Regeringsbildningen och talmansrundorna efter valet 2026

Rödgröna vill inte ha nyval, då är risken stor att dom förlorar, i och med att dom har visat upp en regerings-oduglighet.

Självklart kommer dom vika ner sig, dom har precis som SD precis noll andra alternativ.

Frågor?

Tror varken C eller V viker sig i regeringsfrågan och skulle någon göra det väntar ett ännu större problem: budgetförhandling mellan C och V.

Extraval kan absolut inte uteslutas. S är det parti som vill undvika det mest men det är inte S som bestämmer. Det gör C och V som har röda linjer.

Att vi "brukar lösa detta" är inget argument eftersom vi aldrig haft en situation med så många röda linjer.

S har byggt Frankensteins monster-regeringar förr, med nyliberalt/marknadsdogmatiskt huvud, och lite eftergifter åt välfärden fastsydda här och där i diverse extremiteter.

Högern kan sitta på läktaren och mysa och konstatera att S ännu en gång driver i mångt och mycket småborgerlig politik snarare än tydligt socialdemokratisk, samtidigt som de bölar som förtryckta politiska fångar om "kommunistregeringen" varje gång de öppnar facebookappen.

Det står såklart C ch V fritt att "inte vika sig", dvs förhandla som fem år gamla dagisbarn. De är dock medvetna om att det extra val som lär utlösas av denna oförmåga är ett extraval de kommer att förlora.

Spelar ingen roll hur många väljare V stjäl från S (och MP). Så länge de inte har 51% av väljarna kommer de att behöva samarbeta med S/MP för att uppnå rödgrön majoritet i riksdagen.

Det står också fritt för S att tänka att eftersom de själva saknar principer så betyder det att andra också saknar dem.

Oklart hur denna typ av "insikt" är relevant för nuvarande regeringsbildning.

Om S får talmannen, så sitter de ju med trumf på handen. Denne kan i teorin rotera sonderingsuppdrag hela mandatperioden, om man inte kommer överens. UK får sitta i expeditionsministär i 4 år, vilket är skittråkigt, och typ den värsta kängan man kan ge sin motståndare. Därmed undviker man extraval, för det är det enda befogenhet som UK då inte skulle ha. Därför hoppas jag att Norlén blir kvar.

När någon utan principer träffar någon med principer så kan möjligheten att komma överens påverkas av vad den principlöse antar om den principfastes agerande och tankesätt.

Såklart. Men det här är Vänsterpartiets stora stund, något som händer en gång på hundra år. Jag tror inte att de kommer att ge upp och agera dörrmatta som de har gjort tidigare. Om inte nu, när då? Och även om de accepterar att inte få några ministerposter, kommer de i stället att kräva stort inflytande för att ge sitt stöd. Kraven kan krocka direkt med C: a-kassa, miljonärskatt, högre inkomstskatter, förbud mot vinster i skolan, avskaffad karensavdraget eller liknade. Centern kommer inte acceptera sådana dåliga vänsterpartistiska krav.

Vad S antar och inte antar om sina presumtiva samarbetspartier är dock inte knäckfrågan när det kommer till C och V:s förmåga att nå en kompromiss.