Citat:
Det finns inget totalförbud mot att göra DNA-tester i Israel, men det krävs särskilt rigoröst reglerade tillstånd från en domstol. Det förekommer mycket sekretess kring DNA-test (Science insight). Formellt framhålls att man vill motverka diskriminering och skydda barn.
Med tanke på att palestinier behandlas som boskap (gojim) och barn dör i rasmassorna av alla bombräder så känns dessa förklaringar till DNA-testförbud ganska ohållbara. I stället menar många israelkritiker att sekretessen handlar om att mörka hur lite semitiskt DNA som israels inflyttade befolkning har. En propalestinsk organisation har kritiserat dubbelmoralen kring vad som de menar är ett de-factoförbud mot DNA-test (Palestine remembered, 1).
Kristna och judar i USA berättar om hur deras uttalanden om judars ursprung blev censurerade (Vox Globe). Klippet beskriver också hur etiopiska judar tvångskonverterades till judendomen när de flyttade till Israel trots att de redan var judar.
Poängen som många här försöker få fram är att de ursprungliga judarna i Mellanöstern och Afrika utsätts för historieförnekelse av vita personer som identifierar sig som judar. Vita judar försöker ta patent på judendom trots att
Självklart kan jag som är vit (goj) få lite we wuz kangz-vibbar av kritikerna, men om vi bortser från deras sätt att paketera budskapet, så är det högst relevant. Om Israel är en etnostat som bygger på att deras land var utlovat till dem i Toraböckerna, så blir det mycket känsligt ifall det visar sig att Netanyahu m.fl. judar egentligen är polacker, ukrainare etc. (möjligen med lite utblandat semitiskt påbrå, jämför Palestine remembered, 2!). Ska det som tidigare var Brittiska palestinamandatet tilldelas dess ursprungsbefolkning så måste ju denna befolkning kunna definieras genetiskt. Man kan förstås tycka att polska judar ska få tvinga bort semitiska palestinier med våld av andra skäl (den starkes rätt osv.), men Israel bygger mycket på sin legitimitet på att vara en etnostat med rötter i antikens tidsera och religiösa skrifter från den eran.
Genom att israeliska staten dels har någon form av monopolliknande ställning på vem som får göra DNA-test och dels att det är förbjudet att genomgå samt publicera resultat från utländska DNA-test, så har man i princip skapat någon form av orwellianskt Sanningsministerium vad gäller diskussioner om DNA och härstamning.
Är det här värdigt en stat som kallar sig Mellanösterns enda demokrati?
Vad är demokratin värd när det fria ordet kringskärs?
Vad händer med yttrandefriheten när staten censurerar DNA-test på sociala medier?
Försöker israeliska politiker medvetet dölja obekväma sanningar bakom en fasad av integritetsskydd?
Med tanke på att palestinier behandlas som boskap (gojim) och barn dör i rasmassorna av alla bombräder så känns dessa förklaringar till DNA-testförbud ganska ohållbara. I stället menar många israelkritiker att sekretessen handlar om att mörka hur lite semitiskt DNA som israels inflyttade befolkning har. En propalestinsk organisation har kritiserat dubbelmoralen kring vad som de menar är ett de-factoförbud mot DNA-test (Palestine remembered, 1).
Kristna och judar i USA berättar om hur deras uttalanden om judars ursprung blev censurerade (Vox Globe). Klippet beskriver också hur etiopiska judar tvångskonverterades till judendomen när de flyttade till Israel trots att de redan var judar.
Poängen som många här försöker få fram är att de ursprungliga judarna i Mellanöstern och Afrika utsätts för historieförnekelse av vita personer som identifierar sig som judar. Vita judar försöker ta patent på judendom trots att
- judar ursprungligen inte var vita, samt
- de ursprungliga judarna var bruna och/eller svarta.
Självklart kan jag som är vit (goj) få lite we wuz kangz-vibbar av kritikerna, men om vi bortser från deras sätt att paketera budskapet, så är det högst relevant. Om Israel är en etnostat som bygger på att deras land var utlovat till dem i Toraböckerna, så blir det mycket känsligt ifall det visar sig att Netanyahu m.fl. judar egentligen är polacker, ukrainare etc. (möjligen med lite utblandat semitiskt påbrå, jämför Palestine remembered, 2!). Ska det som tidigare var Brittiska palestinamandatet tilldelas dess ursprungsbefolkning så måste ju denna befolkning kunna definieras genetiskt. Man kan förstås tycka att polska judar ska få tvinga bort semitiska palestinier med våld av andra skäl (den starkes rätt osv.), men Israel bygger mycket på sin legitimitet på att vara en etnostat med rötter i antikens tidsera och religiösa skrifter från den eran.
Genom att israeliska staten dels har någon form av monopolliknande ställning på vem som får göra DNA-test och dels att det är förbjudet att genomgå samt publicera resultat från utländska DNA-test, så har man i princip skapat någon form av orwellianskt Sanningsministerium vad gäller diskussioner om DNA och härstamning.
Är det här värdigt en stat som kallar sig Mellanösterns enda demokrati?
Vad är demokratin värd när det fria ordet kringskärs?
Vad händer med yttrandefriheten när staten censurerar DNA-test på sociala medier?
Försöker israeliska politiker medvetet dölja obekväma sanningar bakom en fasad av integritetsskydd?
De vill inte att vi ska förstå ursprunget till sinonismen.
En sjuk sekt som predikar ett herrefolk, och som styr världen med alla andra (ovärdiga)
Sionismen är så rasistisk.
Inställningen är att vi som inte är renrasiga judar - är inget värda. Redan som barn får de lära sig att de är exakt 1000 gånger mer värda än oss.
En förskräcklig ideologi.
The secret contacts between zionists and nazi Germany
av Klaus Polkhen
Click
Här finns mer om dubbelspelet:
Zionist Nazist