Fartygskollision utanför Tjörn, två personer saknas, 2026-07-28 - hittade avlidna

Jag hoppas folk fattar ironin i det. Det är så många av lotsens fanclub resonerar i denna tråd. Logiken har de tappat ute till havs nån stans.

Jag själv resonerar absolut inte så och de hoppas jag ändå framgår i de andra inlägg jag gjort där jag aktivt ifrågasätter lotsens fanclubs logik som är på förskole nivå.

Läste lite vad kaptenen sa i domstol i morse. Bland annat:


Han hävdar att regler blir åsidosatt när det inte finns sikt. Med andra ord de behövde inte väja för de inte såg snipan.

Han fortsatte att berätta att om de hade sett snipan kunde de väja. Det fanns alltså plats för undanmanöver i farleden.

Han sa att han inte kunde se radarn för lotsen stod där.

Jag hoppas verkligen att både MV kaptenen och lotsen aldrig mer sätter sin fot på ett fartyg igen. De borde inte ens få tillåtas låta marshmallows flyga runt i en kopp varm choklad.

Jag gissar på att detta är sarkasm MEN tankarna för mig till vad som hände med Germanwings Flight 9525.

Bör man kräva att Sjöfartsverket gör återkommande psykologiska undersökningar av alla lotsar?

Förväntade du dig att lotsen skulle sköta utkiken ensam?

Befälhavaren: Ja, det väntade jag mig. Men jag ägnade mig också åt det.

Tar du del av analysen av Misje Verdes batteripack förstår du att hon kör på dieselmotorn. Det är ett önsketänkande att hon var tyst.

Diskussionen om snipans skador är bara hypotetisk. Polisen tillstår själv i FUP:en att snipan fick ”ytterligare” skador vid bärgningen (som skedde i två omgångar). Ni kan inte veta ”vilka” skador som Misje Verde orsakade snipan.

Lotsen och kaptenen har nästan slaktat två barnfamiljer pga slapphet/bristand uppmärksamhet och ändå försvaras de av många i tråden, det är djupt beklagligt!

Hur kunde du missa de här fritidsbåtarna?

– Det är klart att jag har funderat mycket av det. Lotsning består inte bara av att fingranska en radarbild utan man har många uppgifter. Framförallt vid god sikt och dagsljus navigerar man mestadels visuellt, säger lotsen.

Lotsen beskriver att han använder sig av visuella märken i fjorden för att veta när man ska gira. Då behöver han förflytta sig på bryggan.

– Jag är tvungen att flytta mig från min position vid radarn, säger lotsen.

Bedömer du att du gjort allt du kan för att orientera dig?

– Ja, det tycker jag. Jag har använt alla de medel jag har tillgängliga och i det här fallet utrustat mig med mer tekniska hjälpmedel just ifall jag skulle hamna i ett läge där sikten skulle bli nedsatt, säger lotsen.

Från expressens kommentarsfält:

Ser att det finns förvåning över att automatiska anti kollisionssytem eller fler kameror eller annan häftig teknink inte används inom yrkes sjöfarten, och pengar är svaret på frågan! Sjöfarten hatar all säkerhet som kostar pengar och kommer endast lägga sig på minimum nivå. Lagstiftning i sjöfarten är en våldsamt långsam process som ofta ligger otroligt långt efter tekniken, tyvärr... Min stora fråga här är dock varför det inte fanns ett manskap som höll utkik? Enligt STCW koden får en utkik inte ha andra uppgifter och undantag för endast göra när inte utgör någon risk för sjösäkerheten, vilket borde kunna vägas mot försvarets egen uppfattning om att dom befann sig i en trång farled.

Tack för ett välunderbyggt och välformulerat inlägg.

Jag har också en viss erfarenhet och håller dock inte med alla delar av resonemanget. Samtidigt har jag inget intresse av nån dess mera diskussion i den här tråden, men jag ska förklara mig kort. Så kort det går, i alla fall.

Först en rent generell grej om lagstiftning: den gäller egentligen inte "som skriven", utan det som gäller är lagstiftarens avsikt med lagstiftningen. Det är därför vi har ett juridiskt system med uttolkning och en "högsta domstol" som gör prejudicerande uttolkningar om vad lagtexten avser och hur den därför ska tolkas.

Sen kommentaren: om man skulle tolka sjövägsreglerna, som gäller i Sverige via egna svenska laginstrument, i enlighet med din uttolkning så skulle det vara fullt lagligt att åka med vilken liten farkost som helst (som omfattas av sjövägsreglerna) i hurudan hastighet som helst, i en trång farled och vid tillräckligt god sikt skulle alla upphinnande fartyg, oberoende av storlek, tvingas väja.

Det skulle i så fall samtidigt också representera "lagstiftarens avsikt" med lagtexten, dvs. att lagstiftarens uttryckliga avsikt är att säkerställa att alla farkoster, små som stora, har den rätten också i "trånga farleder".

Jag vill som sagt inte gå in i nån tjafsig diskussion, men jag är rätt säker på att du har helt fel på den punkten. I korthet så har lagstiftarens avsikt (vilket också framkommer i sjöfartsreglerna) varit att olyckor och kollisioner ska undvikas, varför mindre farkoster har en väjningsplikt i sådana situationer. Också när de blir upphunna. Om du föreläser i ämnet borde du vara bekant också med den delen.

Att texten om väjningsplikt är skriven som den är beror på samma orsaker, man kan inte ge större fartyg någon automatisk rätt att köra över mindre båtar. Men i motsats till vad du skriver så blir ett juridiskt avgörande när en olycka inträffat inte avhängigt en lagtext, utan lagens avsikt. Och den ålägger fartyg/farkoster skyldigheter att agera för att undvika olyckor, den är inte överhuvudtaget till för att avgöra "rätt eller fel" (som viss annan lagstiftning). Det innebär att agerandet för de två parter som varit involverade i olyckan inte ska granskas mot varandra, utan mot lagens avsikt (vilket är att undvika olyckor och kollisioner).

Det landar alltså i om snipan och MV, var och en å sin sida, har brutit mot lagen/reglerna på ett sådant sätt att en olycka ändå inträffat. Det spelar absolut ingen roll om "vem som haft mera rätt", däremot spelar det en stor roll om båda "gjort fel". Ifall de bedöms vara skyldiga så ska de, och kan de, bara dömas för sin egen del i olyckan. Snipan kan inte åläggas skuld för det lagbrott MV eventuellt gjort sig skyldig till, och MV kan inte åläggas skuld för det lagbrott snipan eventuellt gjort sig skyldig till.

Det är därför åklagarens resonemang och val av åtal är både intressant och litet "mystiskt". Med den grundliga fuppen på hand står det ju klart att båda parter å sin sida brutit mot lagstiftningen. Samtidigt har åklagaren låtit den ena parten gå fri (på existerande juridiska grunder). Det rätten nu har att ta ställningen till är alltså INTE om det var MV som orsakade olyckan, utan vilka lagbrott MV har gjort sig skyldig till för sin del av olyckan. Det blir extra knepigt eftersom den andra partens egen skuld till olyckan nu inte ens prövas, men den delen av skulden ska alltså ändå beaktas i ev. domar mot MV-kaptenen eller lotsen. Och i det avseendet spelar också snipans skyldighet att hålla utkik och att själv väja undan in, liksom "trång farled".

Att "trång farled" ser ut att bli en rättsfråga är också intressant, eftersom där gäller också lagstiftarens avsikt (att undvika olycka/kollision). Och den frågan inkluderar båda farkosterna och deras respektive ansvar, men enligt mig (och nu ger jag mig ut på litet hal is) inte så som den behandlades i rätten. Den grundläggande juridiska frågan har inget med bromssträckor och svängradier att göra, utan tvärtom om den bedömning som i stunden görs (eller borde ha gjorts) på respektive farkost. Dvs. i det här fallet "är den här farleden så trång att jag borde gira undan det stora fartyget" respektive "är den här farleden så trång att jag inte med säkerhet kan gira runt den lilla båten". Nu bröt båda farkosterna mot det grundläggande kravet om utkik, och därför gjordes ingen sådan bedömning på någondera farkosten. Det blir därför i sig ett komplicerat problem för rätten att ta ställning till, det landar nämligen i "om farkost X hade hållit utkik och observerat farkost Y, vilket skulle den korrekta bedömningen av trång farled och det egna ansvaret ha varit?". Ingen lätt sak att ta ställning till...

Dessutom brukar det rätt ofta gå så i svensk rättskipning att man i just första instans inte klarar av den juridiska bedömningen (om lagens avsikt i förhållande till lagtexten), vilket omvänt är varför en hel del domslut ändras i nästa instans. Så jag misstänker att vi får vänta på hur det faktiskt landar.

Nu sjunker jag till samma låga nivå som flera andra men...

I tråden har det kommit skeva och helt fruktansvärdabideer med att snipaföraren medvetet gjorde detta för att bli av med sin fru och dotter, kunna få ut försäkringspengar och sedan hitta ny yngre fru och leva lycklig i alla sina dar med...eller mer rimligt hade vart att samma sak händer nya frun sen i framtiden. ..men då tänker jag att varför inte vända det åt de extrema åt andra hållet. Med lotsens försvarare i denna tråds logik så hade det lika gärna kunnat vara en blodtörstig lots som såg det hela som ett dataspel där han aktivt tog chansen att köra över en båt som han trodde var fylld med zombies. Innan hade han taktiskt tagit över från kaptenen som var helt ovetande om hans plan.

.....Nämen usch hoppas de ansvariga faktiskt får ta ansvar gällande alla parter i leden som brustit och att denna tragiska olycka faktiskt leder till åtgärder som undviker detta kan ske igen. Dock vet jag att svensk rätt ofta sviker i betydligt grövre situationer och att många frias som inte borde frias. Jag hoppas innerligt att pappan och anhöriga till familjen om de löser denna tråd ändå ser att vi är många som krigar för deras skull och lider starkt med deras förlust.

Lotsen erkänner att han suttit och tittat på sin iPad vid olyckstillfället