Citat:
Ursprungligen postat av
Haimmler
Jag är fullt medveten om att alla har olika historier och vägar i livet. Dock att leva på a-kassa är bara patetiskt. Jobba dig ifrån botten upp till din nivå som du är nöjd med . Inte svårare en så.
Noll livskvalité att leva på andras pengar.
A-kassan innebär ju lite mer än den enskildes ekonomi i grunden och så är det nog vettigt om den fortsätter vara.
Sen vet jag inte vad du pratar om gällande att vara nöjd och att jobba sig upp... Samma med det eviga gnatet om att leva på andras pengar, för a-kassa gäller väl medlemskap och jag tror nog dessa medlemmar vill kunna bli ersatta upp till en skälig levnadsstandard och inte endast till det absolut nödvändigaste för att överleva.
Då är det nog rimligare att skippa månadsavgiften och månadsspara i exempelvis Avanza Zero. Någon som vet hur man gör kan väl kolla hur mycket man hade haft på kontot då. Man kan väl rimligtvis tänka sig att de som drabbas värst är lågutbildade 55+ med runt 35 år i arbetslivet. Det är nog inte så kul att drabbas som 45 åring heller.
Sen har vi försäkringskassan på det. Farsan blev utförsäkrad före flyktingkrisen, ironiskt nog var han inlagd på vårdavdelning i extremt dåligt skick. Minns jag inte fel vägde han inte ens 40 kg.
Försäkringskassans läkare fick backa från sitt utlåtande. Tack och lov...
Innan dess hade han arbetat hos samma arbetsgivare i 30 år, aldrig varit sjukskriven (han tog ut semesterdagar istället). Vid det tillfället där han skadades hyfsat i en arbetsplatsolycka fick han nog sjukersättning från försäkringskassan, man kan ju inte gärna jobba på lager med ett gäng knäckta revben och vad det nu mer var. Sen ytterligare gång.
Han hade oturen att en morgon på väg till jobbet halka och trilla så pass illa att han skadade sin axel om jag inte minns helt fel.
I samma veva skulle avdelningen han jobbade på läggas ner och hux flux skulle han stå där till arbetsmarknadens förfogande och besöka arbetsförmedlingen frekvent för att rapportera att man inte fuskar. Minns att min pappa hade lite mer förväntningar än misstro från arbetsförmedlingens sida.
Sen upptäcktes ju tack och lov tumören på 10 x 25 cm och som självklart hade spridit sig. Det var väl efter ett år han utförsäkrades även om han fick tillbaka ersättningen sen. Han återhämtade sig faktiskt riktigt bra men levde sedan inte längre än ytterligare ett år.
Han uttryckte själv känslan av att myndigheterna pissade på honom.