Citat:
Ursprungligen postat av
Comitium
Jag vill inte tro det men nog verkar han betald tycker jag. Gått i en honungsfälla? Varför skulle han annars kolportera varje rysk talepunkt som han gör? Kommer att tänka på lord How-How som spred nazipropagande från Tyskland till Storbritannien under hela WW2.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Lord_Haw-Haw
Troligen inte avlönad.
Utan yrkesstolthet, envis och stort ego är ett bekymmren.
John Mearsheimer uppfattas – och av många kritiker beskrivs – som en megafon eller "nyttig idiot" för Kreml. Ja, det är utan tvekan så.
Men det beror inte nödvändigtvis på att han är avlönad av Moskva, utan snarare på en kombination av teoretisk dogmatism, (sin teori kring realism)
akademiskt prestigetänkande (eller yrkesstolthet)
och kognitiv bekräftelsebias. (Ego)
Har skrivit om detta tidigare, då han vägrar erkänna att han har fel. Hela hans yrkesliv eller yrkeskarriär skulle falla ihop. Så man pratar om att han är ”Fången i sin egen teori: "Offensiv realism"
Enligt denna teori: Bryr sig stormakter inte om ideologier, folkrätt, moral eller demokrati.
Drivs stater uteslutande av överlevnad och dominera sin egen region eller "intressesfär" som Putin pratade om.
Så, han tycker att Ryssland agerar "rationellt" och förutsägbart.
Många drar liknelser om Nato och det gör Mearsheimer också. Exempelvis om en rivaliserande organisation som Nato flyttar fram sina positioner till Rysslands gräns, måste Ryssland svara militärt. Måste…och vad skulle USA göra om Kina bildade en militärallians i Mexiko eller Kanada. Har vi hört den förr…
Eftersom han ser världen med dessa ögon reducerar han hela kriget till en ”reaktion på västlig expansion” snarare än rysk imperialism. För det passar ihop med hans yrkeskarriär.
"Why the Ukraine Crisis Is the West's Fault" (2014) – Prestigefällan
År 2014 publicerade Mearsheimer en artikel i Foreign Affairs med just den titeln. Den blev en av tidskriftens mest lästa artiklar någonsin. Svårt att vika ner sig nu från denna. Då säger han att han har fel. Och det kan han inte erkänna.
När denna akademiker bygger hela sitt globala eftermäle på en specifik hypotes…hur ska han då agera?prestige!
Varje händelse efter 2014 – inklusive den fullskaliga invasionen 2022 – tolkas av honom som ett bevis på att han hade rätt från början. Men, han sa också att Ryssland aldrig skulle invadera. Det vore ett misstag.
Kritiken är kring vad som saknas med för mindre stater. De som inte har rösträtt…
Kritiker och de är många, bland andra historikern Timothy Snyder och statsvetaren Michael McFaul, för att nämna ett par mera kända, pekar på realismens största svaghet: den betraktar mindre stater som Ukraina enbart som passiva buffertzoner eller pjäser utan egen vilja eller agens/rösträtt.
Mearsheimer bortser från att det var Ukraina och östeuropeiska länder själva som desperat sökte skydd i Nato och EU på grund av historiska erfarenheter av rysk aggression. De sökte sig västerut, av någon orsak…Primakovs doktrin?
han underskattade Ukrainas försvarsvilja, nationella identitet och samhälleliga sammanhållning, eftersom hans modell inte tar hänsyn till folklig vilja. Stor lucka i hans teorier.
Kremls informationskrig och propaganda. Någon som hört honom prata om detta?
Det finns en ömsesidig symbios mellan Mearsheimer och Moskva:
För Kreml:
Citat:
En framstående amerikansk professor från University of Chicago som säger att "kriget är USA:s fel" är guld värd. Ryska UD och statliga medier citerar honom ständigt för att ge legitimitet åt sin invasion inför hemmaopinionen och den globala södern.
Och idioter i denna tråd hakar gärna på…
För Mearsheimer och här blir det intressant!
I väst har han blivit alltmer isolerad och kritiserad av sina kollegor. Han har en kompis! Gissa vem…Jeffrey Sachs!
I Moskva tas han däremot emot med röda mattan, får träffa utrikesminister Lavrov och hyllas som en modig sanningssägare.
Detta förstärker hans roll som en "motvalls dissident".
För han vill ses som kall analytiker som vet. Det är hela hans yrkeskarriär som står på spel!
Mearsheimer ser sig själv som en kylig, osentimental analytiker som beskriver världen "som den är" snarare än "som man önskar att den vore".
hans ovilja att erkänna att hans teori i verkligheten är fel och han fortsätter som tidigare, har gjort att hans slutsatser sammanfaller nästan ordagrant med ryska krigsmål och narrativ.
Han upplevs som Moskvas megafon.
Så idiotiskt.
Fåfäng, envis och fångad i sin egen bubbla.