Citat:
Tja, vad för regering som än tråcklas ihop med det här valresultatet så kommer den också att vara en nödlösning i ett rätt speciellt läge. Men visst, Ullstenexemplet är inte helt analogt. Om något visar det väl mest att svensk politisk tradition är att gå mycket mycket långt hellre än att köra extraval. Vilket är skälet till sånt som Ullsten och Januariavtal och inga extraval sen 1958.
Citat:
Det sakpolitiska problemet är stort och något CSMPV till största delen stoppade huvudet i sanden om under valrörelsen. Förståeligt i sig. Hade ju inte varit så bra att ta det jättebråket före valet om man ville framstå som ett regeringsalternativ.
C skulle behöva få stöd för 4 år av... Ja, till att börja med det här. Vilken politik ska de föra? Knappast marknadsliberalism. Det skulle V aldrig sitta med för. Och C skulle aldrig stödja en gammeldags socialdemokratisk ekonomisk politik, vilket är vad S representerar mer eller mindre. Det är en antites till allt C driver. Privata marknadslösning vs offentlig sektor, ökad skydd för kapital vs förmögenhetsskatten. Och så vidare.
Om vi låtsas att de magiskt lyckas kohandla ihop ett sakpolitiskt program är nog tidömodellen den enda raka. Rätt detaljerat och nedskrivet i punkt efter punkt vad som gäller i olika frågor. Dessutom klara överenskommelser om tjänstemän, ministerposter och allt annat runtikring. Toppat med borgfred formulerad svart på vitt. Det funkade för Tidö och - även om det känns länge sen nu - var nödvändigt för att ha L och SD i samma möblerade rum; dvs ungefär förhållandet mellan C och V nu.
Citat:
När det gäller linjen mot SD är den stenhård och kompromisslös. Vilken politik som helst eller all politik tillsammans samt all den makt som följer med ministerposter osv väger lättare. Det är ju hela skälet till att C är på "fel sida" just nu. Det är också vad de har lovat sina väljare och deras kärnväljare är borgare som också hellre röstar på en vänsterregering än ser inflytande för SD. Skulle vara självmord för C att svika de väljarna. Så dels tror jag C går med på lite vad som helst sakpolitiskt, dels tror jag att den röda linjen mot V är både tunnare och mindre röd. Om C kompromissar så är det angående V.
Citat:
En premiss för den här tråden är förstås att V inte viker sig. Gör de det behövs inte det här alternativt. Men angående vad som är annorlunda mot 2018 så är det att V har ändrat sig. Det är inte dörrmattan Sjöstedt som styr längre. V har dessutom offrat mycket för att göra sig regeringsfähigt. De avskaffade till och med kravet på avskaffad marknadsekonomi vid senaste kongressen; vilket var det enda som fanns kvar av verkliga skillnader mot sossarna och skälen att de alls bröt sig ur 1917. De bytte central politik och skaffade sig ett explicit kongressbeslut på nej till alla regeringar utan V.
Dagostar och Gabrielsson har vadat i blod internt i de här striderna och jag tvivlar på att de kommer att ge upp nu. Dessutom har de i alla fall skjutit skarpt varningsskott med Norlén så det är nog dags att ta dem på allvar och inte - som jag såg Suhonen och Strandhäll flinande göra i en podd - avfärda dem med att röda linjer blir rosa efter valet.