Citat:
Ursprungligen postat av
smickra
Alla vill ju bidra till ett bättre samhälle.
Hur då menar du? Vilka "alla" vill bidra till ett bättre samhälle?
Jag bidrar väl bara genom att jobba, konsumera och vara laglydig eller hur? Varför ska jag dessutom avstå min lön? Och exakt till vad? Till vem? Vilken menar du vaknar upp på morgonen och bara "hurra idag ska jag bidra till samhället"? Det är något väldigt naivt, barnsligt och töntigt över dylika fantasier.
Är du född igår? Är du så naiv så att det saknar beskrivning?
För det första, det här med att "göra rätt för sig", "bidra till ett bättre samhälle" är en mycket svensk eller skandinavisk tankegång som inte alls är gångbar utanför Skandinavien. Dessa tankar har i grunden Lutherskt ursprung men är sedan ompaketerade till ett resultat av folkhemstanken och ett extremt tillits samhälle. I Sverige framförallt fanns föreställningen från ca 1950- fram till ca några år efter millennieskiftet att man skulle arbeta, betala skatt och därmed få tillbaka det man betalat i skatt som en slags försäkring när du blivit sjuk, gammal eller inte kan te försörja dig själv. Samtidigt har du gjort något fint för någon annan mindre lyckligt lottad medborgare. Alltså en stark solidaritetstanke. Slogans som "Gör din plikt, kräv din rätt" var vanligt förekommande.
Det här fungerar ju om du har:
A: Väldig hög tillit till auktoriteter och myndigheter. Samtidigt som landet har en anonym religion och en befolkning som är starkt sekulära. Staten i mångt och mycket ersätter religiositeten.
B: Ingen eller lite korruption statsapparaten
C: En ekonomisk tillväxt som är relativt stor år efter år, dvs det finns ett överskott att fördela.
D: Det här överskottet fördelas jämt över befolkningen så att alla upplever att de får det bättre år från år. Alltså det finns en fördelningspolitik och en välfärdsmodell.
E: En befolkning som alla har samma idé om samhället - vad samhället är, vad samhället ska vara. Det finns en gemensam vision för samhället och en gemensamt mål hur vi tar oss ditt. Den biten funkade när Sverige var ett homogent land kulturellt och religiöst.
F: Stark samhörighetskänsla. Alla medborgare kan spegla sig i varandra och alla kan känna igen sig i varandra. Det finns alltid en känsla av att "det där kunde ha varit jag" osv.
G: Antagligen även en befolkning som är mindre är 10 miljoner eller åtminstone 15 miljoner. Större befolkningar leder omedelbart till större klassklyftor, mer diversitet, större social, ekonomiska och kulturella skillnader.
Som man snabbt kan konstatera uppfyller inte Sverige numera inte en enda av ovanstående punkter. Så varför ska jag då "bidra till ett bättre samhälle" genom att avstå lön?
Jag har vänner i Baltikum. Har pratat om sånt här med dom. De förstår inte frågan ens. Det är fullständigt abstrakt för dem.
Man jobbar för att:
1: Försörja sig
2: För att man förhoppningsvis får ut något av jobbet, en gemenskap, rutiner, tillhörighet, yrkesstolthet, identitet, utvecklande, lära sig nytt osv
3: I bästa fall är jobbet både roligt och intressant
4: Status
5: Hög lön, dvs hög levnadsstandard
Det är ganska personliga skäl till varför man jobbar. Det är inte för att "göra samhället bättre. Alla som arbetar betalar skatt och då bidrar du ju till att förhoppningsvis "göra samhället bättre" men det är ju såklart en spin off effekt och ingen skäl personligen till varför man jobbar. De har ingen tanke på att jobba för att avstå en stor del av sin lön till staten. Det är en helt främmande tanke.