Flashbacks valvaka 2026

Du förstår ju inte vad jag menar. Jag skriver att ditt antagande att alla distrikt röstar lika är fel.

Eftersom det antagandet är fel finns det goda poänger med att räkna färdigt rösterna.

Annars kan man ju åka ut till Bergsjön och göra en opinionsundersökning och se att vänstern får typ 94% I hela riket..

Tackar, äntligen någon som är med på bollen.

Vet du hur man vet att utlandet röstar mer höger? Är det bara valundersökningar?

Eller är det slarvigt skrivet och att Onsdagsrösterna brukar luta mer åt höger?

Efter 60 distrikt så har Tidö inhämtat 1400 röster som skillnad.

Ja jag sällar mig ej till de som hävdar att det vore fred i mellanöstern om vi aldrig hade varit där men vi har fortf inget där att göra. Stäng gränser, släng ut islamister och låt oss bo på vardera håll.
Eventuell terrorism från MENA riktat mot väst kan handskas på andra vis än hitills gångna medel.
Såklart vill ingen att Iran ska ha kärnvapen men du tror de hindras och inte motiveras ännu mer av att USA bombar de och mördar deras ledning?

När jag skrev så var det 48,9 för Tidö och 49,6 för rödgröna enligt aftonbladet. Nu är Tidö åter på 49,0. Så det är ytterst små skillnader som händer. Tidö knappar in men samtidigt tappar. Nyss när jag kickade på SVT fick S massa röster och blev längre ifrån att tappa ett mandat t.ex.

Biskopen måste säga att detta eviga tal om att det skulle finnas en ”borgerlig majoritet” börjar bli en smula märkligt (noterade alldeles nyss att Andreas Carlsson, KD, sållat sig till skaran som använder denna fördummande retorik). Man kan förvisso hitta majoriteter för borgerlig ekonomisk politik i åtskilliga enskilda frågor. Men med samma matematiska trollkonst kan man också hitta majoriteter för humanitet, miljö, klimat, välfärd och en rad andra frågor som olika väljare råkar hålla högt.

Väljarkåren är nu en gång icke en större Excel-fil där man kan sortera efter önskad kolumn och därefter utropa resultatet till folkvilja.

Kristerssons återkommande predikan om den borgerliga majoriteten blir därför tämligen tröttsam. Än märkligare är de SD-röster som tycks mena att om C bara bytte sida så skulle borgerligheten kunna regera i decennier. Det resonemanget förutsätter nästan att Centerpartiets väljare är en sorts gammalmodig borgerlig stam som sitter kvar på gårdarna och väntar på att bli kallad till regeringsunderlaget.

Det är de inte. C har i dag en helt annan väljardemografi än det gamla Centerpartiet, och den nuvarande väljarkåren har också mycket tydligt orienterat sig mot Magdalena Anderssons regeringsalternativ. Att då bara lägga Centerpartiets röster ovanpå övriga borgerliga röster och kalla summan för en stabil borgerlig majoritet är ungefär som att räkna ihop alla gäster på ett bröllop och därefter utgå från att de samtliga önskar äkta paret ett långt och lyckligt liv.

Och här tycker Biskopen att en betydligt intressantare sak har hamnat alldeles för mycket i skymundan: Tidöpartierna förlorade mot ett motståndarsidealternativ som före valet var synnerligen oklart till sin sammansättning. Det var alltså inte ett färdigpaketerat alternativ med en tydlig regeringsdeklaration som väljarna hade framför sig. Ändå räckte det för att besegra det sittande regeringsunderlaget.

Man förlorade, om man så vill, mot ett lag som ännu inte ens hade bestämt hela laguppställningen. Det borde rimligen säga åtminstone något om missnöjet med Tidöprojektet.

Och sedan kommer eftervalsdebatten och försöker förklara att det egentligen finns en borgerlig majoritet, eftersom högern råkar ha majoritet i den ena sakfrågan efter den andra. Någonstans här börjar Biskopen ana att matematiken fått övertag över verkligheten.

Ser man dessutom till kommun- och regionvalen blir det ännu mer intressant. Där tycks de rödgröna sammantaget ligga omkring 50 procent, de blågula omkring 45 och övriga omkring 5. Om det mönstret står sig tycker Biskopen att man åtminstone bör fundera över vad skillnaden mot riksdagsvalet faktiskt kan bero på.

En möjlig förklaring är att vissa väljare med i grunden rödgröna värderingar på riksdagsnivå låter sig påverkas av osäkerheten kring vad en rödgrön valframgång faktiskt skulle resultera i. Vem skall bilda regering? Hur skall den se ut? Blir den stabil? Då kan en väljare mycket väl lägga sin riksdagsröst på Tidöalternativet, inte därför att vederbörande plötsligt blivit borgerlig i hela sin politiska själ, utan därför att stabilitet känns mindre osäkert än ett oklart regeringspussel.

I kommun- och regionvalen finns inte samma regeringspussel. Där kan man i betydligt högre grad rösta efter de politiska värderingar man faktiskt vill se företrädda.

Om det är en del av förklaringen, så innebär det också att de där extra procenten i riksdagsvalet inte nödvändigtvis skall tolkas som ett ideologiskt ställningstagande för Tidöprojektet. De kan lika gärna innehålla en portion försiktighet, regeringsoro och önskan om stabilitet.

Och det är just därför Biskopen tycker att eftervalsdebatten blivit så märklig. Man tar ett komplext valresultat, plockar fram de sakfrågor där den egna sidan har majoritet och säger: ”Se där! Folkviljan!”

Men folkviljan är dessvärre en betydligt besvärligare skapelse än så. Människor kan ha rödgröna grundvärderingar, rösta olika i olika val och dessutom låta regeringsfrågan påverka sin riksdagsröst. Det är fullt möjligt att vilja ha en viss politisk riktning och samtidigt vara osäker på vilket regeringsbygge som skall bära den.

Biskopen misstänker därför att vi bör vara en smula försiktiga med att tala om vad väljarna ”egentligen” har röstat på. Att Ulf Kristersson, efter att ha förlorat valet, omedelbart börjar leta efter alternativa sätt att räkna fram en borgerlig majoritet får väl ändå sägas vara en tämligen bekväm form av dåligt förlorarskap. Förlorar man valet kan man förvisso alltid öppna kalkylbladet och börja leta efter de kolumner där man själv fortfarande ser ut att ha vunnit.

Men Biskopen har en mer jordnära fråga: vem skall nu se till att prästen Birgitta Ed får fortsätta finansiera sitt lilla existentiella hälsouniversum och i övrigt synnerligen fromma hobbyverksamheter? Även den borgerliga eftervalsanalysen torde någon gång behöva återvända från himmelen till budgetpropositionen. Man kan ju inte begära att även den existentiella hälsan skall behöva leva i ständig ovisshet om regeringsunderlaget.

Kanske är det inte väljaren som behöver förklaras.

Kanske är det eftervalsanalysen som behöver en brasklapp.

Det ska röstas för politiken i en riksdag också. Finns inga majoritet som kommer rösta igenom en lösning för återvandring för invandrare. Tyvärr...

Jo precis. I den takten får vi ett mandat till säkert och det finns chans på det ett andra mandat. Det kan bli seger (även om det är osannolikt kanske).

Blir det så nära lär ju slutgiltigt valresultat vänta till kontrollräkningen, och granskningen av ogiltiga röster, under nästa vecka. Bara att ha tålamod antar jag...

Båda M och SD och V är nära ett mandat,MP och S nära ett tapp

Jo men som sagt S fick röster som gjorde att glappet mot att tappa ökade en smula. De var nere på 2500 och nu uppe på 3100. Så är så små skillnader som sker. Det gynnar inte Tidö.

Vad tjurig du låter, här får du en källa till https://x.com/fouadyoucefi/status/2100180142467297401

Det är en majoritet för en borgerlig budget. Centern ligger långt till höger i alla sina ekonomiska frågor. Så enkelt är det.