Citat:
Ursprungligen postat av
BeHPNemesis12345.
Enda lösningen är i så fall att C får Finansdepartementet, V får migration och delar både kultur- och miljö med MP, och allt annat tas av S.
Det är svårt att tänka sig att V i fyra år skulle få sina väljare att acceptera en borgerlig ekonomisk C-politik. Det överlever inget (i själ och hjärta) kommunistiskt parti. Nej, det blir för hårdsmält för V. De måste kunna visa sina väljare att man "klämmer åt miljardärer" samt "tar från de rika och ger till de fattiga". Och C varken kan eller vill ge V detta.
Om regeringsbildningen slutar med en rödgrön regering av någon form ligger en fyra år lång period framför oss med käbbel, bittra förhandlingar hit och dit samt ett regerande block som saknar grundläggande respekt och förtroende för varandra. Det är riktigt farligt för vårt land då vi befinner oss i den allvarligaste säkerhetssituationen sedan WW2. En rödgrön röra har vi inte råd med.
I princip råder hybridkrig med ryssen. Vi måste därför ha en klar och tydlig försvarspolitik. Den kan inte frontas av medelålders gråtande tanter med Palestinasjalar. Vi måste också få en lösning på vårt framtida energisystem om inte inflation ska gå (permanent) i taket och industri samt näringsliv dö. Landet behöver en stabil regering som kan få saker gjorda och som är kompetent vad gäller säkerhetspolitik.
Under andra världskriget hade Sverige en samlingsregering bestående av alla riksdagspartier förutom kommunisterna (nuvarande V). Ingen vågade nämligen släppa in dem i regering pga risk att de skulle vara illojala mot Sverige. Detsamma gäller nu. Det är ett av främmande makt och främmande agendor infiltrerat parti. Vad göra då i detta allvarliga läge?
Vårt land är inte i öppet krig men i hybridkrig. Logiskt vore väl då att kanske inte fullt ut ha en samlingsregering, som vid krig, men att låta de två största partierna, S & M, leda en regering. Respektive part kan då under de kommande fyra åren vända sig till sina respektive "block" för samarbete och rådgivning, men huvudmotorer för styret blir S & M.
Med en "semi-samlingsregering" kan Sverige få behålla Pål Jonsson som försvarsminister (den vassaste sådan landet haft) och Gunnar Strömmer som justitieminister (den vassaste sådan landet haft). Magda, som är större än M, blir statsminister och Uffe blir vice statsminister. Övriga poster får fördelas efter förhandling mellan S + M. Med denna lösning har landet kompetenta personer på viktiga poster som rör landets säkerhet samt inrikes ordning (viktigt att visa ryssen). Man kan fatta beslut om byggande av kärnkraft så att vår industri känner att de vågar satsa framåt. Man kan samarbeta om nystart för företagande i Sverige. Man kan hålla migrationen stram. Man får jämka om kriminalpolitiken men både S+M synes ense om att farliga personer lättare ska kunna hållas inlåsta/ övervakade. Det kommer bli ett evigt pusslande av hur man ska "uttrycka sig". Men det är väl detta man har alla tjänstemän och pressekreterare m fl till?
En semi-samlingsregering ska vara en engångslösning. Detta ska S+M vara tydliga med. Det är ett tillfälligt resonemangsparti, inget kärleksäktenskap.
