Citat:
Ursprungligen postat av
ArtificialElegance
Fast där tror jag att du vänder på rollerna lite. Historiskt har kvinnor snarare haft både den huvudsakliga omsorgsrollen och en stor del av den vardagliga uppfostran, medan män oftare haft försörjar-, auktoritets- och disciplinrollen.
Däremot kan det absolut vara intressant att fundera på om kvinnors historiska ansvar för socialisering, relationer och vardagliga normer har bidragit till att social korrigering mellan kvinnor oftare tar indirekta och relationella former.
Men...då pratar vi fortfarande mer om formen för social kontroll än om att kvinnor skulle ha något särskilt inneboende behov av att tillrättavisa andra kvinnor.
Nja, jag vänder inte på det, du utryckte bara mina tankar på ett bättre sätt.
Men innan jag kan gå vidare i diskussionen finns det saker som måste benas ut då vi som känner till Ts sedan tidigare har en annan förståelse för varifrån hon kommer i frågan v/s de som inte har det. Annars blir det lätt två diskussioner i en tråd, så att säga.
I Ts talas det delvis om en personlig utsatthet, som för oss som "känner" Ts helt uppenbart beror på dennes eget beteende. Rent psykologisk är det en smått genial taktik att ta upp en fråga som är intressant rent allmänt, men egentligen syftar till att understödja dennes självbedrägeri om att alla andra är dumma och avundsjuka, främst äldre kvinnor för ts då. Man får alltså vara medveten om att Ts ofta gör så här, och att den personliga vinkeln och tråden i sig egentligen är skapad för andra syften än de den oinvigde vid första anblick förstår. Ts
är alltså den elaka kvinnan själv, men låtsas ofta som att hon talar för alla "normala" kvinnor. Eller att detta är ett problem hon diskuterar generellt och handlar om vad hon upplever irl. Det är det inte.
Med det sagt, så kan vi fokusera på kärnfrågan.
Ja, kvinnor "uppfostrar" och tillrättavisar andra kvinnor/flickor (men även män/pojkar) i högre grad än män gör sinsemellan. Det har historiskt sett varit gynnsamt för samhället. Det ligger mycket i talesättet:
Det krävs en by för att uppfostra ett barn. Moral-, och skvallerkärringar har väl alltid ansetts som jobbiga, men man ska inte förringa deras betydelse för ett välfungerande samhälle. Idag ses dessa dock som ren paria och klassas som socialt inkompetenta i dekadenta tider då allt är tillåtet och folk i allmänhet är otroligt lättkränkta. Vilket till viss del är identitetpolitikens skuld.
Tar vi sedan biten med kvinnors påstådda avundsjuka gentemot yngre, snyggare(?!) och fertila kvinnor, hoppas och tror jag att den är kraftigt överdriven. För det första har de flesta äldre kvinnor som önskat så, redan fått sina barn. För det andra har de redan upplevt ungdomens glans och icke att förglömma vedermödor. Och för det tredje, mäns totala uppmärksamhet är inget livselixir för de allra flesta kvinnor (sorry män), men det vore ju faktiskt rent av obehagligt att ständigt vara eftertraktad av en massa mäns begär. Speciellt irl. Det är ju för de allra flesta bara viktigt vad just mannen man vill ha eller lever med, tycker och tänker.
Men visst finns det bittra och sura kärringar som tar ut sin frustration på yngre förmågor, precis som det finns manliga diton som gör detsamma. Det yttrar sig bara på lite olika sätt.