Stefan Holm polisanmäld av Emil fördomspodden Persson för strypattack, Bokmässan 2026

Nej, det är inte mobbning. Mot vem i så fall din snöflinga? Nej, jag förstår inte hur att fråga Sjöberg ska döda Holm eller hans son är kränkande. ”Kalla” det skämt? Ja, för det var bokstavligen ett skämt, enda sättet att inte kalla det skämt är om man tror att Sjöberg seriöst är intresserad av att döda Holm och hans son

Det där är ju bara ännu en klen bortförklaring.

Att sitta och analysera nyanser i ett gammalt humorinslag från 2018 förändrar ingenting. Ett psykboffret förstår helt enkelt inte saker som vi övriga gör utan tolkar allt genom ett sjukt filter av extrem kränkthet och paranoia.
Vi vanliga människor ser ett plumpt och halvtrist tv-skämt som man rycker på axlarna åt. Men i Holms skruvade skalle förvandlas det till ett livsavgörande trauma och ett giltigt skäl att begå ett grovt våldsbrott åtta år senare. Den där djupt rotade störningen gör att han helt saknar spärrar och koppling till verkligheten.
Att flyga på någon med ett tvåhandsstrypgrepp vid hotellhissarna handlar inte om att han "skyddar sin son". Det var en ren tillfällighet att det var just Emil Persson som stod där den kvällen och med den instabiliteten och aggressiviteten hade han kunnat flyga på vem som helst. Att etablissemanget nu skyddar det här psykoffret med snyftartiklar om hans "ilska" och lite samtalsterapi i stället för häktning är det verkliga vansinnet.

”Grovt våldsbrott” ”Tvåhandsgrepp” ”Häktning” Ta nu några riktigt djupa andetag Pysen så att du inte imploderar inifrån.

”Grovt våldsbrott” ”Tvåhandsgrepp” ”Häktning” Ta nu några riktigt djupa andetag Pysen så att du inte imploderar inifrån.

Så då kan Stefan Holm göra några instastories där han presenterar barn och andra närstående till Emil Persson, Filip, Fredrik och Alex Schulman och frågar om någon skulle vilja döda dem? På skämt alltså. Det tycker du skulle vara ett normalt och acceptabelt beteende?

Alex Schulman: Hatet mot Emil Persson får mig att tappa tron på människosläktet

För många år sedan hamnade jag i ett hatdrev. Det var hemskt. Sedan dess blir jag extra illa berörd när jag ser andra människor drabbas. Som nu: Emil Persson.

När Notre-Dame 2019 brann ner följde jag rapporteringen i medierna och noterade hur svenska kändisar var helt förkrossade. Agneta Sjödin var förstörd av sorg. Pernilla Wahlgren kunde inte tro att det var sant. Edward Blom meddelade att han grät och grät, kunde inte sluta.

Att sörja Notre-Dame blev ett svenskt Instagram-fenomen. Alla de här svenska kändisarna sörjde branden som om den var djupt personlig för dem, som om de alla föddes i själva kyrkan, som om de faktiskt hade vuxit upp där, genomlevt sin barndom där inne i kyrkan och nu fick se en del av sig själva brinna upp.

Så, jag gjorde något som skulle följa med mig i åratal, som en reaktion på den här rätt fåniga kändissorgen lade jag upp en bild på kyrkan i brand och skrev: ”Äntligen.”

Jag fnissade för mig själv när jag gjorde det. För det fanns något komiskt i det, i bilden, en Notre-Dame-hatare, som bidat sin tid, väntat på att stunden ska komma och så börjar det brinna och äntligen blir han förlöst.

Mitt liv sattes på paus under några vansinniga veckor. Jag fick över 100 explicita dödshot. Jag polisanmälde allihop, det visade sig att det främst var unga kristna som låg bakom hoten. Men hatet mot mig var förstås bredare än så.

Då stoppade min fru mig innan jag publicerade, och det kanske var bra, för jag tror inte att jag hade rest mig från något sådant.
Jag vill inte göra mig mer betydelsefull än vad jag är, men jag skulle ändå uppskatta att jag på sociala medier var Sveriges mest hatade person den våren. Jag beskrevs som ett monster, iskall, och hatarna inspirerades av varandra, det blev som en spiral, till slut var den allmänna uppfattningen att det var jag som typ hade tuttat på. Och i SVT:s ”Min sanning” fick jag stå till svars, när Anna Hedenmo spände blicken i mig och frågade hur jag kunde skriva något så obegripligt.

Sedan dess är jag försiktigare. Ibland har jag varit nära att trilla tillbaka ner i kaninhålet. När hela Sverige uppmanades att ”knytenblus” för Sara Danius så minns jag att jag tog en bild på mig själv när jag knöt en slips och skrev ”knytenslips för Horace”. Då stoppade min fru mig innan jag publicerade, och det kanske var bra, för jag tror inte att jag hade rest mig från något sådant.

Men jag har sedan den tiden en särskild radar för den där typen av drev som plötsligt drabbar människor och blir lika illa berörd varje gång det sker. Och i helgen såg jag det igen, den här gången riktat mot medieprofilen Emil Persson.

Han blev under lördagskvällen fysiskt attackerad av den gamle höjdhopparen Stefan Holm. Holm ska enligt den upprättade polisanmälan ha tagit strypgrepp på Persson, i vrede över att journalisten skämtat om honom för åtta år sedan.

Jag ska först säga: jag är vän med Emil Persson. Och kanske var det därför jag reagerade extra starkt på det som sedan skedde, för att jag känner Emil, och för att jag själv varit med om det han nu utsätts för.

Detta är bakgrunden. Emil Perssons poddformat går ut på att konfrontera kändisar med sina fördomar om dem. Till Patrik Sjöberg sa han: ”Om du möter Stefan Holm i en mörk gränd i Buenos Aires, då skulle du vilja mörda honom.” Sedan bytte han ut Holm mot Holms son i fördomen efter. Det är alltså ett skämt på Patrik Sjöbergs bekostnad, som går ut på att Sjöberg är avundsjuk på Holms karriär.

Nu går drevet, men inte mot mannen som attackerade – utan mot offret
Det är alltså detta skämt, som driver med Patrik Sjöberg, som Stefan Holm uppfattar som ett ”mordhot” mot honom och som han åtta år senare attackerar Emil Persson för.

Under lördagskvällen sprids nyheten om överfallet på X och på Instagram och nu går drevet, men inte mot mannen som attackerade – utan mot offret. Män med Sverige-flaggor på sina profilbilder hyllar Holm som hjälte. Karma! Äntligen fick Persson det han förtjänade!

Äcklet jag känner för detta är enormt. Man vill inte vara med, man tappar lusten att tillhöra det mänskliga släktet.

Så då kan Stefan Holm göra några instastories där han presenterar barn och andra närstående till Emil Persson, Filip, Fredrik och Alex Schulman och frågar om någon skulle vilja döda dem? På skämt alltså. Det tycker du skulle vara ett normalt och acceptabelt beteende?

Tycker du verkligen det är snyggt att säga ”vill du mörda Stefan Holm och hans son” och sen påstå att detta påstående inte hade något alls med Holm att göra? Alltså vad fan. Äg vad du säger. Det är mobbning. Bekvämt att sitta och trakassera andra på tryggt avstånd. Sen skylla ifrån sig med att betraktaren minsann borde förstått att man inte menade det man sa och inte borde ta åt sig så mycket. Det är gaslighting. Om det inte handlade om Holm överhuvudtaget så kunde Persson ha använt ordet ”konkurrent” istället, eller hur? Han ville nämna just Holm och hade t o m kollat upp var han just hade varit ute och rest.

Det behöver inte finnas ett rätt och ett fel här. Folk är uppenbarligen trötta på poddare och s k komiker som ägnar sig åt att mobbning på bekvämt avstånd och ursäktar alla beteenden med att kalla det ett skämt. Som använder sig av framgångsrika människors namn för att få uppmärksamhet men inte producerar något av värde själva. Stefan Holm behöver nog träna på att bry sig mindre om vad folk säger och att hantera sina känslor, vilket han säger själv också.