Stephen King

Både denna och Lida gjorde mig i bokform besviken. Själv gillar jag Kings mer "pratiga" böcker.
Köplust däremot är enligt mig en bedrövlig film och helt ok roman, så i det fallet går det åt andra hållet.

Pestens tid sägs det ska vara bra som bok, men det är så mycket olika tyckanden.

Hur han kunde skriva Svarta tornet så bra ialla fall bitvis är ett mysterium. Ifall han kunde konsten att redigera, så hade vi haft en ny Tolstoj.

Minns du varför den gjorde dig besviken? Själv tycker jag han fokuserade väldigt mycket på delar som inte var så spännande som tex ett låååångt kapitel om att beskriva när huvudpersonen skulle besöka kyrkogården där hans son var begravd och hur han grävde upp och transporterade bort kroppen. Det var så tråkigt. Sen handlade bara de sista 30 sidorna i boken om det som jag ville läsa om: Att sonen skulle komma tillbaka från de döda. Sen hade boken några delar där King briljerade genom att beskriva hur föräldrarna och barnen kommunicerade och då plötsligt så glömde jag att jag läste en bok. Men de delarna var få.

Lida tycker jag var en fröjd att läsa. En av Kings bästa. Sen läste jag inte själva novellen som faktiskt var publicerad i boken. Förstod inte om det hade någon poäng att lägga med delar från den

Pestens tid tyckte jag var ett underverk till bok när jag var 15, men nu när jag läste om den 25 år senare så tyckte jag den var sådär bara. Men jag hade ju redan läst den så kanske därför.

Köplust har jag läst 3 gånger. Det var min favorit när jag var yngre. Jag såg filmen i år för första gången och den var jättedålig. Den finns dock i en 3 timmars version också. Jag har för mig det fanns två versioner. Bägge är dåliga dock men det är skillnad om ena versionen är dubbelt så lång.
I boken så är alla fredliga och vänliga mot varandra till en början och det byggs långsamt upp av olika saker som sker. Men det lyckades de inte bygga upp i filmen utan där blir det mord som hämd direkt vilket var väldigt tråkigt för det förstörde hela trovärdigheten och den där känslan som långsamt byggdes upp i boken. Nä, den filmen var riktigt dålig faktiskt. Den missade hela poängen med boken.
Boken läste jag var bland annat kritik mot konsumentsamhället. Att man ska bli gladare av att äga saker. Jag har för mig det iaf.

Hot take: Jag tycker stora delar av Jurtjyrkogården var mer jobbiga än läskiga. Det kändes som ett drama som beskrev en manlig alkoholists familjeproblem. typ. Vilket väl inte är omöjligt att King hade nära till hands då.. hade han slutat supa då boken skrevs? (boken skrevs 83, King slutade supa 87..)

Skräckdelen av berättelsen är bra - men det känns som mycket av storyn är ett karaktärsbygge som Stephen King bygger på sitt eget missbruk.

Huvudpersonens problem med svärföräldrarna,. det eviga supandet på altanen, mycket alkohol, slagsmålet med svärfadern. stress. Andra halvan har långa transportpartier där folk är på olika ställen och reser medan det händer den andra nåt..Typiskt King.

Men har man det med sig, att det är lika mycket av en karaktärsstudie i en kollapsande mans psykiska sammanbrott - ev en spegling av Kings eget familjeliv.. - så är det en ok bok.

Scener i romanen hänger kvar längre hos en än mycket av det han skrivit på senare år. Det han skriver nuförtiden rinner av en som en kioskdeckare

Det där med kyrkogården som du beskriver är en kopia av vad jag själv tycker mig komma ihåg av boken. Hur tråkigt och långrandigt som helst om absolut ingenting. Minns överhuvudtaget mycket lite ifrån romanen, mer än att jag upplevde den som intetsägande.

Vad gäller Lida, så kanske jag får lov att läsa den på engelska istället, så kanske dessa replikskiften i boken, som jag ansåg var hafsigt, otydligt skrivna får sin förklaring.

Lida upplevde jag också hade det problemet att huvudpersonerna kändes dåligt beskrivna och att de därmed upplevdes platta.

Vad gäller Köplust så tänker jag fortfarande ibland på när antikhandlaren spelade det där hästspelet med spel-o-dobbel fanatikern ( ? ). Riktigt rysligt o duktigt beskrivet!

Den där 3 timmar långa versionen låter intressant. Ser att den finns attt köpa på bluray. Men visst, det kan bli en timme extra av lidande, man får ta chansen....

Jag har just läst Maratonmarschen på engelska (The long walk) av King/Bachman.

Jag fattar inte varför den är hyllad... Obegripligt varför man frivilligt skulle utsätta sig för denna marsch. 99 av 100 dör, vinnaren får vad han vill. Jag trodde det skulle komma nåt stort avslöjande på slutet... men kom knappt nåt. Boken var en lång transportsträcka (bokstavligen!!) till ingenting...

Det är ju en beskrivning hur sjukt samhället har blivit när dom väljer att ställa upp. Många som missar den punkten och antagligen därför Suzanne Collins ändrade premissen till att dom var tvingade att ställa upp i hungerspelen.

Fy fan, vilken shitshow-författare han har transformerats till.


Varenda bok är fylld av illa dolda politiska pikar och poänger, med enorm dos av politiskt korrekthet.

Alla svarta är goda, moraliska, modiga, reflekterande, smarta, rejäla, och är prisade författare eller musiker.

Han har verkligen en fäbless för svarta och neger-kultur. Till den grad att man faktiskt kan undra om hans överdrivet positiva och inställsamma syn till det, döljer andra känslor i botten.

De onda eller konstiga, är vita, och är de i gråzonen mellan att vara osympatiska, kräk och ambitiösa, är de vita och också republikaner.

Han avskyr verkligen vit underklass, ett stort förakt, som ingen hade kommit undan med om färgen på ansiktena hade skiftat.


Helylle-huvudpersonerna, som vill alla väl och inte skulle göra ett enda medvetet fel inom privatlivet eller yrkeslivet, är perfekta medborgare som gör som de blir tillsagda, de är vaccinerade upp till öronen och har nära som dog av Covid.

Hur orkar människan mala på i varenda bok de senaste åren och inte längre skapa en enda verkligt intressant karaktär.

Gubben skulle väl känna sig utvald om han fick simma i negerpiss.

Vi får försöka att bortse ifrån eländet ifall så möjligt äro. Senast läste jag Stark och anser faktiskt att detta är ibland de mer ihophållna böcker som jag läst av King. Var riktigt bra faktiskt!

Man kan misstänkta att han till och med gör parodi över sig själv, men självklart ligger det inte till så.

Dialogerna och ordvalen, när han försöker sig på att beskriva feministers ord och politik är direkt stelt och pinsamt, "cringe". Där märker man att hans sinne vacklar och att han visserligen kan skriva orden på ett sammanhållet, snyggt vis; men han kan inte bemästra innebörden i det, eller få det att låta relevant och som någonting intressant att säga och hur karaktären då blir och uppfattas.

I oktober kommer sista delen av/uppföljaren till Mörka tornet. Jag är lika upprymd av detta som jag är skräckslagen över att nån djävla autistisk privatdetektiv ska ha huvudrollen.

Han är tyvärr inte samma författare som han var när resten av Mörka tornet skrevs.

Du menar väl uppföljaren till Talismanen/Svarta huset som han skrev tillsammans med Peter Straub?

Vad gäller hans nyväckta wokeiver är det väl främst böckerna han publicerat efter 2015, så det är ju inte som att de äldre böckerna blir sämre för det.