Citat:
Att gömma sig bakom akademiska termer som ”agens” och ”subjekt” förändrar inte det faktum att även män reduceras till sina fysiska attribut. Du menar att musklerna inte är där för att spelaren ska stimuleras sexuellt, vilket i sig är ett antagande som helt exkluderar kvinnliga spelare och homosexuella män som faktiskt attraheras av dessa karaktärer.
Men även om vi köper ditt resonemang om att mannen är ”subjektet” blir slutsatsen absurd: mannen tillåts bara ha agens och värde om han uppfyller ett extremt, närmast omänskligt fysiskt ideal av styrka och makt. En svag eller genomsnittlig man har ingen agens i dessa berättelser. Båda könen pressas in i extrema formar, men medan du ser kvinnans form som ett förtryck, väljer du att se mannens form som ett privilegium. Det är en djupt partisk analys av underhållning.
Men även om vi köper ditt resonemang om att mannen är ”subjektet” blir slutsatsen absurd: mannen tillåts bara ha agens och värde om han uppfyller ett extremt, närmast omänskligt fysiskt ideal av styrka och makt. En svag eller genomsnittlig man har ingen agens i dessa berättelser. Båda könen pressas in i extrema formar, men medan du ser kvinnans form som ett förtryck, väljer du att se mannens form som ett privilegium. Det är en djupt partisk analys av underhållning.
1. Orden "agens" och "subjekt" är knappast "akademiska termer".
2. inte heller "gömmer" jag mig bakom dem, på nått som helst sätt.
och jag har redan förklarat att div. manliga "hjältar" eller karaktärer i div. kultur i vår samtid knappast finns där enkom för sina musklers skull, jag skulle inte ens vilja kalla muskler för speciellt sexuella attribut som motsvarar hur kvinnor ofta framställs...mer eller mindre nakna och som sagt rätt ofta helt utan agens, med ett enda syfte av att agera sexuellt objekt, för den manliga hjälten eller för den "förmodade" manliga publiken.
Inte heller fattar jag att man ska behöva sitta och diskutera självklarheter som detta.
Och tittar du i västerländsk kultur, filmer ex. så har du gott om vanliga, ordinära, tom fula, gamla och/ eller feta män som fått lov vara huvudrollsinnehavare, dvs det största "subjektet" medan motsvarande för kvinnor först börjat dyka upp senare årtionden.
dessutom ett fortsatt problem, eftersom kvinnliga skådespelare får uppenbara problem då de närmar sig 50, med att där helt enkelt inte finns några roller för dem, något som inte drabbar manliga skådisar i samma grad. Du kan ju fråga dig varför.
Citat:
Att kalla motpartens argument för ”snömos” är ingen giltig argumentation. Du fortsätter att använda grovt våld och global utsatthet som ett frikort för att rättfärdiggöra att kvinnor ska få bete sig illa mot män i vardagen. Det är där det logiska felslutet ligger.
Om en man i Sverige blir sexuellt trakasserad eller objektifierad på sin arbetsplats, blir hans upplevelse inte mindre kränkande för att det statistiskt sett drabbar kvinnor oftare i samhället i stort. Genom att hävda att kvinnor har ”mer utrymme” att kommentera män på grund av historiska strukturer försvarar du i praktiken att vi ska ha olika etiska regler beroende på vad personen mellan benen har för kön. Det är motsatsen till jämställdhet. Om beteendet är fel när en man gör det, är det exakt lika fel när en kvinna gör det. Allt annat är rent hyckleri.
Om en man i Sverige blir sexuellt trakasserad eller objektifierad på sin arbetsplats, blir hans upplevelse inte mindre kränkande för att det statistiskt sett drabbar kvinnor oftare i samhället i stort. Genom att hävda att kvinnor har ”mer utrymme” att kommentera män på grund av historiska strukturer försvarar du i praktiken att vi ska ha olika etiska regler beroende på vad personen mellan benen har för kön. Det är motsatsen till jämställdhet. Om beteendet är fel när en man gör det, är det exakt lika fel när en kvinna gör det. Allt annat är rent hyckleri.
Jo, om det är snömos, vilket det du skrev var.
jag tycker inte kvinnor beter sig speciellt illa mot män överhuvudtaget.
När män blir våldtagna eller sexuellt trakasserade nånstans så är det i regel andra män som är GM och inte kvinnor. Att kivnnor våldtar eller trakasserar män sexuellt är väldigt sällsynt.
och du har också missförstått det jag skrev rejält...jag skrev att sexuella trakasserier av kvinnor har mindre utrymme att tolereras än motsvarande mot män, eftersom misogyni nu varit normen så länge.
Det är inte att ge frikort för kvinnor att bete sig illa mot män.
Det är ingen som har missförstått definitionen av ordet. Problemet är att du tillämpar definitionen helt godtyckligt. Tidigare i tråden försvarade du att det finns ”mer utrymme” att kommentera män sexuellt eftersom det ”direkt bara känns sunkigt” när det drabbar kvinnor.
När en grupp kvinnor på en arbetsplats eller i ett fikarum reducerar en manlig kollega till hans utseende, betygssätter hans kropp och bortser från hans kompetens eller personlighet – då är det *exakt* den definition av objektifiering du själv precis radade upp. Men istället för att fördöma det, försöker du skapa nyanser och marginaler för att släppa igenom det när det utförs av kvinnor. Du kan inte sitta och föreläsa om ordboksdefinitionen av objektifiering samtidigt som du i praktiken försvarar att män ska tåla att utsättas för det.
[/quote]