Tråd för att diskutera litteraturkritik och litteraturkritiker

Allt måste inte handla om att dissa en och samma litteraturkritiker. Ämnet är litteraturkritik och litteraturkritik - er

Intressant: Isabella Nilssons recension av Karolina Ramqvists nya roman sticker ut bland översvallande hyllningar. Har själv aldrig läst K Ramqvist, borde nog göra det. Isabella Nilsson är en favorit bland yngre författare, gillar allt hon skriver och nu har hon börjat som skribent i Expressen. Kan ju vara lite avund också, Karolina Ramqvist släpper en bok vartannat år och får massor med priser. Avundsvärt flyt. Man måste ju läsa romanen först för att se vilka kritiker man håller med även om ts gick ut med att hen inte läste böcker, bara litteraturkritik 🙂

Oscar Westerholm recenserar i Göteborgs-Posten "Upplyst sten" av Hamas-anhängaren Johannes Anyuru.

Anyuru har kritiserats av Svenska kommittén mot antisemitism för sin antisemitism: https://skma.se/2025/08/sa-aktiveras-antisemitiska-troper-och-sa-nedsablas-den-som-papekar-det/

Sokolow beskriver Anyurus språkbruk:


Johannes Anyuru skriver så här på Instagram:


Axis of Resistance = Hamas, Hizbollah, Syrien, Iran och Huthierna. Han ställer sig alltså bakom terrorism och terrorstater.

Han delar också följande text:



Johannes Anyuru är alltså fullblodsterrorist.

Men om detta skriver Oscar Westerholm inget i sin recension. Han ansluter sig istället till Anyurus fantasier och lögner genom att skriva:


Oscar Westerholm framför ingen bevisning för den grövsta anklagelse som finns, nämligen folkmordets, eller hur det kan pågå med "oförminskad styrka" trots vapenvila och mat i överflöd.

Oscar Westerholm sprider i sin recension även denna lögn:


Det handlar inte om "palestinier" utan om terrordömda. Och israeliska experter har i SR ifrågasatt om det ens byggs någon sådan anläggning. Dessutom finns inget stöd för att åskådarna skulle vara några andra än anhöriga, som ju även i USA får bevittna avrättningar.

Är det rätt av Oscar Westerholm att inte ta upp det faktum att Anyuru är antisemit och anhängare av terroristorganisationer?

Är det rätt av Oscar Westerholm att i en recension sprida sina egna åsikter om att ett folkmord skulle pågå?

Det verkar som att landets kulturredaktioner passar på att sprida antisemitism, lögner och antiisraelisk propaganda varje gång de recenserar en bok som handlar om Gazakriget. Är sådan förtäckt propaganda värdig en kulturredaktion i en stor, förment liberal tidning?

Debatten om Ultravåld har pågått några veckor nu. Elefanten i rummet fortfarande = a.i.
Törs någon ställa frågan? Har Schunnesson promptat en ai med karaktärer, bakgrund, intrig, m.m, och i så fall hur stor del är ai-genererad? Om det är så: kommer kritikerna acceptera ai-genererad litteratur eller kommer de säga stopp? Kunde ju va bra att ta den debatten nu.
https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/vrwyll/bok-stoppas-i-ai-skandal-sa-skyddar-forlagen-sig

Hårda bud, Petronius. Svenskan har låtit författare, forskare och kritiker rösta fram Sveriges 20 bästa samtida författare. Anyuru hamnar på plats 11.



Jag har inte läst mer än ett fåtal artiklar av Anyuru. För predikande och sentimentala för att passa min smak men det är ju debattartiklar och inte skönlitteratur. Har ingen uppfattning om hans (eventuella) ställningstagande för Hamas, om han har uttalat ett sådant stöd explicit eller underförstått. En lista över de mest betydande författarna bör väl hur som förhålla sig strikt litterär, om det inte är inflytande man mäter. Någon antisemitism har jag inte upptäckt hos Anyuru, du har ju tagit för vana att kalla all kritik av Israel antisemitism. Men Paulina Sokolow har rätt i att schackra är taget ur en antisemitisk vokabulär, inte säkert att alla vet detta.

Men gillar (är ambivalent till) Athena Farrokhzad, för att nämna en liknande författare som inte står med på listan. Inte för det politiska innehållet (för långt till vänster för mig, därför ambivalent) utan för schvunget, sångbar poesi i stil med Lars Forsells (som väl är en förebild). Gissar att hon uppfattas som lite skrämmande. Jag är liberal men uppskattar radikalitet.
Kultursidor älskar sådana här listor. Förutsägbara, det blir helt enkelt en lista över kritikerälsklingar.

Nu är det inte i första hand Anyuru jag kritiserar, utan kritikern Oscar Westerholm, och att denne inte med ett ord i sin artikel nämnde att SKMA kritiserat Anyuru för antisemitism, och att Anyuru också offentligt deklererat sitt stöd för terrorgrupper, samt uppmanat till global judejakt ("eskalera för att krossa sionismen en gång för alla").

Kritikern Oscar Westerholm kommer med detta påstående:


Kan du inte hålla med mig när jag finner det märkligt att dagskritik innehåller sådana politiska ställningstaganden? Oscar Westerholm framför ingen bevisning för den grövsta anklagelse som finns, nämligen folkmordets, eller hur det kan pågå med "oförminskad styrka" trots vapenvila och mat i överflöd. Dessutom leder detta oreflekterade ordval till en språklig och logisk kortslutning. Om ett tillstånd av vapenvila, där striderna mer eller mindre har upphört och matbrist inte råder, likställs med ett folkmord på dess absoluta maxnivå – hur farligt var då kriget? Genom att kalla detta för "oförminskad styrka" sätter Westerholm rent semantiskt ett likhetstecken mellan fredligare omständigheter och det aktiva kriget, vilket per definition förminskar allvaret i de faktiska stridigheter som pågick tidigare. Det är ett slappt, uppskruvat språkbruk som ironiskt nog biter sig självt i svansen.

Jag vet inte. Rent generellt kan jag inte hålla med om att recensioner inte får innehålla några politiska ställningstaganden. I någon mån blir ju allt i den här frågan ett politiskt ställningstagande. Det kan inte frikopplas från den estetiska bedömningen.
Lika generellt: det är alldeles för vanligt att skribenter uttalar sig med säkerhet om saker de inte vet så mycket om. Går i flock, i ordets mest negativa mening. Varken tar sig tid med exakthet eller nyanser. Gör det för lätt för sig.

Det här tycker jag är en riktigt bra recension av Upplyst sten, Anyurus senaste. Recensenten väjer inte för att påpeka det monomana i Anyurus uppfordrande röst. Varken nedlåtande välvillig eller nedgörande, utan ställer en uppriktig fråga.

På sätt och vis kan det vara bra för läsaren att recensenten genom dåraktiga uttalanden som "Folkmordet pågår alltjämt med oförminskad styrka", och spridandet av lögner likt denna: "För några veckor sedan skröt Israels säkerhetsminister Itamar Ben-Gvir om att Israel bygger en anläggning för att avrätta Palestinier inför åskådare" visar för insatta att denne inte har någon ämneskunskap.

På GP Kultur är det inte bara geopolitisk kunskap som saknas: Mikaela Blomqvist vet inte ens vad elegiskt distikon är. Dessa två exempel visar att det brister i redaktörsarbetet. Jenny Högström är själv poet och borde ha fångat upp misstaget med elegiskt distikon innan det gick i tryck. Men Oscar Westerholms spridande av antisemitiska troper gladde henne säkerligen. Det skulle inte förvåna mig om Westerholm fick ta hand om Anyuru bara om han lovade att artikeln i första hand skulle vara antisemitisk/Israelhatisk.

Efter ett citat av en anonym kulturredaktör - att arbeta på en kulturredaktion för att man gillar böcker är som att arbeta på ett slakteri för att man gillar djur - skriver SvD:s kulturchef:


Tja, den här listan presenteras ju som en apologi för att allt färre böcker och författare blir recenserade på SvD:s kultursida.
Det är inget kulturchefen vill råda bot på, tvärtom.

Från "bästa roman" (Sydsvenskan 2009 och Dagens Nyheter 2011) till "bästa bok/favoritbok" (Expressen 2025) och bästa författare (SvD 2026). En samtidig rörelse från fokus på litteratur till personfixering, och från män till kvinnor. Inga konstigheter, kvinnor är kulturbärare. Läskrisen gäller främst män.

Norén och Enquist som toppade Expressens lista är avlidna och kan nu ersättas av kvinnliga författare, vilket den läsande medelklasskvinna SvD kultur i förstone riktar sig till kan känna sig både lättad och smickrad av - Norén och Enquist är ju ofta tunga att läsa.

Steve Sem-Sandberg menar jag är kvasi i ordets alla bemärkelser men han håller sig kvar på SvD:s lista om än inte i toppen; Ekman, Jäderlund, Stridsberg, Lotass, Wolff, kvinnodominans. Nejdå, ingen anledning att känna sig kastrerad, även om ett par av dessa tillhör kategorin kvasi, som jag ser det. Jag backar från att uttala mig om Drömfakulteten, personer med gediget litterärt omdöme och däribland äldre män säger att den är mycket bra: jag kan alltså inte skylla på kön och ålder.

Men vilka motiveringar! Inställsamma, som om de klottrats ner mellan skål och vägg på något kulturmingel:

Vill kritikern ligga med henne, eller vad är nu detta?

Apropå dra på smilbanden:
Bengt Ohlssons surhet efter Expressens lista förra året:
https://www.dn.se/kultur/bengt-ohlsson-expressens-lista-ar-diabolisk-och-fluffig/



Apropå Athena Farrokhzad: jo, hon hade ju varit given på en lista över de mest inflytelserika samtida författarna. Vilken litteratur som kommer att leva vidare, om det finns en läsande värld om hundra år, vet ingen. Men inflytande i samtiden går i någon mån att mäta.
Det är då litteraturforskare snarare än dagskritiker och andra författare som gör komparativa studier. Författare kan vilja mörka vem de påverkats av och kritiker har ofta fingret i luften, angelägna att framställa sig själva som tongivande, det är litteraturforskarna som i bästa fall tar sig den tid och eftertanke som krävs för jämförande studier, långt från prestigens och statusens utbringade skålar och fyrverkerier.

Jo Farrokhzad, hon är nog "kontroversiell på riktigt" som någon skrev.
I den reviderade upplagan av antologin Svensk poesi har hon strukits. Det är skakiga tider. Även Lars Raatamaa har utgått.

Listor är idioti men ialf roligt att Isabella Nilsson tagit sig in (läser kritiker/författare/osv flashback? Vad ju flera som saknade henne på Expressens lista). Men motiveringen?


Lättar på både pesten och koleran? Taskigt bildspråk, noll känsla för stil. Och så lättviktig är inte Isabella Nilsson.

Josefin de Gregorio är en rätt... elak brutta.

Vad betyder egentligen "lättar på både pesten och koleran?" Det finns ju ingen språkkänsla alls i den frasen. Betyder det att hon gör det lätt att uthärda både pest och kolera? Att hon skildrar två onda ting, vilka? Alla kan släppa ifrån sig språkgrodor, det verkligt penibla är då de görs med pretentioner på djup.

SvD tycks inte ha frågat några bibliotekarier, däremot bokhandlare.


Edit:

Också från SvD:s chatt:



Författare brukar känna sig obekväma med topplistor. Litteraturen som en Schlagerfestival. Karolina Ramqvist skriver på Instagram att hon avböjde att medverka och att hon är mer rädd än road av topplistor.

"De har blivit glada och rörda" - skulle Östergren, Jacobsson, Lotass mfl verkligen ha blivit glada och rörda? Lotta Lotass ringer till SvD och säger: jag är glad och rörd. SvD ringer upp Lotass och hon säger: tack, jag är glad och rörd.
Nej, den här Josefin de Gregorio (förskräcklig, dum och småelak ja) har hittat på!

https://www.aftonbladet.se/kultur/a/Gx7r9V/sven-anders-johansson-om-svenska-dagbladets-bastalista

OK du är en bildad karl som har en beef med gp kultur (som vägrar ta in dina geopolitiska artiklar, eller minns jag fel?) och en total hang up på Mikaela Blomqvist (man blir nyfiken, ska inte luska om personlig bakgrund och fint att du hyfsat ditt språkbruk på sistone i alla fall). Jag är inte så litterärt bevandrad som du och hade inte kunnat identifiera ett elegiskt distikon. Men kanske du har rätt i att det är ett rimligt krav på en litteraturkritiker. Folkmord eller inte folkmord i Gaza: det råder ingen konsensus men flera internationella organisationer hävdar efter utredningar att det bör definieras så. Du vet säkert att många judar också menar att det är folkmord - även israeler. Det är inte antisemitism. Du har inte tänkt på hur kontraproduktivt det är att kalla Israelkritik som sådan antisemitism? Nej visst nej, det har du ju inte. Med det sagt är det många inte minst inom vänstern som inte har gjort upp med sin ofta omedvetna antisemitism. De kan inte tillräckligt. Det kan även gälla den här recensenten, osäker på det. Men detsamma gäller folk på andra sidan som säger "Israel är mellanösterns enda demokrati", som om det skulle vara ett försvar.



Det är väl det här som är Svenska Dagbladets take:


Topplistor är ett imbecillt sätt att behandla litteratur. Bengt Ohlsson är inte min favvo men han hade rätt här:

Bra gjort av Ramqvist. Författare bör väl inte vara med och utse den mest betydande författaren? Om de inte svarar ironiskt och sätter sig själva på första plats, som Malte Persson.