Citat:
Ursprungligen postat av
Abetterworld
Problemet är att S har lämnat sin egen bakgrund och blivit "bidragspartiet", inte arbetarpartiet. S har inte längre den grundsyn de en gång hade. Erlander medgav att etnisk och kulturell blandning är dåligt och han sade öppet på mitten av 60-talet att MENA var skit (mitt ordval).
Fortfarande på 70-talet kunde S-medlemmar säga öppet nedsättande saker om negrer, muslimer och invandrare generellt, men då var det för att män styrde partiet som kom från fabriken. Nu är det S-fittor och invandrare och HBQT-personer.
På 80-talet satte Ingvar Carlsson stopp för ALL kritik mot invandring, även om han gav med sig mot LO avseende införandet av Luciabeslutet. Dock, juden Schwarz och Palme hade öppnat upp för invandringen och Carlsson tystade all kritik samt öppnade med Persson upp för avtalet med SMR, d.v.s. Sveriges muslimska råd. Här började den praktiska landsförrädiska politiken.
S var ett arbetarparti fram tills 68-vänstern tog över med Palme.
För den som inte vet så var 68-vänstern en revolution inom den socialistiska rörelsen i Europa där man skulle lägga mindre fokus på "materiella" besvär som vård, arbete, pension osv. Man skulle istället lägga mer fokus på ideologiska ting som HBTQ, rasism, feminism, klimat osv.
Palme representerade en ny generation av socialdemokrater som inte längre kom från fattiga hem och smutsiga fabriker, utan från rika familjer med akademisk utbildning. Man var alltså socialist inte för att man hade upplevt faktiskt orättvisa och lidande, utan för att man helt enkelt blivit ideologisk och nu skulle göra världen bättre likt sina farföräldrar genom att söka efter problem och orättvisor.
Detta är den socialdemokratin vi ser idag. Vänstern hatar egentligen arbetarklassen då arbetarklassen domineras av klassiska machokulturer och traditionell jargong. "Arbetarklassen" idag är mest en synonym för de i förorten som lever på bidrag, till mestadels invandrare.