Citat:
Ursprungligen postat av
Vit-Brandbil
Känns som ett jävligt låst läge som det ser ut idag då för Maggan kommer få svårt att bilda en regering som kommer vara slagkraftig och fungera.
Eftersom Sveriges statsminister godkänns med omvänd/negativ majoritet så är det sannolikt inget problem för Magdalena Andersson att bli statsminister. Det krävs alltså en majoritet som röstar "mot", annars bli man statsminister.
Blir man statsminister får man också tillsätta regeringen, och man kan i princip utse (nästan) vem som helst som minister (det behöver ju inte vara det egna partiet). Vem som "ingår i regeringen" är inte heller så tydligt definierat som man kunde tro. Alla ministrar sitter förstås med i statsrådet, på Regeringskansliet, men det betyder inte automatiskt att ifrågavarande parti är involverat i mer än bara den politik man har ansvar för (om man har en minister). Det är dessutom fullt möjligt att ha en icke-politisk minister (som inte hör till nåt parti). Samma "luddighet" utnyttjades ju av Tidö-regeringen för att SD skulle kunna vara med i det politiska arbetet, fast de formellt inte hade nåt med "regerandet" att göra. Men man kan i princip också köra andra vägen, ha ministrar från partier som inte egentligen är med i hela regeringsarbetet.
Så att Magdalena Andersson blir statsminister torde vara givet, också om V har hotat med att "rösta rött" om de inte får vara med (nåt Dadgostar svävat litet på målet om, emellanåt). Att "inte vara med" är ju i sig ett oklart begrepp, om S skulle försöka bilda en egen minoritetsregering där ingen annan är med är det extremt osannolikt att V skulle fälla det förslaget och ge initiativet/makten tillbaka till Tidö, bara för att de "inte får vara med". Det är ett helt annat läge om MP och C får vara med och leka, men V stängs utanför.
Anderssons verkliga problem blir omröstningarna i riksdagen. Samtidigt är de omröstningarna i de allra flesta fall en förhandlingsfråga, och det finns redan partier som flaggat för att de kan stöda enskilda beslut fast de sitter i opposition: KD, L och t.o.m. M-företrädare (men inte Kristersson). Och också om man kan säga mycket illa om S så är de rätt erfarna (och duktiga) på att förhandla. Och det som hände Löfven har nog tagit udden av sossarnas självgodhet och lärt dem att man inte bara kan köra över andra partier och räkna med att de viker sig.
Dessutom finns det en förväntning på att Tidö-konstruktionen kommer att rasa i bitar. Den bygger på att det inte egentligen finns någon sån "enad borgerlighet", att det var en konstruktion som byggde på och hölls ihop av maktfördelning (och inte håller ihop utan makt) och på att det finns ett allt större tryck inom Tidö-partierna att profilera sig själva med sin egen politik, och t.o.m. i första hand signalera mot de andra partierna på högersidan.
Jag är t.ex. rätt säker på att SD kommer att komma fram till att "kuvad hund"-rollen inte är förenlig med partiets framtid, fast man fått litet inflytande. Alla vet att det kokat länge inom M och det finns många som vill bli av med Kristersson. KD är besvikna för att de gick miste om riksdagsmandat för att Tidö tvingade dem att "inte samarbeta" (KD var på väg upp över 8% men sjönk tillbaka till 6% efter meddelandet om att stänga dörren för samarbete). Och Liberalerna är nu en joker i leken, de har bara två val: att fortsätta som ett lydigt litet "stödröster"-parti eller att ta chansen att profilera sig starkt och få till ett helt eget väljarunderstöd. I det senare fallet kan de väljarna antingen komma från "högersidan" eller "vänstersidan", om L vill ha "vänsterväljare" MÅSTE de gå mer vänsterut i politiken medan om de vill "högerväljare" måste de skapa en egen unik "högerprofil". Och en sån profil kan de skapa bara genom att markera starkt mot de övriga högerpartierna. Ska vi gissa vem de tar sikte på?
Till slut så finns det förstås inget krav på att samma identiska regering måste sitta i fyra år, den kan ombildas under gång både genom inhopp och avhopp. Det är mycket oftare fråga om att det blir avhopp, men i det unika läge som nu råder i svensk politik är det inte så osannolikt att det kan bli fråga om "inhopp". En potentiell sån "inhoppare" är KD, som kan köra sin Tidö-lojalitetet tills Tidö säckar ihop och sedan invänta en omröstning med "exceptionellt läge" och via den bli inbjuden att kliva med i regeringen. T.ex. en omröstning om en "långsiktig bred energiuppgörelse" där Busch/KD i det "exceptionella" läget "axlar ansvaret" för att kärnkraft ska kunna ingå i Sveriges framtida energimix. Hur skulle nån på högersidan kunna klandra Busch/KD för det?
Så de röda linjer som det nu spekuleras så vilt om är egentligen bara de första korten på bordet, och ingen vet ens ännu om det är fråga om bluff eller stenhårt allvar. Men det finns massor med kort kvar i packen att spela ut, och det är inte bara de fyra partierna i den valvinnande oppositionen som är med och spelar.
