Citat:
Ursprungligen postat av
DeletedUser
Jag har ett problem som jag skulle vilja lyfta. Går i nuläget på aktivitetsersättning och får ut 17 tusen i månaden efter skatt.
Jag vore tillräckligt arbetsför nog för att klara att jobba ca 50% men mycket mer går inte för då drabbas jag av stark mental utmattning, och det är ingenting som kommer förändras utan det lär fortsätta att vara så.
Får man ut en arbetslön för halvtid så minskar ersättningen drastiskt. Så om jag ska få någon ekonomisk vinst på att jobba så behöver jag hitta ett arbete med månadslön på minst 34 tusen efter skatt för heltid om jag ska få ut ungefär samma summa jag får nu i bidrag fast i lön. 40 tusen i månadslön efter skatt för att kunna få ut omkring 20 tusen på halvtid och då är det bara 3 tusen mer än vad jag får ut nu!
Dessutom är det totalt orimligt att jag skulle få ett så välbetalt jobb, har ingen utbildning så det hade varit Ica som gäller.
Där blir det inte mer än ca 13 tusen efter skatt, 4 tusen mindre än vad jag har nu
Så frågan är om man inte är fast i bidrags träsket resten av sitt liv, jag börjar känna att det är den bästa lösningen på det. Eller vad tycker ni?
Jag tycker faktiskt att det största problemet i ditt inlägg inte är ersättningssystemet, utan inställningen du verkar ha till dig själv och din egen framtid.
Du skriver att du klarar ungefär 50% på grund av mental utmattning och att ”det lär fortsätta vara så”. Hur vet du det kommer att fortsätta att vara så? Om du har problem som begränsar din arbetsförmåga så kraftigt borde väl första målet vara att försöka få rätt hjälp och se om arbetsförmågan går att förbättra? Dumt att redan nu bestämma att 50% något slags permanent tak för resten av livet.
Sen blir det konstigt att utgå från att mer än 50% arbete automatiskt innebär samma mentala utmattning oavsett vilket arbete det handlar om. Det är enorm skillnad mellan olika jobb, arbetsmiljöer, arbetstider, arbetsuppgifter och kollegor. Det känns som att du bestämt dig för att ett jobb är exakt likadana som alla andra. Ett jobb där man vantrivs med kan vara fullständigt dränerande medan ett annat jobb kan vara raka motsatsen. Det kan vara exakt samma arbetsuppgifter, bara andra kollegor som förvandlar ett olidligt jobb till ett fantastiskt jobb.
Och nej, alternativet till aktivitetsersättning är inte automatiskt ICA med 13 000 efter skatt bara för att man saknar utbildning. Det finns massor av människor utan utbildning som har byggt upp både bra löner och karriärer.
Utbildning öppnar dörrar, absolut. Men när man väl fått in foten någonstans spelar inställning, prestation, ansvarstagande, social förmåga och viljan att lära sig ofta väldigt stor roll för vilka möjligheter man får därefter. Man kan också utbilda sig senare, gå kortare yrkesutbildningar eller byta spår när man hittat något som passar.
Det jag reagerar mest på är att du redan verkar ha räknat ut resten av ditt arbetsliv utifrån hur situationen ser ut just nu. Du har kommit fram till att du aldrig kommer kunna arbeta mer än 50%, att du inte kan få ett välbetalt jobb eftersom du saknar utbildning och att det därför är mest rationellt att fortsätta leva på ersättning.
Med den utgångspunkten har du i princip stängt alla dörrar till en positiv förändring.
Vänd på frågan istället, vad skulle krävas för att du på sikt skulle kunna arbeta 60, 70 eller kanske 80%? Vilken typ av arbete skulle passa dig bättre? Vad behöver du lära dig för att komma dit? Vilken hjälp kan du få med utmattningen? Och vilka jobb finns där du faktiskt skulle kunna trivas?
Det finns såklart inga garantier för att du kommer kunna jobba heltid. men jag tror din inställning är största problemet.
Tillägg i efterhand: Jag började läsa svaren i efterhand vilket i vanlig ordning är ganska korkat. men gjort är gjort och jag orkar inte omformulera hela mitt svar. Andemeningen är densamma men jag har en viss ökad förståelse för ditt tillstånd.
men åter igen, andemeningen i det jag skrev kvarstår. det finns fortfarande bra alternativ till arbete och du bör inte utgå ifrån att Mental utmattning per automatik kommer efter 50%. försök att med lite självreflektion. Försök att hitta en bättre inställning. Fundera över vad du vill, vad du skulle trivas med och vad du vill undvika. Du skrev tidigare att du vill undvika människor i största allmänhet, vilket jag förstår. det finns sådana jobb också.
En livssituation går i de flesta fall att förändra, en bättre mental inställning är en bra nyckel.