Citat:
"Barnkonventionen är inte den enda lag vi har att ta hänsyn till i Sverige. Man kan begå så grova brott att man utvisas ändå" - Absolut! Barnkonventionen innebär inget absolut förbud mot utvisning. Principen om barnets bästa kan/skall alltså vägas mot andra rättigheter eller samhällsintressen. Så vi är helt överens om detta. Både Europadomstolen, Migrationsöverdomstolen och Högsta Domstolen har kommit med praxis i frågan kring anknytning och utvisning. Denna praxis anger att skälen för att utvisa är brottslighetens straffvärde och karaktär, samt risken för återfall. Konkret innebär detta att ju högre straffvärde brottet har desto starkare måste anknytningen vara för att utvisning inte ska ske. Så kring det du skriver råder inga oklarheter, visst är det så! För att avgöra detta skall alltid en proportionalitetsbedömning göras när det handlar om utvisning avseende en person med nära anknytning, eller lång vistelsetid, i det aktuella landet. Vid denna bedömning skall följande beaktas:
-Brottslighetens allvar och karaktär.
-Den tid som brottslingen har varit i landet.
-Den tid som förflutit sedan brottet och personens uppförande under den perioden.
-Familjesituationen (läs barn)
-Nationaliteterna för de berörda.
-Omfattningen av sociala, kulturella och familjära band till det land personen bor i och det land denne riskerar att utvisas till.
"Sen är det då att är Barnkonventionen så att de sliter i alla andra barn, inklusive offret i detta fall så är den ju inte vatten värd och inte värd namnet" - Du blandar ju ihop väldigt mycket saker här. Barnkonventionen reglerar ju statens skyldighet att se till att barn inte utsätts för sexuella övergrepp, våld, missbruk eller andra risker. Så målsäganden, liksom alla andra barn, omfattas ju av detta. Denna rättighet kan/skall inte vara beroende av huruvida gärningsmannen utvisas eller inte (det tror jag du förstår också). Det finns ju otroligt många andra aspekter som skyddar barn mot sådant. T ex Socialtjänstens ansvar, BUP:s ansvar, skolans ansvar. För att inte tala om straffrättsliga åtgärder som häktning, fängelsestraff, systemet kring villkorlig frigivning, kontaktförbud osv. Så brottsoffrets (eller för all del alla andra barns) rättighet/bästa är ju inte på något sätt inskränkt här.
Sedan måste du också förstå att det man prövat utvisningen mot är ju den TILLTALADES rätt till familjeliv. Dvs den tilltalades (eventuella) rätt till sin familj - och familjens rätt till den tilltalade. Samt Barnkonventionen i form av den TILLTALADES BARNS rätt till sin förälder. Så just i frågan om utvisning och barnets bästa så kan man inte blanda in brottsoffret eller "alla andra barn". Jag hoppas du förstår vad jag menar...
-Brottslighetens allvar och karaktär.
-Den tid som brottslingen har varit i landet.
-Den tid som förflutit sedan brottet och personens uppförande under den perioden.
-Familjesituationen (läs barn)
-Nationaliteterna för de berörda.
-Omfattningen av sociala, kulturella och familjära band till det land personen bor i och det land denne riskerar att utvisas till.
"Sen är det då att är Barnkonventionen så att de sliter i alla andra barn, inklusive offret i detta fall så är den ju inte vatten värd och inte värd namnet" - Du blandar ju ihop väldigt mycket saker här. Barnkonventionen reglerar ju statens skyldighet att se till att barn inte utsätts för sexuella övergrepp, våld, missbruk eller andra risker. Så målsäganden, liksom alla andra barn, omfattas ju av detta. Denna rättighet kan/skall inte vara beroende av huruvida gärningsmannen utvisas eller inte (det tror jag du förstår också). Det finns ju otroligt många andra aspekter som skyddar barn mot sådant. T ex Socialtjänstens ansvar, BUP:s ansvar, skolans ansvar. För att inte tala om straffrättsliga åtgärder som häktning, fängelsestraff, systemet kring villkorlig frigivning, kontaktförbud osv. Så brottsoffrets (eller för all del alla andra barns) rättighet/bästa är ju inte på något sätt inskränkt här.
Sedan måste du också förstå att det man prövat utvisningen mot är ju den TILLTALADES rätt till familjeliv. Dvs den tilltalades (eventuella) rätt till sin familj - och familjens rätt till den tilltalade. Samt Barnkonventionen i form av den TILLTALADES BARNS rätt till sin förälder. Så just i frågan om utvisning och barnets bästa så kan man inte blanda in brottsoffret eller "alla andra barn". Jag hoppas du förstår vad jag menar...
Är det någon anledning till att du vägrar svara på frågorna:
A) vem, förutom pedofiler, vill tränga in med snoppen i en prepubertal snippa? Vem går ens igång på det förutom pedofilerna? Eller få en avsugning av en tioåring? Det är väl i princip bara pedofiler som går igång på sånt.
B) Varför försvarar du sexualbrottslingars och pedofilers rätt till att vara i Sverige? Jag förstår att du försöker att belysa de juridiska frågorna men det låter ganska ofta som ett försvar. Tycker du att sexualbrottslingar och pedofiler bör få stanna i Sverige? Om ja, under vilka omständigheter? Om nej, det är inte så du framstår.
Varför vägrar du att svara på de frågorna?
Sen så säger du att man prövar den TILLTALADES rätt till familjeliv i fall av utvisning. Då är det ju inte barnkonventionen vi håller oss till (han är ej ett barn) och varför har du då dragit in den? Och han förverkade sin rätt till familjeliv menar jag när han valde att våldtaga ett barn.
Sen säger du även att Barnkonventionen ska reglera statens skyldighet att se till att barn inte utsätts för våld, sexuella övergrepp mm. Då är det ju det allra bästa att utvisa de som håller på med sånt. Det finns än så länge inget botemedel mot folk som gillar att ha sex med barn och därmed är det absolut bästa sättet att se till att de inte har tillgång till barn. Vilket är fängelse eller utvisning. Eller båda.
Sen är brottsoffrets rättigheter absolut inskränkta. Det är många brottsoffers, men det gör det ju inte bättre. Jag menar i exakt alla fall som man kan bör man se till att offer för sexualbrott mm aldrig mer ska behöva träffa sin förövare och ett av sätten att bli väldigt mycket säkrare på det är att utvisa dem. Det kan man inte i alla fall, men det hindrar ju inte att man inte bör göra det i de fall som går.
Jag vill också att du ska veta att det enda du uppnår genom att envist försvara sexualbrottslingars rätt till att vara i Sverige, är att jag blir mer och mer övertygad om att lagen bör skärpas så att ingen kan komma tramsade med någon "Barnkonvention-ursäkt" "Jag har rätt till ett familjeliv -ursäkt trots att jag under år våldtog prepubertala barn " eller andra ursäkter. Du pratar som om lagen är absolut, och man tex aldrig kan utvisa under förhållanden si eller så. Struntprat. Lag är frusen politik och jag tror det är många som är beredda att antingen slopa eller ändra ganska många konventioner och lagar för att slippa behålla de där sexualbrottslingarna och andra lika vidriga människor i Sverige, eller för övrigt i andra länder. Det är ju inte bara i Sverige diskussionen pågår. Så det är klart att ändras politiken så ändras lagen.