Regeringsbildningen och talmansrundorna efter valet 2026

Jag hör en bitter rasist... förstår hur du menar, jag röstar SD och har skakat hand eller kramat alla i SD som fanns med i partiet för flera år sedan.

Paula är inte kvar längre, men hon har man kramats med, Jimmie har jag festat med ett par gånger. Jomshof, Mattias Karlsson, Thoralf Alfsson, Julia Kronlid, Oscar Sjöstedt, Björn Söder med flera.

Vill man ha ännu hårare åtstramning som partiet stod för förr i tiden? Ja, men jag är samtidigt realist och inser att man kommer inte så långt i maktens korridorer om man driver en för extremt politik i andra partiers ögon.

Visst man kan rösta på t.ex, Alternativ för Sverige, men de kommer aldrig komma någonstans. De kommer aldrig bli invalda i riksdagen och även om det skulle gå så långt så skulle de aldrig få vara med och regera.

SD har hittat en bra balans. De har kommit in i värmen, till stor del för att de blivit så stora, men de håller det mest extrema borta och ger och tar. Ändå har denna mandatperiod som gått gjort stor skillnad för Sverige. Utan SD hade det varit mycket sämre. Var glad för det. Rösta på vad du vill, men inse att en bortkastad röst är ingen röst.

SM regering 😁
Finns bara konventionellt motstånd. Från en tid vi hade verkliga ideologiska strider. Nu är vi alla medelklass, utom invandrarna som är trasproletariat 😏.

Om utredningarna blir färdiga imorgon så kan omval hållas först om tre månader. Under den tiden vill vi ha en fungerande regering och inte som nu en övergångsregering.

Om mandatfördelningen ändras efter omvalet så kan regeringen avsättas av den nya riksdagsmajoriteten och en ny regering bildas.

SD borde absolut inte släppa på kravet att vara med i regering. De har gjort det allt för länge nu. Sd var stösta parti på högersidan förra omgången, ändå valde Jimmie att avstå från statsministerposten.

Nu är dom visserligen inte störst längre, men näst störst av 4 partier. De borde absolut inte ge upp ministerposter.

Du tycker det är bättre att släppa in vänster in i regering?

Om inte SD släpper Regeringskravet så är en Vänsterregering enda alternativet. Valresultatet tillsammans med C:s linje mot SD gör något alternativ omöjligt.

Ändå väldigt "happigt". Om jag utreds för brott och ett företag som jag söker jobb hos får reda på det så kommer de högst troligt inte anställa mig. Även om jag skulle vara oskyldig. Bara mistanken mot mig gör att de avstår.

Borde vara samma sak med regeringsbildning. V har anmälts för valfusk och de borde inte ens "anställas" eller få vara med i regeringsbildandet innan det är utrett.

Ingen har anmälts ännu. Antagligen kommer ingen att anmälas förrän frågan om det blir Regering eller nyval är avgjord.

Det mesta SD gjort senaste tiden är oerhört otaktiskt. V har bokstavligt talat slängt ut det äckliga partiet Nyans ur vallokalernas (därav allt tjafs om fusk). SD hade, om de varit lite smartare, tagit alla röster för AFS och ÖD. Men det var de för korkade för.
SD har blivit något slags parti för kataloghusboende männsiskor i typ Bankeryd eller Vaggeryd. Det är deras "drömväljare", men snälla SD, det är en väldigt liten väljargrupp i jämförelse med V:s Rinkeby och Biskopsgården.

Absolut inte. Jag tycker att C är hela roten till allt det onda. De är dom som har två sidor att välja på, men väljer INGEN.

De andra väljer bara EN sida. C har två sidor att välja på men har röda linjer mot båda sidor. Alltså anser jag att det är på deras ansvar att det inte blir någon regering.

De måste helt enkelt välja en sida, men de kan inte för de ställer för höga krav på båda sidor.

Jag ser det mer som att C måste släppa en av två röda linjer. Välj höger eller vänster. Just nu väljer dom inget vilket så klart inte funkar. De måste välja sida.

Jag noterar att det är flera här som inte riktigt har koll på vad olika saker betyder och innebär. Det blir ibland en salig blandning av olika begrepp så vi kanske borde förklara vad olika saker egentligen är och hur det funkar.

Sonderingsrunda
Detta är när talmannen låter en partiledare undersöka om det finns tillräckligt parlamentariskt stöd för att bilda en regering som kan tolereras av Riksdagen. Partiledaren förhandlar eller samtalar då med andra partier och återrapporterar sedan till talmannen. Sonderingen är inte en formell statsministeromröstning och räknas därför inte som ett av talmannens fyra försök att få en statsminister godkänd. Det är vad det heter; en sondering. Talmannen kan inte tvinga en partiledare till en sonderingsrunda. Begreppet "sonderingsrunda" finns inte i Regeringsformen eller i någon annan lag. Det är en konsitutionell praxis eller "verktyg" som Norlén själv beskrev det som. Det finns ingen gräns för antal sonderingsrundor eller hur länge en sonderingsrunda kan vara. Sonderingsrundor är ett sätt för talmannen att få fram en möjlig kandidat för omröstning.

Statsministerförslag
Talmannen kan när som helst (i princip) föreslå en ny statsminister för omröstning i kammaren. Talmannen får föreslå exakt vem talmannen vill. Det skulle alltså kunna vara du som läser detta. Eller Penny Parneviks senaste bebis. Det finns bara ett enda krav och det är att vederbörande är svensk medborgare. Bara så att det är glasklart... talmannen skulle kunna föreslå Mohamed Ali från V som ny statsminister och låta det gå till kammaren för omröstning. Problemet är att talmannen samtidigt ska föreslå en kandidat som talmannen rimligen kan tro kan bli framröstad så det begränsar antalet möjliga kandidater rätt avsevärt.
Det får endast vara 4 statsministeromröstningar. Om den 4:e misslyckas blir det automatiskt extra val inom 3 månader. Att föreslå statsministerkandidater för omröstning i kammaren är ett av talmannens jobb. Det är inte så att talmannen får göra det; talmannen SKA göra det.

Den tänkta regeringskonstallationen
Det står visserligen inte explicit i Regeringsformen men det framgår i förarbetena till Regeringsformen samt är uttryckligen beskrivet av Riksdagen att talmannen ska informera kammaren om vilka partier som den föreslagna statsministern avser att bilda regering med. Rent formellt röstar kammaren endast på statsministerkandidaten men det blir ju svårt för kammaren att ta ställning till ett föreslag om man inte samtidigt vet om man "röstar" för en majoritetsregering eller en minoritetsregering och vilka som är tänkta att ingå. Det blir ju svårt med röda linjer för utan den här informationen har man ju ingen aning om ifall en röd linje korsas eller inte. Det kan tilläggas att en statsminister är fri att utse sina ministrar efter att denne blivit vald men den angivna partisammansättningen skapar enligt grundlagsförarbetena och senare utredningar en politisk/konstitutionell bundenhet som inte kan bortses ifrån. Alltså... har kammaren röstat fram en ny statsminister med en uttalad partipolitisk sammansättning så är den nya statsministern bunden vid att bilda en regering med exakt den partipolitiska sammansättningen.

Omröstningen
Det röstas endast på en (1) kandidat åt gången. Det är alltså inte 2 kandiater som står mot varandra. Det är bara en (1) person. Antingen grönt för "ja", gult för "tolererar" (heter formellt "avstår") eller rött för "nej". 175 eller fler "nej" och statsministeromröstningen misslyckas. 174 eller färre "nej" och den kandidat som omröstningen varit om röstas igenom som ny statsminister och kan bilda regering. Omröstningen har en viss formalia. Talmannen kallar till sammanträde för kammaren där h*n deklarerar själva nomineringen. Sedan bordläggs frågan. Det är för att ge ledamöterna tid att ta del av ett förslag innan det avgörs. Det luriga är att även på mötet efter så bordläggs frågan dvs ingen omröstning. Detta är någon slags procedurspärr mot ett alltför snabbt avgörande.