Citat:
Ursprungligen postat av
pojkpingis
Herregud, de har ju kommit hundratals bra serier sedan år 2000, kommer typ tio serier per år som är världsklass i det närmaste. Detsamma gäller film (både europeisk och amerikansk). Men visst har de traditionella/mainstream Hollywood-filmerna blivit tristare, och drösen av marvel-filmer och liknande har ju tagit över helt nästan.
Letar man lite utanför boxen och slutar att skedmatas finns det oaceaner av bra film.
Men visst, håller man Dallas som en av de bättre serierna som gjorts, och anser att det inte kommit något vettigt efter det, då har man uppförsbacke, sanna mina ord. Det är väl bara att du ser om alla säsonger av Falcon Crest, Dynastin, Dallas, Skål, Spanarna på Hill Street och Hem till gården tills ögonen blöder? ;-)
Har inte sett nåt bra på år och dag. Film o serier får mig att rodna o skämmas numera. De är överspelade och det är inte äkta alls. Är dessutom måttligt road av den nya tiden i samhället överhuvudtaget, så varför se denna på film?
Dessutom, dessa nya kostymdraman kan roa ett fruntimmer, då de är otroliga på kostymer nuförtiden samt att försöka göra miljön, men det hela blir alltför ytligt. Det är dels alltför tillrättalagt+att de heller ej själsligt längre förstår den äldre typen av människor. De tror likt amerikanen att det räcker med lite käckt minspel och en gammalmodig accent.
Tänk tex. att de för några år sedan gjorde en nytolkning av
Utvandrarna. Hur kan man vara så nedrig att man gör en långt sämre film av en som var ibland det bästa som gjorts i svea rike?
Råkade se en scen när teven stod på. Först och främst var fägerna jämgrå, så videokvaliten har alltså gått ned och ej upp! Jo, scenen handlade om när den lilla flickan dog av gröten som svällde, och den "nye" Karl-Oskar vände upp o ned på barnet och började att bli desperat. Detta var rakt pinsamt och de läser numera in sina egna beteenden om att människan vill leva för evigt, till tydligen vilket pris som helst, i gamla människors värderingar. De kan tydligen ej längre se det romantiska i lidandet. Det blir för mycket.....
Kunskapen är alltså förlorad för evigt.