Citat:
Ursprungligen postat av
Graavarg
Sant. Men det gäller bara två partier, av åtta.
Och? Det omöjliggör ju alla andra regeringar än mittenregeringar. Övriga partier är beredda samarbeta från mitten och till höger respektive vänster. Men C håller hela regeringsbildningen gisslan genom att utestänga både höger- och vänsterut. Sverige BORDE ha en omkomplicerad regeringsbildning sett till att 60+ % vill se borgerlig ekonomisk politik. Alla andra partier har förhållandevis rimliga röda linjer förutom C. Men C vill se en permanent utestängning av 25 % väljarnas mandat, vilket tvingar resterande att försöka hitta en majoritet som deras väljare accepterar. Lycka till med den.
Citat:
Inget parti med någorlunda tankeverksamhet och demokratisk politisk värdighet borde nånsin ha en röd linje till ett annat parti som sådant. En slags "jag vill inte leka med dig"-inställning direkt från dagisets sandlåda. Att vägra acceptera nån viss politisk lösning, självklart. Men inte de löjligheter som nu ständigt pågår.
Det känns faktiskt som att det är du som står för dagismentaliteten just nu. Partier vill existera och om man ingår i vissa samarbeten så skulle det innebära partiets undergång. Dvs, väljarna skulle straffa dem. Det handlar alltså ytterst om ett uttryck för väljarnas benägenhet att rösta på ett visst sätt. Så skyll inte på politikerna, skyll på väljarna. Ett S+M-samarbete skulle t ex såklart lösa många problem, men det kommer aldrig att ske såvida det inte blir fullständig kris i landet eftersom väljarna skulle lämna i MÄNGDER.
Att bara slentrianmässigt skylla på "de där politikerna" är så otroligt barnsligt och ointressant. Försök titta steget längre och du kommer se att partier beter sig precis som de gör av väldigt goda anledningar.
Citat:
Röda linjer är förkastliga därför att de tar ställning "i person" istället för "i sak".
Trams. De tar ställning i viljan att existera som parti.
Citat:
Dessutom med ett "vad är bästa lösningen för Sverige"-perspektiv,
Om du vill att det ska bli verklighet får du skaffa en annan väljarkår först. Sveriges regeringsbildningsproblem har varit kända under lång tid nu, men det är inte mycket som tyder på att väljare övergett partier som har röda linjer. Kanske t o m tvärtom. Så om väljarna inte bryr sig om landets bästa, varför skulle partierna göra det?
Citat:
Det är precis lika vansinnigt som de andra röda linjerna. Ingen har förstås några skyldigheter att bete sig som vuxna och leka tillsammans med alla andra, som är den normala kutymen i parlamentariska demokratier runtom i Europa. Vägrar man samarbete så beror det på sakpolitiken, inte på partiemblemet.
"normala kutymen"
Jag vågar påstå att fler länder än Sverige har haft svårt med att hitta underlag för att styra landet. Jag vågar även påstå att din insikt i inhemsk politik i andra EU-länder ät ytterst begränsad. Har jag fel?
Citat:
Och det förstår givetvis de svenska väljarna, det visade de tydligt inför valet. Inte minst i form av KDs stödsiffror, som gick upp som en sol så länge Busch snackade om "samarbete" och ner igen som en pannkaka när hon stängde den dörren (på order av Kristersson & Åkesson).
Trams. V belönades för sitt ultimativa krav på regeringsplats. C har belönats under lång tid för att ha uteslutit både V och SD. L rasade ytterligare efter att till slut accepterat SD (och klarade sig UTESLUTANDE pga stödröster som ville ha kvar blockpolitik). Det LÖNAR SIG i svensk politik att spela blockpolitik, väljarna vill uppenbarligen ha det. Möjligen kan ett extraval göra så att väljarna tröttnar, men det får vi se.