två ungdomar som stjäl tandkrockande försök till kyssar när dom tror att grannarna inte ser, två Svenska unga med en hudfärgsmix som en satans regnbåge.
Vår styrka kan inte mätas i vapen, pengar eller slutna gränser. Vår styrka är vårt mod - modet att säga till en värld i kaos: "ingen fara, kom hit. Vi kan fixa det tillsammans". Att inte krypa in bakom soffan när det blåser hårt. Att veta att det som är rätt är sällan det som är enkelt.
Kanske är det töntigt att säga: men jag är en stolt nordbo.
