Gabriella Joss Possler

Obegripligt. Nu kanske jag antar att barnen "ändå sitter tillsammans i köket" eller nåt och målar och pysslar och därför inte "behöver" en egen större plats. Men i så fall är det lite fel. Får man ändå en egen plats i sitt eget rum är det ju bättre att ha ett riktigt skrivbord med ordentlig yta. Ibland behöver man eget space där man får plats och det märks ju definitivt när barnen kommer upp i ålder. Och bra belysning behövs det med. Inte ens det kunde jag se att dottern fått... Sonen däremot har en större yta inrymd i en golvställd bokhylla. Det ut som en hylla det med, skrivbordet alltså. Men betydligt större än dotterns. Men det är väl Gs smak som styr. Det ser man ju i resten av barnens rum också. Så nedtonat och tråkigt och totalt brist på fantasi och färg och personlighet och funktionalitet. Det är bara G rakt igenom rakt igenom hela huset...

Det vilar något djupt sorgligt över hennes val av inredning till barnen. Det är som att hon VILL att de ska ha en dyster tillvaro med samma "eat, shit, repeat liv" som hon själv har.

För 5-10 år sedan fanns det många "mammabloggar" som var liknande som G fortsätter vara.

Beige, grå, ljusrosa och ljust trä, färgmatchat in absurdum. Många av de där kvinnorna är idag frånskilda, ensamstående och har inte längre samma ingång till sina färglösa liv. Men jag undrar ibland hur det ser ut hemma hos dem idag och om de prioriterar annorlunda. (Typ, vad är viktigt i livet på riktigt osv)

Ja, det kan inte vara positivt för barnen och vilka de senare utvecklas till. Vissa kanske tänker att det bara är inredning/kläder/prylar och att det inte spelar någon roll. Men det gör det faktiskt, sånt påverkar mer än vad vissa tror.

Samtidigt som detta tänker jag på det där att G bjuder alla på kalas, som hon skrev om igår, att ingen ska vara utanför och den helylle morsan hon försöker framställa sig som.

Utåt ser det ur som en helylle morsa som går all in. Men nä, det är bara fejk där alla kommer krascha på något sätt förr eller senare...