Polyamorös man, ask me anything!

... När jag var yngre blev jag alltid förälskad i flera personer samtidigt.

... Jag tror största skillnaden är att en partner förväntar man sig att umgås med i flera år med, att man ska dela sitt liv med den, att man har sex med varandra är mest en trevlig bonus.

Jag har personligen svårt att ha kk relationer eftersom jag har lite för lätt att bli förälskad i personer.

Nä, man måste inte vara bisexuell, går bra att hålla sig bara brudar eller bara snubbar om man så vill.

Skillnaden mellan kk och partner skrev jag nyss till någon annan här i tråden, men jag tar det igen.
I en kk relation är sexet det primära och dessutom förväntar man sig inte att dela sitt liv på samma sätt. Man kanske inte planerar in saker man vill göra med en kk flera år fram i tiden. Man ringer inte till sin kk när ens förälder dör för att få tröst och stöd.

...

Det är jag också egentligen. Därför blir det inte mycket fitta, tyvärr.
Men för att utveckla resonemanget finns det annat än åtrå att vinna på att ändå ha sex. Man får närhet och man får tillfälle att ge kärlek. En höjdare med sex är ju att se den andra njuta också. Något som ofta tycks glömmas bort. Jag undviker dock sex med kvinnor jag inte åtrår ändå, för oftast blir de bara efterhängsna och en börda i slutändan. Då blir ju polyamori en slags lösning.

Jag är också poly, men kvar i garderoben.

En gång hade jag 3 stadiga flickvänner, och två älskarinnor. Problemet var att hålla dem isär och komma ihåg vad man sagt till vem. Eftersom jag är i garderoben kände ingen av dem till varandra eller att jag är poly.

Men det blev för jobbigt att leva så till slut, så jag har slutat med det. Är nog bättre att komma ur garderoben.

Jag kan inte tänka mig att polyamori kommer lösa problemet att dubbar för många efterhängsna kvinnor omkring dig.

Om du vill ha kvinnorna omkring dig så hade det hjälpt att vara polyamorös, eftersom det innebär att ge din kärlek till flera personer.

men om du vill bli av med dom får du nog pröva nåt annat, typ säga ”nej, stopp, min kropp, försvinn!”

Hejhej!

Jag är ny på Flashback och hittade hit mest pga podden Flashback forever.

Jag har uppfattningen att polyamori är väldigt konstigt för många människor, och väldigt missförstått av många människor.

Många polyamorösa jag känner lessnar snabbt på fördomsfulla frågor och missförstånd om att de är jättevilda sexgalningar. Jag har dock inte lessnat på det, därav denna tråden.

Jag minns inte riktigt när jag ”kom ut” som polyamorös, det var i övre 20-årsåldern och nu är jag en bit över 40 så kanske femton-sexton år som öppet polyamorös.

Jag har haft en del tråkiga kärlekshistorier under den här tiden, men mestadels lyckliga och framgångsrika kärlekshistorier.

Jag har tre flickvänner och en pojkvän, som jag är väldigt förälskad i alla fyra, och det är ingen hemlis för någon att jag är det eller att jag har sex med alla fyra heller. Mina fyra partners är inte kära i varandra, men tre av dom har ytterligare partners vid sidan av mig.

I teorin finns det inga gränser för om jag eller någon av de andra skulle bonka på någon snygging de träffar eller kära ner sig i någon som de finner intressanta. I praktiken är det dock lite svårare, iallafall för mig eftersom jag inte är särskilt bra på att flörta eller ragga och är dessutom väldigt nöjd med att ha fyra partners redan, fler partners än vad de flesta orkar med att ha. Skulle inte tacka nej till någon mer att ligga med, men jag är inte världens mest attraktiva gubbe vid första anblicken så det händer ytterst sällan att någon vill det utan att lära känna min ”vinnande personlighet”.

Hursomhelst, jag vill gärna ha frågor om mitt polyamorösa liv, svarar gärna på både dumma och smarta frågor.

Tänk gärna på att jag är nybörjare på Flashback sinom det tar lång tid för mig att svara är det säkert för att jag missat hur man får notiser eller nånting…

"dubbar"? Jag antar att det är en felskrivning, men inte för vad.

Det var ju det jag menade, att jag kan se polyamori som en slags lösning på det problemet. Om de inte går med på att inte vara exklusiva, får de ju säga stopp själva - mitt eget problem med deras efterhängsenhet försvinner då.

Blir det inte lite hektiskt emellanåt? Jag behöver få vara för mig själv ibland och då vill jag verkligen inte att folk sliter och drar i mina lemmar eller gör en massa kontaktförsök.
Skulle du säga att det kan verka till min för- eller nackdel att vara en sådan personlighetstyp om jag lite smidigt skulle switcha över och bli poly?