Det överdrivna sparandet, har spardjävulen tagit dig?

Tänkte att nu jäklar ska jag bränna lite pengar och drog in till köpcentret för att köpa lite kläder. Då hade de jävlarna 70% rea så ett par jeans en T-shirt och ett par kortbyxor gick på 518 spänn. Sprätte iväg 809 spänn på systemet iallafall, de har de aldrig rea.
Klarar inte att göra av med pengar. Köper inget jag inte behöver och är det rea köper jag där istället för till fullpris.
Inte lätt att ändra på sig när man haft en knaper ungdomstid med barn , husköp, skilsmässa och allt som hör till och fått tänkt sig för. Helt plötsligt sitter man där med några miljoner och klarar inte av att nyttja det.
Försöker men går inte. Kontot växer med 20-30 papp i månaden.

Nej aldrig någonsin. Jag älskar att spendera pengar inte bankens men mina helt egna pengar.

Det där med allt efter en milstolpe har jag också försökt blev samma resultat, man gick i gankar att vill jag plugga vill jag kunna göra det utan att låna en massa (att spendera massa tid och pengar på att plugga och riskera inte få jobb efteråt är dessutom något som skrämmer bort mig ifrån det tillsammans med andra faktorer) eller behöver köpa bil, blir arbetslös för att jag bara får nog av jobbet eller andra anledningar.

Ja bättre har det väl blivit men bra skulle jag inte kalla det, gör jag vissa roliga saker eller något som kostar kan jag oroa mig för att det ska bli en vana och därmed en ekonomisk börda.

Pengar pengar pengar.
Börja jobba som 16 åring lägg alla slantar tills du är 25 i fonder och bo hemma så kan du gå i pension vid 40. Men vem gör så?

Livet handlar om att njuta av resan. Och mellan 18 70 är majoriteten av livet. Tiden innan får du knappt göra något, tiden efter orkar du inte göra något.

Njut av resan.

Enligt min erfarenhet kan man göra både och. Att "leva livet" kostar inte speciellt mycket pengar om man med det avser meningsfulla saker. Att shoppa, supa och köpa bil är såklart häftigt som ung, men knappast något som ger en minnen för livet. För mig var det just att resa, hänga med vänner/tjejen, plugga och göra karriär som var det meningsfulla. Och inget av detta kostar speciellt mycket pengar. Visst, att backpacka i Asien kan kosta en slant, men inte så fruktansvärt mycket om man är någorlunda ekonomiskt sinnad. Resten kan man lägga på en indexfond.

Vad som är meningsfullt i livet är ju högst subjektivt. Det mesta som är roligt kostar pengar, oavsett intresse

Jag la det mesta pengar på hojar när jag var ung, och har mycket fina och roliga minnen från de åren.

Hade jag skippat mc-intresset helt och sparat hade vi nästan kunnat casha det huset vi köpte sen...

Som typ att plocka svamp, övernatta i vindskydd och bada i sjöar.

Du får googla vad "det mesta" betyder

För övrigt sjukt tråkiga aktiviteter i ditt exempel

Det är vad du anser, och antagligen de flesta svennar med dålig ekonomi, som inte förstår att det är en lyx att kunna ta ett dopp i en ljummen sjö mitt ute i skogen mitt i natten när det fortfarande är ljust, att sova vid en eld i ett vindskydd, att plocka bär, Det är något som är ytterst få i världen förunnat.

Precis. Ofta handlar det mest om att se över sin privatekonomi och kapa onödiga kostnader. Det verkar tydligen råda en missuppfattning om att spattiga impulsköp = livskvalitet. Det är det inte. Jag blir iaf inte lyckligare av att ha ett gymkort och 7 streamingtjänstabbonnemang jag inte använder som bara tickar pengar. Eller att ha Red Bull som ”bordsvatten”.

Att spara handlar främst om att rationalisera sin privatekonomi, och skära bort allt onödigt. Inte att leva som en buddistmunk. Det handlar om att identifiera sådant som kostar pengar, men inte gör en lycklig - och omlokalisera dessa pengar till något som gör en lycklig framöver. Att kunna inse att 1-2 tkr / månad idag, kan översättas till fantastiska möjligheter i framtiden.

Det handlar om att se dess möjligheter, inte bara se ett ”sparande för sparandets skull”. Då kan jag fatta att motivationen tryter. Visualisera istället huset på Sardinien, eller förtidspension vid 55. Då blir sparandet roligt. Plus att man får ökat självförtroende under resans gång, vilket är en trevlig bonus. Och en livskvalitet i sig.

Det mesta kostar fortfarande pengar, att det finns vissa aktiviteter som är gratis/billigt fråntar inte det faktum

Extremt efterblivet att koppla ihop dålig ekonomi med att inte se nått nöje att plocka mögelväxter i skogen eller bada i insjöar

Tråden handlar om spardjävulen, dvs dom som inte gör annat än att spara. Resor är således uteslutet för dom. Dom googlar sin destination och gör street view istället.



Det är såhär überspararna tänker, plocka svamp ger dom minnen för livet, men en resa gör tydligen inte det.
De älskar hänvisa till gratisalternativ och inget får kosta. Det som dom inte säger är att de tackat nej till kompisresorna så nu står dom där utanför gänget och när polarna har berättelser från kroglivet så fattar dom inget eftersom entrén kostade 100 spänn.

Sedan gillar vissa hoj, andra resor den tredje barhäng. Men det kostar och kan lova dig att plocka svamp som dom säger, det kommer nog aldrig ge ett betydande minne. Om man inte ätit fel svamp dvs. Då kan mycket hända...