Detta är vad jag kunnat pussla ihop genom att lägga ihop info från säkra källor som var med då det begav sig:
I ett hemligt rum på loppisen vid Timmervägen i Falun förvarades whisky och annan smuggelsprit åt några spritsmugglare från Balkan som ägaren kände. Rummet var kanske 15 kvadratmeter stort och var allt som oftast så fullpackat med sprit på lastpallar att man fick tränga sig in och ut. Samtidigt sålde ägaren själv sprit till en trogen kundkrets, med förklaringen att han ”bara hjälpte vänner”.
Ägaren förnekade så klart att han var kriminell, och skyllde gärna på sonen, här på FB kallad ”Antropologen”, men det var hela tiden ägaren/fadern som hade full kontroll över firman; en verksamhet som fungerade som en mer eller mindre uppenbar täckmantel för distribution av stöldgods, smuggelsprit och illegala läkemedel (t.ex. insmugglade varianter på Viagra), samt för annan kriminalitet.
Ägaren var socialt kompetent och hade mycket god kontakt med ”säljarna”, alltså den mix av folk som hyrde loppisbord av honom. Många av säljarna var rimligt hederliga, och många var det absolut inte. Genom dessa relationer fick ägaren tillgång till information om lite allt möjligt, som han sedan lämnade vidare till polisen när polisen frågade eller när det passade hans syften.
Med detta modus operandi kunde han själv komma undan med det han gjorde, enligt ett klassiskt polisinformatörsmönster.
År 2005 började det stå klart att ägarens ”goda relation” till polisen var mer än en vanlig social kontakt, och snarast en medveten strategi för att skydda den egna verksamheten, inklusive de mer ljusskygga delarna av den, samtidigt som polisen kunde utnyttja relationen för underrättelsearbete och informationsinhämtning.
Om loppisägaren fungerade som en formell hanterardriven informatör eller infiltratör, eller mer som en informell informationskälla, är svårt att avgöra utan att ha tillgång till eventuella hemligstämplade dokument. Kanske såg det dessutom olika ut under olika perioder. Att han lämnade information till polisen och spelade dubbelspel i någon form stod emellertid helt klart för den som befann sig nära verksamheten.
Tillsammans med att ägarens son, kallad ”Antropologen”, hade tröttnat ordentligt på ägarens rasistiska beteende i relation till att ”Antropologen” har fyra barn med en kvinna från Brasilien, som då alltså är ägarens barnbarn, ledde ägarens ”goda samarbete” med polisen tydligen till att ”Antropologen” valde att sluta arbeta åt honom under 2005.
Faderns/ägarens dubbelspel var inget ”Antropologen” ville förknippas med. Antingen driver man en hederlig firma och samarbetar öppet med polisen, tyckte han, enligt vad jag har förstått det som, eller så livnär man sig på kriminalitet, som exempelvis smuggelsprit och häleri, och då samarbetar man inte med polisen.
Det kan man tycka vad man vill om men så tänkte tydligen ”Antropologen” och så skar det sig mellan far och son.
En stor del av firman var en svart affär, och ägarens barn bar ofta den största bördan. Alla som arbetade på loppmarknaden genom åren var svartanställda. Ägarens egen släkt och familj, inklusive hans egna barn, arbetade ofta gratis eller mot symboliska löner, helt utan försäkringar, anställningsavtal, adekvat trygghet och sunda arbetsvillkor. Barn fick enligt flera oberoende källor arbeta i kaféet från omkring nio års ålder.
Polisen såg mellan fingrarna med allt.
Ägaren hade även en ”riktigt bra revisor” som enligt honom ”fixade siffrorna” åt honom, så att han inte behövde redovisa för riktigt alla bord han hyrde ut varje lördag.
Bakom loppisens glada fasad fanns alltså en värld av smuggelsprit, svart arbetskraft, barnarbete och smutsiga dubbelspel med polisen – en mörk verklighet som de flesta aldrig fick se eller ens förstod vidden av.
Och bakom ägarens sociala fasad och trevliga leende fanns, enligt dem som verkligen hade insyn bakom kulisserna, en skrupelfri och girig person som inte ens drog sig för att utnyttja sina egna barn i sin grovt kriminella verksamhet – samtidigt som han pekade ut andra som ”kriminella”, till och med angav vissa av sina egna vänner till polisen, och framställde sig själv som den hederlige företagaren.
Allt är inte alltid som det verkar, men den här loppisen verkar ha varit något utöver det vanliga.
Fler minnen, anekdoter och rykten efterfrågas!
__________________
Senast redigerad av AngelBlossom 2026-09-26 kl. 06:43.
