Citat:
Hon vill att du ska smaka hennes håriga kaka..
Bakgrund: jag bodde tidigare på en småort i ett ganska sunkigt invandrartätt område. Min närmsta granne på min våning var en ensam lite äldre utländsk dam. Rätt snygg, uppskattningsvis 55-60år. Såg typiskt persisk ut.
Det var ett evigt liv på det stället, det bodde mycket utlänningar i kvarteret och jag hade mitt sovrumsfönster rätt ut mot innergården, längst ner. Det var grillning, sammankomster, och okontrollerade psykoungar som vrålade och förstörde våra fina rabatter non-stop. Efter ett par år så blev jag tillslut lite som den där karikatyren ”elaka gubben som hytter med näven och skriker på ungarna dagligen”. Om ni förstår vad jag menar. Det var samtal fram och tillbaka till störningsjouren, men det utmynnade aldrig riktigt i något då hyresvärden var för feg för att agera. De tog hellre fakturorna.
Har man någon gång bott en längre tid i ett trashområde med en massa invandrargrannar så kanske man förstår lättare hur det kan vara. Det är sjukt nedbrytande i längden - de riktigt mal ner skötsamma personers psyken genom sitt sätt att vara.
I vilket fall.. Den där granndamen jag pratade om, den snygga persiskan, hon verkar ha blivit besatt av mig. Allt började när hon ringde på hos mig med ett gigantiskt kakfat vid ett tillfälle, efter att jag hade stått och vrålat på ungjävlarna nån kväll. -Det är så längesen nu att jag minns inte den exakta situationen, men de måste väl ha varit extra jävliga på nått sätt för hon kom i alla fall in till mig med kakor för att blidka mig med. Eller ringde på rättare sagt.
Jag tog inte emot några kakor. Jag pratade bara artigt med henne och sa något i stil med att jag bantar så tyvärr kan jag inte äta några bakelser (lögn) men hon stod på sig, och jag minns att det nästan blev lite hetlevrat tillslut. Jag är en sån som inte vill göra folk ledsna samtidigt som jag ville verkligen inte ha hennes kakor. Av tusen olika anledningar. Enklaste är väl att jag är inte särskilt förtjust i bakverk ö.h.t, och vad vet jag - hon kanske är medlem i ISIS och har proppat de fulla med cyanid? Hon stod på sig och vi stod och käbblade en lång stund minns jag, och det slutade i princip med att jag fick stänga min dörr med tvång. Ett nej var liksom inget som hon ACCEPTERADE. (Jag vet inte om det är nån hedersgrej i deras kultur - eller vad det handlar om, men riktigt sjukt var det.)
Nu spolar vi fram sex-sju år. Jag bor i en annan stad ett par mil bort, har också bytt lägenhet två gånger, samt bott i skåne under ett år och flyttat tillbaka - men den här jävla persiskan har i princip stalkat mig sedan ”kak-incidenten” för mer än sex år sen. Hon har väntat untanför arbetsplatser, hon har stått utanför portuppgångar, och hon dykt upp hux flux på alla möjliga ställen där jag råkat befinna mig. Jag har hittils lyckats duckat henne men det är ju bara en tidsfråga innan jag måste konfrontera henne.
Jag stannar här. Jag kan berätta mer men detta blev en riktig wall of text men jag kände att jag var tvungen att skriva om bakgrunden så ni förstår läget. -Vad fan är hon ute efter. Tror hon att vi har nån love affair? Vill hon förtfarande att jag ska äta hennes satans kakor?
Det var ett evigt liv på det stället, det bodde mycket utlänningar i kvarteret och jag hade mitt sovrumsfönster rätt ut mot innergården, längst ner. Det var grillning, sammankomster, och okontrollerade psykoungar som vrålade och förstörde våra fina rabatter non-stop. Efter ett par år så blev jag tillslut lite som den där karikatyren ”elaka gubben som hytter med näven och skriker på ungarna dagligen”. Om ni förstår vad jag menar. Det var samtal fram och tillbaka till störningsjouren, men det utmynnade aldrig riktigt i något då hyresvärden var för feg för att agera. De tog hellre fakturorna.
Har man någon gång bott en längre tid i ett trashområde med en massa invandrargrannar så kanske man förstår lättare hur det kan vara. Det är sjukt nedbrytande i längden - de riktigt mal ner skötsamma personers psyken genom sitt sätt att vara.
I vilket fall.. Den där granndamen jag pratade om, den snygga persiskan, hon verkar ha blivit besatt av mig. Allt började när hon ringde på hos mig med ett gigantiskt kakfat vid ett tillfälle, efter att jag hade stått och vrålat på ungjävlarna nån kväll. -Det är så längesen nu att jag minns inte den exakta situationen, men de måste väl ha varit extra jävliga på nått sätt för hon kom i alla fall in till mig med kakor för att blidka mig med. Eller ringde på rättare sagt.
Jag tog inte emot några kakor. Jag pratade bara artigt med henne och sa något i stil med att jag bantar så tyvärr kan jag inte äta några bakelser (lögn) men hon stod på sig, och jag minns att det nästan blev lite hetlevrat tillslut. Jag är en sån som inte vill göra folk ledsna samtidigt som jag ville verkligen inte ha hennes kakor. Av tusen olika anledningar. Enklaste är väl att jag är inte särskilt förtjust i bakverk ö.h.t, och vad vet jag - hon kanske är medlem i ISIS och har proppat de fulla med cyanid? Hon stod på sig och vi stod och käbblade en lång stund minns jag, och det slutade i princip med att jag fick stänga min dörr med tvång. Ett nej var liksom inget som hon ACCEPTERADE. (Jag vet inte om det är nån hedersgrej i deras kultur - eller vad det handlar om, men riktigt sjukt var det.)
Nu spolar vi fram sex-sju år. Jag bor i en annan stad ett par mil bort, har också bytt lägenhet två gånger, samt bott i skåne under ett år och flyttat tillbaka - men den här jävla persiskan har i princip stalkat mig sedan ”kak-incidenten” för mer än sex år sen. Hon har väntat untanför arbetsplatser, hon har stått utanför portuppgångar, och hon dykt upp hux flux på alla möjliga ställen där jag råkat befinna mig. Jag har hittils lyckats duckat henne men det är ju bara en tidsfråga innan jag måste konfrontera henne.
Jag stannar här. Jag kan berätta mer men detta blev en riktig wall of text men jag kände att jag var tvungen att skriva om bakgrunden så ni förstår läget. -Vad fan är hon ute efter. Tror hon att vi har nån love affair? Vill hon förtfarande att jag ska äta hennes satans kakor?
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera