mitt tjack missbruk

har gått så långt att i början gick det ut på att först ha några timmars euforiskt självbedrägeri som jag njuter till en början men bit för bit som tiden går börjar jag liksom prata med mig själv, först nått litet men sen accelerar det och jag gräver i mitt minne och minns saker som är liksom absurda och svåra att ens tro på har hänt och så återberättar jag dessa minnen för mig själv högt och när jag väl berättat en sak (helt ur kontext) föder det att nya minnen dyker upp som på något sätt kan kopplas ihop med det förra och så återberättar jag det och sen bara rullar det iväg.

Även kan jag hålla långa monologer om hur skadligt och korrupt det är med vaccin och hela läkemedelsindustrin samt kopplar ihop olika högerteorier, sionismen, judefrågan och västvärldens rotlöshet osv

Tanken räcker inte, tanken som återspelar en händelse, ett minne t ex. Utan jag måste berätta det högt, som att någon bevakar mig och jag vill klargöra i klara ordalag vad exakt jag menar

Nu när jag tänker på det är det kanske där själva problemet ligger, jag skapar min verklighet utifrån att någon eller några skulle vara med som observerar mig och min verklighet

Alltså är jag inte grundad och mig själv, utan jag leker att det finns publik. Ett mentalt fängelse där man övervakar sig själv skulle man kunna säga.

Jag vill bara finna mig själv på nytt och hitta en inre styrka som får mig stå över alla dessa småaktiga osäkra ytliga beteenden jag har



Att jag förövrigt är ganska ärlig och öppen är en del av sjukdomsbilden, det här ett helt och hållet ett självskadebeteende jag håller på där jag mer eller mindre säljer ut mitt inre för att vara relevant


Jag vill finna den tysta starka identiten med anonymitet och mystk, ögat som observerar och sinnet som känner.

vad är frågan?

vad är värst? leva nykter och känna sig som en zombie, eller att ta uppåtdroger och vara vaken i 72timmar i sträck ganska extremt i gasen och känna sig totalt levande?

Allt behöver inte vara så svart och vitt, ta en paus från tjoet ett tag så du får lite distans.
Är det nått jag lärt mig så är det att man inte ska ta centralstimulantia varje dag, (för mig slutar det i psykos om jag glr det.)
Pausa, kör ett race sen pausa igen.
Hur långa pauserna är bestämmer du själv men dom behövs.
Du behöver förändra ditt förhållningssätt till tjoet... Njut av det när du kör och lär dig njuta av uppehållen.

Det absolut bästa är att ta droger så sällan att det blir en speciell grej när man gör det. Nån gubbe vid löning typ, max. När droger blir vardag blir de tråkiga.

Zombiekänslan går över.

Ja, verkligen!
Att gå på tjack dagligen t ex. är fan värdelöst, man skyfflar i sig 0,5a efter 0,5a men blir aldrig riktigt nöjd och sen så börjar man få en skev uppfattning om verkligheten.
Man är konstant på tårna och missnöjd i största allmänhet.
Nä race, sen paus två veckor till en månad, sen kan man unna sig ett race till.
Då får jag mest ut av det iallafall.

Ok du kan ju börja med att sluta punda?

Själv tror du nog att dina diskussioner med dig själv är på en mycket hög intellektuell nivå. Men egentligen är de bara ett osammanhängande svammel om allt och ingenting.

Du får ta och sluta med amfetaminet, ha lite öl och röka till avtändningen. Sen börja om på ny kula.

Bra fortsätt så heja dig

Mitt tips är ju strongt att du försöker lägga av och tar alla de bästa tipsen du nånsin kan få, t.ex. att hålla sig sysselsatt och planera upp ett helt nytt liv och identitet som håller dig sysselsatt tills kroppen börjar vänja sig av från tomma känslor och komma tillbaka till sitt naturliga grundjag.

Det kan va svårt, men det är det. Det kommer dock bli mycket mycket svårare om du fortsätter i längden.

Känns som du också lyssnar på dårar för mycket och vad de har att säga. De är bara en symptom på samhället just nu, de är rotlösast av alla, ofta lider of psykiska problem och låt intelligens.

Det låter hemskt att tänka på dom och deras teorier och bruket i sig som kanske hade varit trevligare att va utan.

Tro mig, jag har aldrig varit beroende av något förutom snus, men att sitta och ta in dessa dårar eller allmänt självmant sätta sig i en miljö man hatar och må därefter är något av det värsta som finns.

Det är lika illa som att någon tvingar en till det för man har bara sig själv o skylla men har byggt upp en dålig vana eller har inget annan att göra för tillfället. Det där suger hästkuk enligt mig själv.

Känns som jag själv har en del sånna beteenden nu.

Centralstimulantia --> Drogrehabilitering
/Moderator