Äldre kvinnor som bråkar och stör sig på yngre kvinnor

Jag skulle dock vilja påstå att det som beskrivs på det sättet som det beskrivs i TS är ganska typiskt kvinnligt.

Män med makt drar sig inte till medelmåttiga 20 åringar. De drar sig till unga vackra modeller. Det jag menar på är att en attraktiv 40 åring fortfarande kan bli mer uppvaktad än en medelmåttig 20 åring. Och utgår som sagt bara från min egen erfarenhet där åldersspannet av intressenter är väldigt brett, allt från unga män till väldigt mycket äldre.
Medelmåttiga 40 åringar får antagligen lika lite intresse som de alltid fått eller inget alls.
Nu har jag också några år till 40 så vem vet, blir kanske rena förfallet när dagen kommer

Sen upplever jag att män i alla åldrar vill ha någon attraktiv men visst att man kan tänka sig något lättsamt med någon som är betydligt yngre. Men vad vet jag, vad mina manliga vänner berättar för mig kanske är konstruerat pga som du säger, någon slags skam.
Sen tycker jag man ska vara noga med att inte generalisera, någon gillar äldre, någon uttryckt han tyckte kvinnor runt 30 är absolut mest attraktiva. De som skulle vilja inleda relationer med 18 åringar tror jag är väldigt få, för bortse från det fysiska så inser en mogen man att man är väldigt ung mentalt och erfarenhetsmässigt.


Själv dras jag inte alls till 25 åringar oavsett hur välsvarvade de skulle vara. Vad jag dras till har följt min ålder och något äldre.

Sen ska du ha med dig att kvinnor idag åldras som grupp ganska väl med allt vi har tillgång till. Män som grupp åldras betydligt sämre med vad du nämner flint och ölmage.

Fenomenet att 'äldre kvinnor stör sig på yngre kvinnor' finns, men när du drar upp att du är snygg drar det in det attraktiva könet i saken och då hamnar diskussionen i en tårtbit av hela fenomenet att äldre stör sig på yngre. Det är en generell sak som alla hyfsat kan enas om.

Nu blir det lite stolpigt här men det är sån jag är. Jag håller inte alls med Maviel att det skulle vara en vanlig företeelse på kvinnodominerande arbetsplatser. Det är iaf inte min erfarenhet.


Det här svaret sympatiserar jag med men det handlar inte bara om det, utan om...

Jag håller 100% med Maviel att det är FRÄMST på kvinnodominerade arbetsplatser som det faktiskt sker. Du har nog bara haft tur? Eller inte märkt det för att du inte blev drabbad? Dem gör det ju i ”smyg”. Fittar sig!

Har fått trösta yngre som sprungit iväg och gråtit..

Det du pratar om händer där kvinnor möts - men det är inget arbetsmiljöproblem på kvinnodominerade arbetsplatser. Men jag har väl haft kanske tre jobb med jämn könsfördelning och ca 15 på kvinnodominerade arbetsplatser, så jag kan inte jämföra arbetsplatser. Och det är på jobbet jag fått fittsleven, av underordnade och äldre. Men det råder inget generellt generationsproblem på kvinnliga arbetsplatser, där råder istället ett kulturellt problem som snarare förenar folk över generationer.

Möjligen typiskt kvinnligt i formen, men inte i den väldigt svepande mening du formulerar det.

Kvinnor kan oftare använda mer indirekta och relationella sätt att markera aggression eller status – exempelvis social nedvärdering, exkludering, skvaller och subtila pikar – medan män oftare är mer direkt aggressiva.

Men det är fortfarande ett rejält hopp därifrån till att kalla TS beskrivning ”ganska typiskt kvinnlig”. Då blandar man ihop hur aggression ibland uttrycks med varför den uppstår.

Att en kvinna är elak mot en annan kvinna behöver alltså inte betyda konkurrens, avund eller någon särskild ”kvinnlig” drift. Det kan lika gärna vara personlighet, konflikt, irritation, statusspel eller vanlig låg vänlighet (agreeableness).

Så ja, uttrycksformen kan ibland vara könstypisk. Själva beteendet och motivet? Betydligt mindre så.

Ja, det där tycker jag är en betydligt rimligare ingång än TS.

Om en stor del av ens självvärde är knutet till sådant som förändras med åldern kan det uppstå en konflikt mellan självbild, ideal och faktisk livsfas. Psykologisk flexibilitet spelar nog stor roll för hur väl man hanterar den övergången.

Men, det förklarar främst lidandet hos personen själv. Att sedan gå ifrån ”jag har svårt att acceptera att jag åldras” till ”jag nedvärderar yngre kvinnor” krävs fortfarande något mer – exempelvis stark social jämförelse, avund, statuskonkurrens eller en mer antagonistisk personlighet.

De flesta människor som brottas med åldrande blir trots allt inte elaka mot yngre personer.

Florence, jag orkar inte. Står mitt i natten och rullar köttbullar.

Okej du har aldrig hört talas om det problemet men det är väldigt vanligt och absolut någonting man hör om eller ser. Sedan beror det självklart vart man är. Någon vidare djupdykning i det där orkar jag tyvärr inte. Ni får babbla med varandra.. jag är inte på humör 😌 inte idag i alla fall!

Ja? Jag säger ju det.

Du orkar inte med folk som inte provocerar dig eftersom ditt livselixir är att reta upp dig själv och ditt modus är att texta till andra med finessen hån uppifrån och ner. Jag tror det här handlar om Flashback tills du kommer med ett exempel IRL.

Människor, oavsett kön, som bekvämt bortförklarar all kritik med en inbillad avundsjuka stagnerar i livet. Att vara ung och snygg är varken provocerande eller meningen med livet, det finns så otroligt mycket mer som är viktigare. Typ allt, skulle jag vilja påstå.

Att ung alltid är lika med snygg, stämmer inte heller. Det är bara att se sig omkring.

Däremot kan man nog ha högre krav på uppförande gentemot sitt eget kön, och/eller i mor-dotter/far-son-relationer.

Att det här är ett FB-problem för ts är klart och tydligt om man tittar på dennes historik och vad som upprör. Ett sätt för denne att undvika att självreflektera och se sin egen del i de konflikter denne upprepat hamnar i. Det lustiga i kråksången är att det är Ts skapade alterego som blir skadat, ingen här vet ju hur ts ser ut eller hur gammal denne är. 🤷‍♀️

Kvinnor har genom tiderna haft den uppfostrande rollen, män den omhändertagande. Kanske däri det ligger?