Citat:
Utkiksskyldigheten gäller oavsett vilket fartyg som slutligen kolliderar med vilket. Om snipan inte höll tillräcklig utkik akterut kan det därför finnas ett självständigt regel 5-brott även om Misje Verde var det upphinnande fartyget. En korrekt utkik hade dessutom kunnat ge snipans förare möjlighet att upptäcka kollisionsrisken i tid och därefter agera enligt de regler som gäller för stand-on-fartyget, bland annat regel 17 och, beträffande själva undanmanövern, regel 8.
Det är också därför man inom sjöfarten inte alltid kan nöja sig med att konstatera vem som hade väjningsplikt. Regel 17 innebär att även stand-on-fartyget har skyldigheter när det blir uppenbart att det väjande fartyget inte vidtar tillräckliga åtgärder. Tillsammans med reglerna om utkik och gott sjömanskap innebär det att flera inblandade kan ha brustit i sina respektive skyldigheter vid samma olycka. Det är därför man så ofta talar om att ansvaret vid en sjöolycka kan vara delat, även om det ena fartyget hade den primära väjningsplikten.
Det är ingen som säger att befälhavaren och lotsen på Misje Verde inte gjorde fel. Frågan är snarare om det är rimligt att hålla dem ensamt ansvariga. Särskilt eftersom många verkar få för sig att sjövägsreglerna inte gäller småbåtar. Det gör de naturligtvis; reglerna gäller fartyg, och en fritidsbåt är inte undantagen bara för att den är liten.