Citat:
Ursprungligen postat av
Saltkatt
FB-folket är inte bara en hoper rasister och kvinnohatare. Det är därför jag fortfarande orkar bemöda mig om att göra inlägg på det här sunkstället. Å andra sidan kan du ju själv se hur det ser ut tidigare i den här tråden, och då rör vi oss ändå i litteraturforumet och inte politik- eller invandringsdelen:
"Bara kvinnor och bögar samt en arab som är bög?"
"Finns väl ingen person som inte är uttalad lebba som uppskattar Stridsberg."
"I kulturellt avseende är Sverige en karg jävla öken fullproppad med andefattiga feminister och 'män' som viker sig för det feministiska trycket."
"Kulturmänniskor klarar inte att ranka kultur. Vänstermänniskor i allmänhet har för mycket omtankes-skit som pågår i deras hjärnor."
Jag tycker varken att juryn visar gott omdöme eller att de nödvändigtvis behöver vara ängsliga grupprunkare (även om det säkert finns en och annan). Tror snarare att de lever i en lite snäv värld i sin dagliga kulturjournalistgärning, och har alldeles för fullt upp med att hänga med i den s.k. samtiden och hålla sig à jour, och därmed lätt glömmer bort författare som inte hörs och syns så mycket: sådana som inte har publicerat sig på ett tag (Hylinger, Teratologen, Bertil Pettersson, Lowden), sådana som bor utanför storstadsregionerna (Niemi, Barbro Lindgren, Teratologen) eller bara inte gör så mycket medialt väsen av sig (De tre Magnusarna Hedlund, Dahlström & Florin, Einar Askestad).
Inget konstigt med att Anyuru är med på listan. Khemiri har jag inte läst och kan inte uttala mig om. Sedan har säkert de 101 tillfrågade tolkat "betydelsefulla" på olika sätt. Jag har inga problem med att kalla Jäderlund betydelsefull (= inflytelserik), även om jag tycker att det mesta hon skriver är olidligt. Men ingen kan väl tänka "betydelsefull = inflytelserik" och rösta på Wolff, Ramqvist eller Bohman? (Eller Isabella Nilsson, som dock är jävligt bra. Eller åtminstone var det fram till den förra boken, nu börjar hon ha exploaterat sig själv lite väl mycket.)
Jag håller med det är nåt som hänt med Isabella Nilsson efter att media "upptäckt" och lanserat henne lite brett, farligt nära att bli nåt slags exhibitionistiskt varumärke med fokus på "psykiska besvär, anorexi självskada, alkohol (nonsensprinsessan goes varumärke). Såg att hon skulle prata med nån av svenskansubborna om "varför författare är dåliga flickvänner" eller nåt sånt, precis en sån nisch som en jävligt bra (kvinnlig) författare placeras i för att småborgerliga kvinnliga bokkonsumenter ska känna sig nöjda. Akta dig, Nilsson! vill man utbrista. Skriver i kommersiella Expressen och känns som att hon hårdexploaterar sig "min pojkvän min pojkvän kiss svimning livmodertapp" men hon är fan för begåvad att fastna där.
I alla fall har hon en given plats i en lista på de intressantaste samtida författarna, betydelsefull vad är det?
Citat:
Vänstermänniskor i allmänhet har för mycket omtankes-skit som pågår i deras hjärnor
just det eller nja det är inte vänster-höger det handlar om numera i kulturvärlden. Identitetspolitiken och cancelkulturen behåller sitt grepp men på ett annat sätt: det ska va kvinnor för att kvinnor köper böcker, det ska va trevligt (kolla vad svenskanchefen skriver, att författarna är rörda och tacksamma över att vara med på den här listan) för att kvinnliga kulturkonsumenter vill ha det trevligt. Men det ska oxå vara synd om och minoritet: Hanna Hallgren butchflata med allvarliga psykiska problem, elchocker, misär, ok nu hamnade inte hon på listan men det är ju det här traumalitterära som omtankes-skiten vill ha (fast Linda Boström Knausgårds Oktoberbarn var jävla chockartad, när man tänker på hur Store Knausgård utnyttjat henne i sina böcker, även snott hennes berättelser och formuleringar osv).
Martina Lowdens Allt är väl hennes enda bok och det för lite för att vara bland Sveriges "mest betydelsefulla" (alltså, vad är det?), men kunnat vara med i en lista över de mest intressanta, som Ebba-Witt Brattströms Århundradets kärlekskrig som är estetiskt intressant och som fenomen, inte skvallervärdet utan chocken i att Sveriges mesta kulturpar slogs (eller om det bara var han som slog, verkar varit så och det är chockartat nog i antifeministiska tider - kommersfeministiska tider med mediokra författarinnor som toppar varje lista).
Therese Bohman är själva symbolen för vad halvfinkulturen vill ha: hyllning till äldre kulturmän, festtal till kulturen (vara influencer = fult, gilla renässanskonst = fint), hon är inte vänster men senaste romanen heter ironiskt nog Kapitalet för att man ska tänka på Marx, kanske nån gammal 68 köper den då och tänker att åh så fint, samhällskritik.
