Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
https://x.com/TheWapplehouse/status/2101883794445787158
Det klippet dök upp nyss. En annan situation men liknande på vissa sätt. Detta är ändå en massivt större båt som blir påkörd.
Det klippet dök upp nyss. En annan situation men liknande på vissa sätt. Detta är ändå en massivt större båt som blir påkörd.
Citat:
Men snälla du, det är tvärt om. Vissa skyddar pappan, lotsen har jag inte sett att någon skydder ej heller kaptenen däremot så gäller det att kunna diskutera på ett diskussionsforum som detta är och vi har en ett par(och haft många fler) som inte ens vill diskutera pappans roll utan det är kaptenen och lotsen.
Ett jävla tjat i denna tråd om att pappan inte tittade bakåt. Undra hur mkt lotsen och kaptenen tittade bakåt. Men bra att veta att man kan köra på folk bakifrån och säga "de skulle kollat bakåt"... väldigt rimligt... Så som en viss/vissa personer skyddar lotsen är skrämmande och insynen i rättegången är också lite märklig. Fast de påstås inte varit där. Också märkligt hur inaktiv de var under 2 dagarna när rättegången pågick och precis under just de timmarna för att sedan dyka upp lämpligt när den var slut. Man skulle nästan kunna tro han har anknytning till lots och försvarar lotsen som om det vore hans egna son. Eller har lotsen bara från tomma intet blivit hans största idol.
Initialt i denna tråd var det kaptenen, en del tom pga av att han var ryss(dom har som tur är återgått till Ukraina trådarna) nu är det lotsen men aldrig aldrig pappan.
Vi har en kapten och en lots, dom erkänner att dom missat snipan men dom har nog sett allt annat sedan dom lättade ankar, sedan har vi pappa i snipan som helt otroligt ärligt(en eloge till honon för det) har erkänt att han inte tittat bakåt, men såklart hade han sagt att han tittat bakåt så hade han åkt dit för mord.
Har du inte funderat över om inte pappan, brorsan och deras vänner är de som skriver i tråden då du verkar har motsvarade tankar om lotsen????
Citat:
Det finns visst gott om fartyg precis överallt på Kattegatt likaså.
Har alltid misstänkt att du e en bryggseglare.
Så du tror vinden i segel, stag/vant å mast är ljudlös??
Du har liksom haft alldeles för många, iofs mindre men ändå, fel på enkla kontrollfrågor för att man ska kunna ta dig på allvar.
Att du öht seglat förbi olycksplatsen e ju motbevisat tidigare.
Du fick också för dig att man på Bohuskusten (likt Saltkråkan) kallar grund,brott,bränning för ”GRYNNA”
Ingen, absolut INGEN infödd västkustbo använder det uttrycket som helt är ett Östersjö begrepp.
Så du tror vinden i segel, stag/vant å mast är ljudlös??
Du har liksom haft alldeles för många, iofs mindre men ändå, fel på enkla kontrollfrågor för att man ska kunna ta dig på allvar.
Att du öht seglat förbi olycksplatsen e ju motbevisat tidigare.
Du fick också för dig att man på Bohuskusten (likt Saltkråkan) kallar grund,brott,bränning för ”GRYNNA”
Ingen, absolut INGEN infödd västkustbo använder det uttrycket som helt är ett Östersjö begrepp.
Själv så tycker jag att det är ganska stilla utanför Rutt T och Skagens rev, men men...
Citat:
Hej Veri, Misje Verde är ju inget stort fartyg med en lågvarvig maskin. Enligt Wärtsilä är det maskineriet märkt för 1 000 rpm i marschfart vilket ju är ett relativt högt. Däremot är det givetvis ett modernt bygge med låga ljudnivåer. Givetvis hör man bogvågen från lastfartyget.
Nej, man gör faktiskt inte det. Dom är tysta som f-n, rent ut sagt. Motorn sitter väl inbyggd 80 meter bakom fören och är väldigt lågvarvig. Dom "smyger" sig på, om man inte har uppsikt.
När man dessutom sitter i en liten snipa med sin egen dieselmotor under en trälåda alldeles intill där man sitter, under ett kapell, så här man så gott som ingenting annat än sin egen motor, och om det dessutom regnar rejält, så hör man absolut ingenting annat än motor och regn. Det kan till och med vara så att man närmast får skrika till varandra i sittbrunnen på båten, i alla fall höja rösten, för att höra varandra prata.
Det är en anledning till att det är så gött å segla, då blir det tyst och harmoniskt. Det enda man hör är vågskvalpet
När man dessutom sitter i en liten snipa med sin egen dieselmotor under en trälåda alldeles intill där man sitter, under ett kapell, så här man så gott som ingenting annat än sin egen motor, och om det dessutom regnar rejält, så hör man absolut ingenting annat än motor och regn. Det kan till och med vara så att man närmast får skrika till varandra i sittbrunnen på båten, i alla fall höja rösten, för att höra varandra prata.
Det är en anledning till att det är så gött å segla, då blir det tyst och harmoniskt. Det enda man hör är vågskvalpet
Det är inte säkert. Framförallt beror det på vindriktningen, och har man "motvind" hör man inte särskilt bra bakåt, bara därför. Sedan för motorbåtar själva ljud, som i en del fall kan vara rätt maskerande.
Motorljuden från fartyg kan bära mycket långt om vinden ligger rätt.
Citat:
Men snälla du, det är tvärt om. Vissa skyddar pappan, lotsen har jag inte sett att någon skydder ej heller kaptenen däremot så gäller det att kunna diskutera på ett diskussionsforum som detta är och vi har en ett par(och haft många fler) som inte ens vill diskutera pappans roll utan det är kaptenen och lotsen.
Initialt i denna tråd var det kaptenen, en del tom pga av att han var ryss(dom har som tur är återgått till Ukraina trådarna) nu är det lotsen men aldrig aldrig pappan.
Vi har en kapten och en lots, dom erkänner att dom missat snipan men dom har nog sett allt annat sedan dom lättade ankar, sedan har vi pappa i snipan som helt otroligt ärligt(en eloge till honon för det) har erkänt att han inte tittat bakåt, men såklart hade han sagt att han tittat bakåt så hade han åkt dit för mord.
Har du inte funderat över om inte pappan, brorsan och deras vänner är de som skriver i tråden då du verkar har motsvarade tankar om lotsen????
Initialt i denna tråd var det kaptenen, en del tom pga av att han var ryss(dom har som tur är återgått till Ukraina trådarna) nu är det lotsen men aldrig aldrig pappan.
Vi har en kapten och en lots, dom erkänner att dom missat snipan men dom har nog sett allt annat sedan dom lättade ankar, sedan har vi pappa i snipan som helt otroligt ärligt(en eloge till honon för det) har erkänt att han inte tittat bakåt, men såklart hade han sagt att han tittat bakåt så hade han åkt dit för mord.
Har du inte funderat över om inte pappan, brorsan och deras vänner är de som skriver i tråden då du verkar har motsvarade tankar om lotsen????
Ja, det har ju varit en hel del påhopp på såväl MV’s Kapten, lotsen men desto mer på bröderna som förde sniporna. Tänkte dela med mig om mina reflektioner kring bägge.
Snipan Elsa
Något som jag lästa flertalet gånger är hur vårdslös Elsas skeppare har varit; att han tagit med familjen ut i en båt som inte är sjöduglig, att han som utbildad kapten väljer färdvägen i fråga, att han fortsätter färden trots allvarliga tekniska problem, osv.
När jag läser förhören i FUP så framstår han först och främst som en relativt genomsnittlig fritidsskeppare. Det är ytterst sällan man är med om att ett axellager havererar och om man inte har ett större intresse för motorer och mekanik så vet man kanske inte intuitivt vad det innebär.
De hade i princip två huvudsakliga val: att gå i hamn i/nära Stenunggsund eller att fortsätta några timmar till sin hemmahamn. Motivationen att inte gå in i en gästhamn var för att man var rädd för att man skulle tappa kontrollen och eventuellt orsaka skada på andra båtar. Det är för all del rationellt – i synnerhet om det blåser – men samtidigt så är det relativt lätt att hantera med en sådan liten båt, några extra händer och fendrar. Oavsett vad så hade resultatet troligtvis blivit någon form av bogsering ändå och kanske det var därför de valde det alternativet istället.
Att de bogserade båten är inget konstigt eller onormalt. Man kan tycka att det kanske är lite tradigt att utsätta familjen för en längre och långsammare transportsträcka men det sticker heller inte ut i min värld. Under tiden ringde skepparen till någon med mekanisk kompetens på land som gav ett utlåtande om att de kunde försiktigt för motor. Återigen, med facit i hand så är det ett i bästa fall bristfälligt råd. Men skepparen, som sannolikt har begränsad mekanisk kunskap, litade på rådet och valde att köra båten för egen maskin.
Var det vårdslöst? Spontant så tänker jag att det inte är det. Alla kan inte vara maskiningenjörer och han hade ju också en följebåt. Jag tror att han gjorde det som kanske en stor majoritet av vanliga fritidsskeppare valde att göra.
Sen kommer en intressant detalj till. Mot slutet av färden (vid tiden för kollisionen mellan Doris och MV) så var det både högt oväsen (skepparen hade på hörselskydd och resten av familjen längst fram i ruffen) samt värmegång. Här börjar vi närma oss något som är bortom sunt förnuft. Det ironiska är att om han hade valt att avbryta färden, och ta hjälp av Elsa för bogsering, så hade kanske hela olyckan undvikts.
En annan detalj som är viktig att nämna är valet av färdväg. Snipan Doris följde Elsa och det var Elsas skeppare som hade lagt dem där de var i farleden. Så som jag läser FUP så var det inte ett medvetet val att hålla till styrbord i farleden, utan helt enkelt rätt navigation förut. För mig framstår det som att de lika gärna hade kunnat ligga i mitten eller till och med över mitten i farleden.
Snipan Doris
Doris skeppare verkar ha brustit grovt i sin utkik med följden av att han inte hade gav sig själv möjligheten avstyra kollisionen med MV som inte hade uppsikt över sniporna. Vad som framgår från FUP och rättegången är att de verkar ha haft ett relativt normalt, kanske till och med över normalt, generellt säkerhetstänk ombord. De hade bra rutiner med flytväst på barnen (de hade / skulle ha flytväst på trots att de befann sig innanför sittbrunnens stängda tält eller i ruffen. De hade också lanternorna tända (detta var den omkomna mammans förtjänst). Att ta med familjen ut på den typen av färd (långt, sent på kvällen) kan knappast heller anses vara vårdslöst. Det rådde fortfarande dagsljus, de var inomskärs och vädret var på ingalunda sätt avskräckande. Det hade varit något helt annat om det var ösregn, fullt mörker och styv kuling. Men det var det ju alltså inte.
Något som jag däremot saknar, utöver förståelsen för vikten av regelbunden utkik åt alla håll, är att skepparen inte hade någon utbildning. Även om det inte krävs i Sverige, så tänker jag att det är stor skillnad på att ge sig ut i en liten öppen motorbåt för att fiska eller bada några timmar, mot att semestra med hela familjen på en båt.
Det andra som jag tänker på är fokus och distraktioner. De hade hållit på hela dagen (bada, resa, osv.) och det är inte konstigt att tänka sig att skepparen inte varit helt pigg vid tidpunkten för olyckan (även om han i förhören menar att han var det.) Barnen höll också på att stöka, samt att han hade uppmärksamheten framåt, i färdriktningen, huvudsakligen på sin brors snipa Elsa. Hade han kanske haft mer utkik även åt babord om det var tidigare på dagen och barnen var stilla?
Det har också varit en del diskussioner om tekniska hjälpmedel, i synnerhet användandet av AIS-funktionen på deras navigationsapp. Här gör jag en personlig reflektion: min segelbåt är inte utrustad med en AIS-transponder och jag har ingen display av AIS på någon av mina appar eller navigationssystem som jag vet om. Men jag har AIS-mottager i VHF-radion och den använder jag när jag är ute på öppet hav och ser handelsfartyg. Genom att se distansen till fartygen kan jag oftast lista ut vilket som är vilket och det ger mig värdefull information för hur jag väljer att förhålla mig till dem. (Till nästa säsong blir det en fullvärdig AIS-transponder och ny plotter med AIS-display).
Snipan Doris hade heller inte VHF-radio och där finns det också en tröskel (det kräver inte bara inköp och eventuell installation, men också licens och certifikat).
Vad kan vi lära oss av allt det här då?
Som jag tagit upp i ett tidigare inlägg så tror jag att ingen av oss är immuna mot att kunna hamna i en situation där vi brister i till exempel utkik. Att tillrättalägga för så gynnsamma förhållanden som möjligt är ju därför önskvärt. Dvs, bra arbetsfördelning ombord, att man är utvilad, att man inte blir onödigt distraherad och att man anpassar färden efter förhållandena.
Jag tror också att om man tar riskerna på allvar och vill ta med sig familjen ut, så gör man sig själv och andra en tjänst att ta förarbeviset. Det ger en bra teoretisk grund att stå på. Det rekommenderar jag egentligen alla som önskar vara på sjön att göra. Kanske sniporna hade hållit en annan kurs i farleden och mer utkik om även Doris’ skeppare hade mer teoretisk kunskap? Kanske inte.
Att installera en AIS-transponder på en gammal snipa som körs inomskärs är nog att betrakta som overkill, men en handhållen VHF är väl inom rimlighetens gränser. En fast är givetvis ännu bättre.
Det finns säkert massor med andra lärdomar och slutsatser. Vad tänker ni? (Välkomnar input från såväl erfarna som oerfarna i tråden).
/Bill
Citat:
Men snälla du, det är tvärt om. Vissa skyddar pappan, lotsen har jag inte sett att någon skydder ej heller kaptenen däremot så gäller det att kunna diskutera på ett diskussionsforum som detta är och vi har en ett par(och haft många fler) som inte ens vill diskutera pappans roll utan det är kaptenen och lotsen.
Initialt i denna tråd var det kaptenen, en del tom pga av att han var ryss(dom har som tur är återgått till Ukraina trådarna) nu är det lotsen men aldrig aldrig pappan.
Vi har en kapten och en lots, dom erkänner att dom missat snipan men dom har nog sett allt annat sedan dom lättade ankar, sedan har vi pappa i snipan som helt otroligt ärligt(en eloge till honon för det) har erkänt att han inte tittat bakåt, men såklart hade han sagt att han tittat bakåt så hade han åkt dit för mord.
Initialt i denna tråd var det kaptenen, en del tom pga av att han var ryss(dom har som tur är återgått till Ukraina trådarna) nu är det lotsen men aldrig aldrig pappan.
Vi har en kapten och en lots, dom erkänner att dom missat snipan men dom har nog sett allt annat sedan dom lättade ankar, sedan har vi pappa i snipan som helt otroligt ärligt(en eloge till honon för det) har erkänt att han inte tittat bakåt, men såklart hade han sagt att han tittat bakåt så hade han åkt dit för mord.
Ja, så är det!
Först och främst är det viktigt att notera att det är bara kapten och lots som är åtalade, pappan är inte ens misstänkt för brott. Redan där har vi ett allvarligt problem med rättssäkerheten i landet.
En intressant detalj är att om flashbacks troll följer sitt modus operandi, vilket jag inte tvivlar en sekund på att de kommer att göra, så kommer de, vid en dom som fäller kapten att fortsätta påstå att lotsen är skyldig trots att han inte dömts samtidigt som de kommer att påstå att pappan är oskyldig eftersom han inte är dömd för något. Det är så trollen här funkar, det vet vi som varit med ett tag av ren erfarenhet. Att det sedan är helt befängt, det bekommer inte trollen.
Men alla med sunt förnuft som läst och förstått sjövägsreglerna vet att snipapappan är minst lika skyldig till det inträffade som kapten och eller lots, oavsett vem som döms för vad.
Och än så länge är ingen dömd. Vi får se hur läget blir om en dryg vecka.
Citat:
Stackars dig!
Tycker du att det tjatas mycket om just detta? Inget annat som du tycker att det tjatas mycket om i tråden?
Bara det FAKTUM att pappan inte tittade bakåt? För att han inte ville titta bakåt. Han hade ju kunnat titta bakåt om han hade velat, det berättade han ju själv inför rätten. Men det var inte prioriterat, som han förklarade under förhören.
Det är ju fakta. Förnekar du det? Och det är en rätt avgörande grej för att hela olyckan kunde inträffa! Hade pappan valt att titta bakåt, om han hade "prioriterat" att titta bakåt bara ett par sekunder under en halvtimme, 0,1% av sin tid, så hade han sett Misje Verde och kunde ha med en mycket enkel kursjustering ha undvikit att hindra Misje Verde och att bli påkörd.
Varför är det ett problem för dig att det är "ett jävla tjat" om det i tråden?
Pappan bär IMO utan tvekan det största ansvaret till att den här olyckan inträffade och att en kvinna och ett litet barn omkom. Alldeles särskilt håller jag honom också ansvarig för att den lilla flickan inte hade flytväst på sig. Hon dog av drunkning och hittades på havsbotten. Hade hon, som sin bror, haft en flytväst på sig, så hade hon kanske levt idag, olyckan till trots.
https://www.instagram.com/reel/DaxcOqUj_bE/
Citat:
Ja, först och främst tycker jag att broderns snipa är helt irrelevant. Han var ju trots allt (kanske med lite tur) inte involverad i olyckan och alla diskussioner kring honom (förutom kontexten kring val av kurs & läge i led för Doris) blir ju bara lösa spekulationer. Påståenden om hans skuld blir ju lite enfaldiga. När man blir stoppad av polisen med hög hastighet så kan man ju inte heller skylla på att man försökte hålla takten med sin kompis... Håller för övrigt med om din bedömning men, som sagt, irrelevant förutom kontext.
Ja, det har ju varit en hel del påhopp på såväl MV’s Kapten, lotsen men desto mer på bröderna som förde sniporna. Tänkte dela med mig om mina reflektioner kring bägge.
Snipan Elsa
Något som jag lästa flertalet gånger är hur vårdslös Elsas skeppare har varit; att han tagit med familjen ut i en båt som inte är sjöduglig, att han som utbildad kapten väljer färdvägen i fråga, att han fortsätter färden trots allvarliga tekniska problem, osv.
När jag läser förhören i FUP så framstår han först och främst som en relativt genomsnittlig fritidsskeppare. Det är ytterst sällan man är med om att ett axellager havererar och om man inte har ett större intresse för motorer och mekanik så vet man kanske inte intuitivt vad det innebär.
De hade i princip två huvudsakliga val: att gå i hamn i/nära Stenunggsund eller att fortsätta några timmar till sin hemmahamn. Motivationen att inte gå in i en gästhamn var för att man var rädd för att man skulle tappa kontrollen och eventuellt orsaka skada på andra båtar. Det är för all del rationellt – i synnerhet om det blåser – men samtidigt så är det relativt lätt att hantera med en sådan liten båt, några extra händer och fendrar. Oavsett vad så hade resultatet troligtvis blivit någon form av bogsering ändå och kanske det var därför de valde det alternativet istället.
Att de bogserade båten är inget konstigt eller onormalt. Man kan tycka att det kanske är lite tradigt att utsätta familjen för en längre och långsammare transportsträcka men det sticker heller inte ut i min värld. Under tiden ringde skepparen till någon med mekanisk kompetens på land som gav ett utlåtande om att de kunde försiktigt för motor. Återigen, med facit i hand så är det ett i bästa fall bristfälligt råd. Men skepparen, som sannolikt har begränsad mekanisk kunskap, litade på rådet och valde att köra båten för egen maskin.
Var det vårdslöst? Spontant så tänker jag att det inte är det. Alla kan inte vara maskiningenjörer och han hade ju också en följebåt. Jag tror att han gjorde det som kanske en stor majoritet av vanliga fritidsskeppare valde att göra.
Sen kommer en intressant detalj till. Mot slutet av färden (vid tiden för kollisionen mellan Doris och MV) så var det både högt oväsen (skepparen hade på hörselskydd och resten av familjen längst fram i ruffen) samt värmegång. Här börjar vi närma oss något som är bortom sunt förnuft. Det ironiska är att om han hade valt att avbryta färden, och ta hjälp av Elsa för bogsering, så hade kanske hela olyckan undvikts.
En annan detalj som är viktig att nämna är valet av färdväg. Snipan Doris följde Elsa och det var Elsas skeppare som hade lagt dem där de var i farleden. Så som jag läser FUP så var det inte ett medvetet val att hålla till styrbord i farleden, utan helt enkelt rätt navigation förut. För mig framstår det som att de lika gärna hade kunnat ligga i mitten eller till och med över mitten i farleden.
Snipan Doris
Doris skeppare verkar ha brustit grovt i sin utkik med följden av att han inte hade gav sig själv möjligheten avstyra kollisionen med MV som inte hade uppsikt över sniporna. Vad som framgår från FUP och rättegången är att de verkar ha haft ett relativt normalt, kanske till och med över normalt, generellt säkerhetstänk ombord. De hade bra rutiner med flytväst på barnen (de hade / skulle ha flytväst på trots att de befann sig innanför sittbrunnens stängda tält eller i ruffen. De hade också lanternorna tända (detta var den omkomna mammans förtjänst). Att ta med familjen ut på den typen av färd (långt, sent på kvällen) kan knappast heller anses vara vårdslöst. Det rådde fortfarande dagsljus, de var inomskärs och vädret var på ingalunda sätt avskräckande. Det hade varit något helt annat om det var ösregn, fullt mörker och styv kuling. Men det var det ju alltså inte.
Något som jag däremot saknar, utöver förståelsen för vikten av regelbunden utkik åt alla håll, är att skepparen inte hade någon utbildning. Även om det inte krävs i Sverige, så tänker jag att det är stor skillnad på att ge sig ut i en liten öppen motorbåt för att fiska eller bada några timmar, mot att semestra med hela familjen på en båt.
Det andra som jag tänker på är fokus och distraktioner. De hade hållit på hela dagen (bada, resa, osv.) och det är inte konstigt att tänka sig att skepparen inte varit helt pigg vid tidpunkten för olyckan (även om han i förhören menar att han var det.) Barnen höll också på att stöka, samt att han hade uppmärksamheten framåt, i färdriktningen, huvudsakligen på sin brors snipa Elsa. Hade han kanske haft mer utkik även åt babord om det var tidigare på dagen och barnen var stilla?
Det har också varit en del diskussioner om tekniska hjälpmedel, i synnerhet användandet av AIS-funktionen på deras navigationsapp. Här gör jag en personlig reflektion: min segelbåt är inte utrustad med en AIS-transponder och jag har ingen display av AIS på någon av mina appar eller navigationssystem som jag vet om. Men jag har AIS-mottager i VHF-radion och den använder jag när jag är ute på öppet hav och ser handelsfartyg. Genom att se distansen till fartygen kan jag oftast lista ut vilket som är vilket och det ger mig värdefull information för hur jag väljer att förhålla mig till dem. (Till nästa säsong blir det en fullvärdig AIS-transponder och ny plotter med AIS-display).
Snipan Doris hade heller inte VHF-radio och där finns det också en tröskel (det kräver inte bara inköp och eventuell installation, men också licens och certifikat).
Vad kan vi lära oss av allt det här då?
Som jag tagit upp i ett tidigare inlägg så tror jag att ingen av oss är immuna mot att kunna hamna i en situation där vi brister i till exempel utkik. Att tillrättalägga för så gynnsamma förhållanden som möjligt är ju därför önskvärt. Dvs, bra arbetsfördelning ombord, att man är utvilad, att man inte blir onödigt distraherad och att man anpassar färden efter förhållandena.
Jag tror också att om man tar riskerna på allvar och vill ta med sig familjen ut, så gör man sig själv och andra en tjänst att ta förarbeviset. Det ger en bra teoretisk grund att stå på. Det rekommenderar jag egentligen alla som önskar vara på sjön att göra. Kanske sniporna hade hållit en annan kurs i farleden och mer utkik om även Doris’ skeppare hade mer teoretisk kunskap? Kanske inte.
Att installera en AIS-transponder på en gammal snipa som körs inomskärs är nog att betrakta som overkill, men en handhållen VHF är väl inom rimlighetens gränser. En fast är givetvis ännu bättre.
Det finns säkert massor med andra lärdomar och slutsatser. Vad tänker ni? (Välkomnar input från såväl erfarna som oerfarna i tråden).
/Bill
Snipan Elsa
Något som jag lästa flertalet gånger är hur vårdslös Elsas skeppare har varit; att han tagit med familjen ut i en båt som inte är sjöduglig, att han som utbildad kapten väljer färdvägen i fråga, att han fortsätter färden trots allvarliga tekniska problem, osv.
När jag läser förhören i FUP så framstår han först och främst som en relativt genomsnittlig fritidsskeppare. Det är ytterst sällan man är med om att ett axellager havererar och om man inte har ett större intresse för motorer och mekanik så vet man kanske inte intuitivt vad det innebär.
De hade i princip två huvudsakliga val: att gå i hamn i/nära Stenunggsund eller att fortsätta några timmar till sin hemmahamn. Motivationen att inte gå in i en gästhamn var för att man var rädd för att man skulle tappa kontrollen och eventuellt orsaka skada på andra båtar. Det är för all del rationellt – i synnerhet om det blåser – men samtidigt så är det relativt lätt att hantera med en sådan liten båt, några extra händer och fendrar. Oavsett vad så hade resultatet troligtvis blivit någon form av bogsering ändå och kanske det var därför de valde det alternativet istället.
Att de bogserade båten är inget konstigt eller onormalt. Man kan tycka att det kanske är lite tradigt att utsätta familjen för en längre och långsammare transportsträcka men det sticker heller inte ut i min värld. Under tiden ringde skepparen till någon med mekanisk kompetens på land som gav ett utlåtande om att de kunde försiktigt för motor. Återigen, med facit i hand så är det ett i bästa fall bristfälligt råd. Men skepparen, som sannolikt har begränsad mekanisk kunskap, litade på rådet och valde att köra båten för egen maskin.
Var det vårdslöst? Spontant så tänker jag att det inte är det. Alla kan inte vara maskiningenjörer och han hade ju också en följebåt. Jag tror att han gjorde det som kanske en stor majoritet av vanliga fritidsskeppare valde att göra.
Sen kommer en intressant detalj till. Mot slutet av färden (vid tiden för kollisionen mellan Doris och MV) så var det både högt oväsen (skepparen hade på hörselskydd och resten av familjen längst fram i ruffen) samt värmegång. Här börjar vi närma oss något som är bortom sunt förnuft. Det ironiska är att om han hade valt att avbryta färden, och ta hjälp av Elsa för bogsering, så hade kanske hela olyckan undvikts.
En annan detalj som är viktig att nämna är valet av färdväg. Snipan Doris följde Elsa och det var Elsas skeppare som hade lagt dem där de var i farleden. Så som jag läser FUP så var det inte ett medvetet val att hålla till styrbord i farleden, utan helt enkelt rätt navigation förut. För mig framstår det som att de lika gärna hade kunnat ligga i mitten eller till och med över mitten i farleden.
Snipan Doris
Doris skeppare verkar ha brustit grovt i sin utkik med följden av att han inte hade gav sig själv möjligheten avstyra kollisionen med MV som inte hade uppsikt över sniporna. Vad som framgår från FUP och rättegången är att de verkar ha haft ett relativt normalt, kanske till och med över normalt, generellt säkerhetstänk ombord. De hade bra rutiner med flytväst på barnen (de hade / skulle ha flytväst på trots att de befann sig innanför sittbrunnens stängda tält eller i ruffen. De hade också lanternorna tända (detta var den omkomna mammans förtjänst). Att ta med familjen ut på den typen av färd (långt, sent på kvällen) kan knappast heller anses vara vårdslöst. Det rådde fortfarande dagsljus, de var inomskärs och vädret var på ingalunda sätt avskräckande. Det hade varit något helt annat om det var ösregn, fullt mörker och styv kuling. Men det var det ju alltså inte.
Något som jag däremot saknar, utöver förståelsen för vikten av regelbunden utkik åt alla håll, är att skepparen inte hade någon utbildning. Även om det inte krävs i Sverige, så tänker jag att det är stor skillnad på att ge sig ut i en liten öppen motorbåt för att fiska eller bada några timmar, mot att semestra med hela familjen på en båt.
Det andra som jag tänker på är fokus och distraktioner. De hade hållit på hela dagen (bada, resa, osv.) och det är inte konstigt att tänka sig att skepparen inte varit helt pigg vid tidpunkten för olyckan (även om han i förhören menar att han var det.) Barnen höll också på att stöka, samt att han hade uppmärksamheten framåt, i färdriktningen, huvudsakligen på sin brors snipa Elsa. Hade han kanske haft mer utkik även åt babord om det var tidigare på dagen och barnen var stilla?
Det har också varit en del diskussioner om tekniska hjälpmedel, i synnerhet användandet av AIS-funktionen på deras navigationsapp. Här gör jag en personlig reflektion: min segelbåt är inte utrustad med en AIS-transponder och jag har ingen display av AIS på någon av mina appar eller navigationssystem som jag vet om. Men jag har AIS-mottager i VHF-radion och den använder jag när jag är ute på öppet hav och ser handelsfartyg. Genom att se distansen till fartygen kan jag oftast lista ut vilket som är vilket och det ger mig värdefull information för hur jag väljer att förhålla mig till dem. (Till nästa säsong blir det en fullvärdig AIS-transponder och ny plotter med AIS-display).
Snipan Doris hade heller inte VHF-radio och där finns det också en tröskel (det kräver inte bara inköp och eventuell installation, men också licens och certifikat).
Vad kan vi lära oss av allt det här då?
Som jag tagit upp i ett tidigare inlägg så tror jag att ingen av oss är immuna mot att kunna hamna i en situation där vi brister i till exempel utkik. Att tillrättalägga för så gynnsamma förhållanden som möjligt är ju därför önskvärt. Dvs, bra arbetsfördelning ombord, att man är utvilad, att man inte blir onödigt distraherad och att man anpassar färden efter förhållandena.
Jag tror också att om man tar riskerna på allvar och vill ta med sig familjen ut, så gör man sig själv och andra en tjänst att ta förarbeviset. Det ger en bra teoretisk grund att stå på. Det rekommenderar jag egentligen alla som önskar vara på sjön att göra. Kanske sniporna hade hållit en annan kurs i farleden och mer utkik om även Doris’ skeppare hade mer teoretisk kunskap? Kanske inte.
Att installera en AIS-transponder på en gammal snipa som körs inomskärs är nog att betrakta som overkill, men en handhållen VHF är väl inom rimlighetens gränser. En fast är givetvis ännu bättre.
Det finns säkert massor med andra lärdomar och slutsatser. Vad tänker ni? (Välkomnar input från såväl erfarna som oerfarna i tråden).
/Bill
Vad det gäller Doris så har du givetvis rätt. Jag tycker inte att hans läge i leden är direkt olämpligt, tvärtom ganska normalt för våra inomskärsleder. Men utkik skall man ha. Jag tror dock inte att en överinvestering i AIS-transponder och VHF skulle rädda särskilt många liv - för vissa av oss är denna information användbar, för andra blir det mer brus. Det finns ju inga tekniska skäl varför pappan inte kunde ha upptäckt lastfartyget genom att bara slänga en blick över axeln.
Däremot tror jag på lärdomar kring utkik. Att man som fritidsbåtskeppare i små och större farleder skall ha ständig utkik är rent sjövett och, fastän det regnar, haglar eller blåser styv kuling, så får man finna en väg. Stänger man kapellet för att barnen skall sova, så får man helt sonika sticka huvudet upp ur luckan eller ut ur lämplig glugg. Och givetvis hade pappan kunnat undvika olyckan. Varje skeppare på havet skall vara lagom orolig och aldrig lita fullt på någon. Och givetvis gäller regeln: "Störst går först och minst går sönder." så ju mindre man är, desto oroligare bör man vara.
Jag har också, liksom du, tidigare reflekterat över trötthet. Medan yrkesfolk har viloregler så saknas detta för fritidsförare & skeppare. När man måste ta en lång vakt (såsom du beskriver) så får man helt enkelt tänka sig för. Hur påverkas man av bogserövningar, lite ugget väder, trötta barn? Vad kan man göra för att hålla sig mer alert? Borde man trots allt ta en paus? Kan en 5-åring trots allt vara behjälplig till lite utkik (kanske ger en mer energi att träna en liten pojke medan han också lär sig lite)? När jag hade en lång och ensam vakt ombord på mindre passagerarfartyg så brukade jag ofta ägna mig åt lite "frivillig utbildningsinsats" bara för att hålla mig själv skarp. Samma tänk bör gälla kring vila som när man sätter sig i bilen och kör 8-10 timmar till fjällen. Jag tror att brist på vila kanske var mer avgörande än något annat alla "mördarpappakonspiratorer" har tagit upp.
Att sedan påstå att pappan p g a denna försummelse är "mer än hälften" straffrättsligt skyldig betyder ju bara att man saknar läsförståelse och erfarenhet av sjövägsreglerna. Men, avslutar med den strof jag lade ut häromdagen:
Here lies the body of Michael O'Day,
Who died maintaining his right of way.
He was right, dead right, as he sailed along,
But he’s just as dead as if he’d been wrong.
Helt enkelt, ha utkik och lita inte på att någon har sett dig. Om du tycker att AIS hjälper, skaffa en. Men så länge sikten är god till måttlig, använd de ögon vår skapare har givit dig. Och se till att du har tillräckligt fokus, annars avbryt.
__________________
Senast redigerad av BobbyYsin 2026-09-22 kl. 17:46.
Senast redigerad av BobbyYsin 2026-09-22 kl. 17:46.
Citat:
Ja, det har ju varit en hel del påhopp på såväl MV’s Kapten, lotsen men desto mer på bröderna som förde sniporna. Tänkte dela med mig om mina reflektioner kring bägge.
Snipan Elsa
Något som jag lästa flertalet gånger är hur vårdslös Elsas skeppare har varit; att han tagit med familjen ut i en båt som inte är sjöduglig, att han som utbildad kapten väljer färdvägen i fråga, att han fortsätter färden trots allvarliga tekniska problem, osv.
När jag läser förhören i FUP så framstår han först och främst som en relativt genomsnittlig fritidsskeppare. Det är ytterst sällan man är med om att ett axellager havererar och om man inte har ett större intresse för motorer och mekanik så vet man kanske inte intuitivt vad det innebär.
De hade i princip två huvudsakliga val: att gå i hamn i/nära Stenunggsund eller att fortsätta några timmar till sin hemmahamn. Motivationen att inte gå in i en gästhamn var för att man var rädd för att man skulle tappa kontrollen och eventuellt orsaka skada på andra båtar. Det är för all del rationellt – i synnerhet om det blåser – men samtidigt så är det relativt lätt att hantera med en sådan liten båt, några extra händer och fendrar. Oavsett vad så hade resultatet troligtvis blivit någon form av bogsering ändå och kanske det var därför de valde det alternativet istället.
Att de bogserade båten är inget konstigt eller onormalt. Man kan tycka att det kanske är lite tradigt att utsätta familjen för en längre och långsammare transportsträcka men det sticker heller inte ut i min värld. Under tiden ringde skepparen till någon med mekanisk kompetens på land som gav ett utlåtande om att de kunde försiktigt för motor. Återigen, med facit i hand så är det ett i bästa fall bristfälligt råd. Men skepparen, som sannolikt har begränsad mekanisk kunskap, litade på rådet och valde att köra båten för egen maskin.
Var det vårdslöst? Spontant så tänker jag att det inte är det. Alla kan inte vara maskiningenjörer och han hade ju också en följebåt. Jag tror att han gjorde det som kanske en stor majoritet av vanliga fritidsskeppare valde att göra.
Sen kommer en intressant detalj till. Mot slutet av färden (vid tiden för kollisionen mellan Doris och MV) så var det både högt oväsen (skepparen hade på hörselskydd och resten av familjen längst fram i ruffen) samt värmegång. Här börjar vi närma oss något som är bortom sunt förnuft. Det ironiska är att om han hade valt att avbryta färden, och ta hjälp av Elsa för bogsering, så hade kanske hela olyckan undvikts.
En annan detalj som är viktig att nämna är valet av färdväg. Snipan Doris följde Elsa och det var Elsas skeppare som hade lagt dem där de var i farleden. Så som jag läser FUP så var det inte ett medvetet val att hålla till styrbord i farleden, utan helt enkelt rätt navigation förut. För mig framstår det som att de lika gärna hade kunnat ligga i mitten eller till och med över mitten i farleden.
Snipan Doris
Doris skeppare verkar ha brustit grovt i sin utkik med följden av att han inte hade gav sig själv möjligheten avstyra kollisionen med MV som inte hade uppsikt över sniporna. Vad som framgår från FUP och rättegången är att de verkar ha haft ett relativt normalt, kanske till och med över normalt, generellt säkerhetstänk ombord. De hade bra rutiner med flytväst på barnen (de hade / skulle ha flytväst på trots att de befann sig innanför sittbrunnens stängda tält eller i ruffen. De hade också lanternorna tända (detta var den omkomna mammans förtjänst). Att ta med familjen ut på den typen av färd (långt, sent på kvällen) kan knappast heller anses vara vårdslöst. Det rådde fortfarande dagsljus, de var inomskärs och vädret var på ingalunda sätt avskräckande. Det hade varit något helt annat om det var ösregn, fullt mörker och styv kuling. Men det var det ju alltså inte.
Något som jag däremot saknar, utöver förståelsen för vikten av regelbunden utkik åt alla håll, är att skepparen inte hade någon utbildning. Även om det inte krävs i Sverige, så tänker jag att det är stor skillnad på att ge sig ut i en liten öppen motorbåt för att fiska eller bada några timmar, mot att semestra med hela familjen på en båt.
Det andra som jag tänker på är fokus och distraktioner. De hade hållit på hela dagen (bada, resa, osv.) och det är inte konstigt att tänka sig att skepparen inte varit helt pigg vid tidpunkten för olyckan (även om han i förhören menar att han var det.) Barnen höll också på att stöka, samt att han hade uppmärksamheten framåt, i färdriktningen, huvudsakligen på sin brors snipa Elsa. Hade han kanske haft mer utkik även åt babord om det var tidigare på dagen och barnen var stilla?
Det har också varit en del diskussioner om tekniska hjälpmedel, i synnerhet användandet av AIS-funktionen på deras navigationsapp. Här gör jag en personlig reflektion: min segelbåt är inte utrustad med en AIS-transponder och jag har ingen display av AIS på någon av mina appar eller navigationssystem som jag vet om. Men jag har AIS-mottager i VHF-radion och den använder jag när jag är ute på öppet hav och ser handelsfartyg. Genom att se distansen till fartygen kan jag oftast lista ut vilket som är vilket och det ger mig värdefull information för hur jag väljer att förhålla mig till dem. (Till nästa säsong blir det en fullvärdig AIS-transponder och ny plotter med AIS-display).
Snipan Doris hade heller inte VHF-radio och där finns det också en tröskel (det kräver inte bara inköp och eventuell installation, men också licens och certifikat).
Vad kan vi lära oss av allt det här då?
Som jag tagit upp i ett tidigare inlägg så tror jag att ingen av oss är immuna mot att kunna hamna i en situation där vi brister i till exempel utkik. Att tillrättalägga för så gynnsamma förhållanden som möjligt är ju därför önskvärt. Dvs, bra arbetsfördelning ombord, att man är utvilad, att man inte blir onödigt distraherad och att man anpassar färden efter förhållandena.
Jag tror också att om man tar riskerna på allvar och vill ta med sig familjen ut, så gör man sig själv och andra en tjänst att ta förarbeviset. Det ger en bra teoretisk grund att stå på. Det rekommenderar jag egentligen alla som önskar vara på sjön att göra. Kanske sniporna hade hållit en annan kurs i farleden och mer utkik om även Doris’ skeppare hade mer teoretisk kunskap? Kanske inte.
Att installera en AIS-transponder på en gammal snipa som körs inomskärs är nog att betrakta som overkill, men en handhållen VHF är väl inom rimlighetens gränser. En fast är givetvis ännu bättre.
Det finns säkert massor med andra lärdomar och slutsatser. Vad tänker ni? (Välkomnar input från såväl erfarna som oerfarna i tråden).
/Bill
Snipan Elsa
Något som jag lästa flertalet gånger är hur vårdslös Elsas skeppare har varit; att han tagit med familjen ut i en båt som inte är sjöduglig, att han som utbildad kapten väljer färdvägen i fråga, att han fortsätter färden trots allvarliga tekniska problem, osv.
När jag läser förhören i FUP så framstår han först och främst som en relativt genomsnittlig fritidsskeppare. Det är ytterst sällan man är med om att ett axellager havererar och om man inte har ett större intresse för motorer och mekanik så vet man kanske inte intuitivt vad det innebär.
De hade i princip två huvudsakliga val: att gå i hamn i/nära Stenunggsund eller att fortsätta några timmar till sin hemmahamn. Motivationen att inte gå in i en gästhamn var för att man var rädd för att man skulle tappa kontrollen och eventuellt orsaka skada på andra båtar. Det är för all del rationellt – i synnerhet om det blåser – men samtidigt så är det relativt lätt att hantera med en sådan liten båt, några extra händer och fendrar. Oavsett vad så hade resultatet troligtvis blivit någon form av bogsering ändå och kanske det var därför de valde det alternativet istället.
Att de bogserade båten är inget konstigt eller onormalt. Man kan tycka att det kanske är lite tradigt att utsätta familjen för en längre och långsammare transportsträcka men det sticker heller inte ut i min värld. Under tiden ringde skepparen till någon med mekanisk kompetens på land som gav ett utlåtande om att de kunde försiktigt för motor. Återigen, med facit i hand så är det ett i bästa fall bristfälligt råd. Men skepparen, som sannolikt har begränsad mekanisk kunskap, litade på rådet och valde att köra båten för egen maskin.
Var det vårdslöst? Spontant så tänker jag att det inte är det. Alla kan inte vara maskiningenjörer och han hade ju också en följebåt. Jag tror att han gjorde det som kanske en stor majoritet av vanliga fritidsskeppare valde att göra.
Sen kommer en intressant detalj till. Mot slutet av färden (vid tiden för kollisionen mellan Doris och MV) så var det både högt oväsen (skepparen hade på hörselskydd och resten av familjen längst fram i ruffen) samt värmegång. Här börjar vi närma oss något som är bortom sunt förnuft. Det ironiska är att om han hade valt att avbryta färden, och ta hjälp av Elsa för bogsering, så hade kanske hela olyckan undvikts.
En annan detalj som är viktig att nämna är valet av färdväg. Snipan Doris följde Elsa och det var Elsas skeppare som hade lagt dem där de var i farleden. Så som jag läser FUP så var det inte ett medvetet val att hålla till styrbord i farleden, utan helt enkelt rätt navigation förut. För mig framstår det som att de lika gärna hade kunnat ligga i mitten eller till och med över mitten i farleden.
Snipan Doris
Doris skeppare verkar ha brustit grovt i sin utkik med följden av att han inte hade gav sig själv möjligheten avstyra kollisionen med MV som inte hade uppsikt över sniporna. Vad som framgår från FUP och rättegången är att de verkar ha haft ett relativt normalt, kanske till och med över normalt, generellt säkerhetstänk ombord. De hade bra rutiner med flytväst på barnen (de hade / skulle ha flytväst på trots att de befann sig innanför sittbrunnens stängda tält eller i ruffen. De hade också lanternorna tända (detta var den omkomna mammans förtjänst). Att ta med familjen ut på den typen av färd (långt, sent på kvällen) kan knappast heller anses vara vårdslöst. Det rådde fortfarande dagsljus, de var inomskärs och vädret var på ingalunda sätt avskräckande. Det hade varit något helt annat om det var ösregn, fullt mörker och styv kuling. Men det var det ju alltså inte.
Något som jag däremot saknar, utöver förståelsen för vikten av regelbunden utkik åt alla håll, är att skepparen inte hade någon utbildning. Även om det inte krävs i Sverige, så tänker jag att det är stor skillnad på att ge sig ut i en liten öppen motorbåt för att fiska eller bada några timmar, mot att semestra med hela familjen på en båt.
Det andra som jag tänker på är fokus och distraktioner. De hade hållit på hela dagen (bada, resa, osv.) och det är inte konstigt att tänka sig att skepparen inte varit helt pigg vid tidpunkten för olyckan (även om han i förhören menar att han var det.) Barnen höll också på att stöka, samt att han hade uppmärksamheten framåt, i färdriktningen, huvudsakligen på sin brors snipa Elsa. Hade han kanske haft mer utkik även åt babord om det var tidigare på dagen och barnen var stilla?
Det har också varit en del diskussioner om tekniska hjälpmedel, i synnerhet användandet av AIS-funktionen på deras navigationsapp. Här gör jag en personlig reflektion: min segelbåt är inte utrustad med en AIS-transponder och jag har ingen display av AIS på någon av mina appar eller navigationssystem som jag vet om. Men jag har AIS-mottager i VHF-radion och den använder jag när jag är ute på öppet hav och ser handelsfartyg. Genom att se distansen till fartygen kan jag oftast lista ut vilket som är vilket och det ger mig värdefull information för hur jag väljer att förhålla mig till dem. (Till nästa säsong blir det en fullvärdig AIS-transponder och ny plotter med AIS-display).
Snipan Doris hade heller inte VHF-radio och där finns det också en tröskel (det kräver inte bara inköp och eventuell installation, men också licens och certifikat).
Vad kan vi lära oss av allt det här då?
Som jag tagit upp i ett tidigare inlägg så tror jag att ingen av oss är immuna mot att kunna hamna i en situation där vi brister i till exempel utkik. Att tillrättalägga för så gynnsamma förhållanden som möjligt är ju därför önskvärt. Dvs, bra arbetsfördelning ombord, att man är utvilad, att man inte blir onödigt distraherad och att man anpassar färden efter förhållandena.
Jag tror också att om man tar riskerna på allvar och vill ta med sig familjen ut, så gör man sig själv och andra en tjänst att ta förarbeviset. Det ger en bra teoretisk grund att stå på. Det rekommenderar jag egentligen alla som önskar vara på sjön att göra. Kanske sniporna hade hållit en annan kurs i farleden och mer utkik om även Doris’ skeppare hade mer teoretisk kunskap? Kanske inte.
Att installera en AIS-transponder på en gammal snipa som körs inomskärs är nog att betrakta som overkill, men en handhållen VHF är väl inom rimlighetens gränser. En fast är givetvis ännu bättre.
Det finns säkert massor med andra lärdomar och slutsatser. Vad tänker ni? (Välkomnar input från såväl erfarna som oerfarna i tråden).
/Bill
Ett par ytterligare inspel:
Nautisk utbildning är givetvis en "bra grej" - men i den form de brukar ha (tänk "förarintygkurs i hemmahamnens klubbstuga med någon lokal kursledare") blir fokus på att läsa sjökort, begripa utprickning och litet om sjövägsreglerna. Det som vi brukar kalla "sjömanskap" är en form av kunskap som är svår att lära (ut och in) på det sättet - så det blir inte så mycket av den saken på de här nivåerna (förarbevis och "skepparexamen").
Givetvis kommer "Bror Duktig" att ondgöra sig över de val som Doris och Elsa (jag tror du förväxlade dem i en passus ovan?) men det är ju en följd av två saker. Den något mer sympatiska är att man inser att "sådär kunde jag också gjort" och så blir man litet rädd, och försöker intala sig att man absolut inte gör så dumma saker, att om man följer reglerna så går allt bra och därför kan det inte hända mig för jag följer reglerna - och det borde Doris och Elsa också gjort... Det där går att begripa.
Sedan finns det de (de är få, men tar plats, i alla fall någon) som på samma gång "kan allt men ingenting begriper". Deras input ger inte så mycket.
Jag ser ibland segelbåtar som seglar eller går för motor med sittbrunnskapellet uppe, motorboat style. Det är naturligtvis en bekvämare lösning än fiskarhandskar och sydväst i regnet, men man ÄR inte lika med på vad som händer som annars. Att det är olämpligt att stänga in sig i kapellet tror jag alla kan hålla med om.
En sak som måste vara en viktig lärdom är också att man kan inbilla sig, helt felaktigt, att proffsen kan alla regler, följer dem, tänker framåt och inte gör fel. Att amatörerna (vi fritidsseglare) gör fel VET vi (för vi har alla gjort fel) men att två yrkesutbildade idioter (på litet olika sätt) samarbetar på en fartygsbrygga och kör över en fritidsbåt utan att ens märka det är, med en Tage Danielson-parafras, så otroligt att nog egentligen inte hänt.
Citat:
Pappan bär IMO utan tvekan det största ansvaret till att den här olyckan inträffade och att en kvinna och ett litet barn omkom. Alldeles särskilt håller jag honom också ansvarig för att den lilla flickan inte hade flytväst på sig. Hon dog av drunkning och hittades på havsbotten. Hade hon, som sin bror, haft en flytväst på sig, så hade hon kanske levt idag, olyckan till trots.
https://www.instagram.com/reel/DaxcOqUj_bE/
Jag anser att S*mon, den mest välutbildade har den största skulden här, och jag tror tyvärr att han känner det själv också. Se bara på förhöret i FUP’en, där han visar förståelse situationen på på bryggan på MV. Han sökte kontakt med kaptenen under rättegången, vad pratade de om? S*mon ledde sin brors familj in i döden. Alb*n litade säkert på honom och följde efter. Vad rättsliga processen utmynnar i är en helt annan fråga.
Pappan bär IMO utan tvekan det största ansvaret till att den här olyckan inträffade och att en kvinna och ett litet barn omkom. Alldeles särskilt håller jag honom också ansvarig för att den lilla flickan inte hade flytväst på sig. Hon dog av drunkning och hittades på havsbotten. Hade hon, som sin bror, haft en flytväst på sig, så hade hon kanske levt idag, olyckan till trots.
https://www.instagram.com/reel/DaxcOqUj_bE/
__________________
Senast redigerad av snigel1 2026-09-22 kl. 17:58.
Senast redigerad av snigel1 2026-09-22 kl. 17:58.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera