Allt skvaller om Måns Zelmerlöw!

Men snälla 😁 Så eftersom MZ har erkänt att han ljugit i sitt liv ska vi nu utgå från att allt han säger är lögn och dessutom halvera alla siffror?

2 000 vinrankor blir alltså 1 000. Vad skulle han ens vinna på att ljuga om antalet vinrankor enligt dig?

Han har förmodligen dessutom ett kvitto eller någon form av dokumentation på inköpet om du känner att just antalet vinrankor behöver en ordentlig granskning. 😁

Det här är en ganska kreativ form av faktagranskning från någon som inte ens har läst boken.

Ja, och det är naturligtvis helt okej att du inte vill läsa den. Men då får du kanske också finna dig i att känna dig lite utanför diskussionen ibland, eftersom ganska mycket här framöver lär handla om och återges från just boken.

Man kan ju knappast både vägra läsa den och samtidigt förvänta sig att alla andra ska sluta diskutera innehållet. 😁

Nu får du väl ge dig. Han går igenom sina egna brister också. Läs boken och bilda dig en egen uppfattning. Du kommer säkert att finna massor av garn att sticka ihop en jättekofta till Måns av.
Men Ciara är den perfekta modern som uppoffrat allt för kärleken och sina barn. Naturligtvis.
Svart och vitt.

Skavlan är en bra programledare och intervjuare, han ställde precis rätt frågor till MånsPetter. Men det blev ändå så fel. Hela stämningen i studion och kemin mellan människorna var obehaglig. Min känsla är att de andra kände, precis som här i tråden, att MånsPetter fortfarande inte är äkta.

Han säger att han vill bli en bättre människa, med äktheten lyser inte igenom. Han försöker vara sån som han tror att man ska vara för att bli förlåten, men det är inte på riktigt. Bitterheten och elakheten sipprar igenom på något sätt och det märktes i studion och i mötet med de andra närvarande. Därav också den märkliga stämningen.

Varför skrev han boken?

Om syftet med boken var att få sympati så har han uppenbarligen lyckats med dig, men du var redan frälst innan du läste den. Så egentligen fyllde den inget syfte. Varför tror du att han skrev boken?

Fast nu gör du ju återigen din egen tolkning till ett faktum. Att huset skulle vara ”ett sätt att straffa Ciara” är DIN tolkning av hans motiv.

Jag tycker snarare att det vore ganska märkligt om han INTE kände någon bitterhet över huset. Om du äger ett hus, fortfarande betalar omkostnaderna för det men själv inte ens har tillgång till ditt eget hem – skulle du verkligen inte känna någonting inför det?

Och jag måste nästan undra om vi har läst samma bok när du skriver att han bara erkänner sina egna fel ”lite som i en bisats”. Jag tycker snarare att han bitvis är nästan brutalt utlämnande om sina egna tillkortakommanden och berättar saker om sig själv som han utan problem hade kunnat lämna utanför.

Man kan faktiskt ha gjort människor illa själv OCH ha blivit illa behandlad av andra. De två sakerna utesluter inte varandra.

Och syftet med boken? Kanske just att berätta sin egen historia efter att andra berättat den åt honom i 549 dagar.

Fast nu beskriver du ju framför allt DIN känsla när du såg programmet. Att du upplevde honom som oäkta är en sak, men hur vet du att de andra i studion kände samma sak? Jag såg samma program och fick inte alls den känslan.

Och hur ska en människa egentligen bevisa för dig genom en TV-ruta att hans ånger är ”på riktigt”? Hur ser äkta ånger ut? Hur länge ska den pågå och vilka ansiktsuttryck är godkända?

Varför han skrev boken tycker jag däremot är ganska lätt att förstå. I 549 dagar har andra människor diskuterat honom, tolkat honom, berättat vad han tänker och känner och vad hans motiv är. Hans privata liv har dessutom blivit offentligt på ett sätt han från början inte själv valde.

Varför skulle han INTE till slut vilja berätta sin egen version?

Och huset är ett ganska bra exempel. Du tolkar hans bitterhet över det som att han vill ”straffa Ciara”. Jag tänker snarare att om man äger ett hus, fortfarande står för kostnaderna men själv inte har tillgång till det, vore det nästan märkligare om man INTE kände någon bitterhet.

Man kan ha gjort fel, ångra det och samtidigt tycka att andra har behandlat en illa. Det ena upphäver faktiskt inte det andra.

Jag upplevde inte alls så. Jag tyckte det var en rätt bra debatt.
Vad Måns än gör så är det ju fel. Om han ler eller om han gråter.
Jag tyckte att Måns klarade det förvånadsvärt bra. Han berättade att han var nervös för tv-studion.
Men han svarade ärligt och öppet trots sin nervositet. Det kändes äkta. Och han stod på sig om sitt val av att vara bosatt i Sverige och varför. Trots att Skavlan försökte skuldbelägga honom för detta. Om o om igen.

Då är vi i alla fall överens om att det finns bitterhet kvar. Du säger att han ärligt erkänner sina fel, men jag tycker snarare att han anstränger sig väldigt mycket för att få det att se ärligt ut utan att lyckas särskilt väl.

Han borde vara tacksam att han blev avslöjad, men det är han inte. Han är bitter. Men hade han inte blivit avslöjad hade missbruket och falskheten fortsatt. Nu har han chansen att göra något åt det.

När han inser att det som hände beror på att han skapade ett sammanhang som inte gav andra något annat val än att göra det de gjorde så kommer han att förstå.

Han har försökt att tiga ihjäl förtal och skitsnack.
Men det fungerade ju inte.
Så nu beslöt han sig efter moget övervägande att ge sin sida av saken.
Samt rätta till felaktigheter som inte är sanna.
Samtidigt som han bekräftar sin del. Det han faktiskt har gjort sig skyldig till.

MånsPetter har haft möjlighet att bo och leva med sina barn sedan sekunden de föddes. Men han har inte prioriterat det, förrän nu när han inte längre kan det. Nu när han inte längre kan det, så prioriterar han det ändå inte. Det är klart att man måste få ställa frågor om detta.

Om man gör människor illa genom sina handlingar så får man faktiskt ta konsekvenserna av att de i sin tur måste göra en illa som en följd av detta. Det ena upphäver faktiskt det andra.