Värt att kämpa vidare?

Har träffat en kille sen juni. Vi har setts flera gånger i veckan och är exklusiva men har inte gått och berättat för våran familj om vår relation mer än att vi sagt att vi satsar på varandra.

Men senaste veckorna så har jag tappat i princip allt intresse för honom. Han är jättesnäll och fin kille och har inte gjort något "fel". Jag finner honom inte längre lika attraktiv utseendemässigt heller. Det var som att en dag så tog det bara stopp. När vi umgås känner jag ingenting. Innan föreslog jag att ses och tog kontakt med honom men nu är det bara han som drar i det.

Jag är ledsen att jag känner så men kan å andra sidan inte ro för det. Jag tror det grundar sig i att det inte längre var spännande. När jag lärt känna honom kanske jag insett att "Oj det här är inte alls det jag vill". Och han pratar väldigt ofta om sina drömmar och mål... som är väldigt olika mina framtidsvisioner. Samtidigt är det inget fel på honom och orkar inte jaga någon ny...

Det handlar inte om att jag håller kvar honom för att jag inte orkar hitta någon annan. Men känns surt att kasta flera månader i sjön.

Vad menar du med att kasta flera månader i sjön?
Har du/ni inte haft ett bra förhållande i ett par månader? Det vekar iaf som att det var bra ett tag. I så fall var det ju en fin erfarenhet för båda, under den tid det varade.
Däremot nu, blir varje dag du upprätthåller den "döda" relationen kastade i sjön.

Men om du ändå vill fortsätta och kanske hoppas att gnistan ska komma tillbaka, finns det ju en del knep. Ett är, som andra skrivit, att testa andra en tid, alltså sluta vara exklusiva. Det är mycket vanligt att känslor vaknar till liv igen när en tredje person kommer in i bilden.

Sedan kan man ju undra var och hur ni träffats under sommaren. Har ni bara setts hemma hos varandra? I så fall är det inte konstigt om förälskelsens skimmer falnar efter en tid. Eller har ni faktiskt rest, gjort utflykter till nya platser etc. med varandra? Sådant brukar ju kunna hålla lågan vid liv.

Om du helt saknar känslor för snubben, håller jag med dem som säger att du borde göra slut asap så ni båda kan gå vidare. Men om du seriöst tycker att killen är bra och i grunden någon som är värd att satsa på, behöver du jobba med relationen och med dig själv. Det finns tips på nätet för sånt.
Om du däremot börjat snegla på andra som får dig att pirra, då ska du göra slut.

Orkar inte svara på alla inlägg men svarar på detta.

Vi har setts både hemma hos varandra men även ute och gjort saker. Vi har pratat varje dag, sagt godmorgon och godnatt.

Har absolut inte sett honom som någon sommarfling. Det kändes bra när vi sågs och tyckte om att umgås med honom. Men ju mer jag fick veta om honom desto mindre attraherad blev jag. Ver inte om det är pstaven som fortfarande spökar fast jag tog ut den men vi har inte haft sex på länge heller nu fast att vi har setts. Det funkar bara inte. Jag vill en sak och han vill en helt annan.

Okej, ni har varit väldigt tajta alltså.
Hm, ja det är väl klassiskt på sätt och vis att en person som man lär känna blir mindre spännande. Men frågorna hopar sig ändå, utifrån vad du nu berättat.
Hur reagerar eller beter sig han nu när ni inte har sex lika ofta? Vill han ha mer sex än du?
När tog du ut P-staven och varför?
Vill du ha barn (men inte han)?
Vad tror du han känner för er relation i nuläget? Han måste ju också märka att det har falnat eftersom ni inte haft sex på ett tag - och att det nu är bara han som är drivande till att ni ses.
Det är inte otänkbart att han också tvivlar på relationen nu men inte bara vill ge upp, ungefär av samma anledning som du.

Kanske behöver du en lättare "bråkig kille". En som kan ta hand om dig samtidigt som det är eggande.

Edit: "lättare bråkig kille"

Har träffat en kille sen juni. Vi har setts flera gånger i veckan och är exklusiva men har inte gått och berättat för våran familj om vår relation mer än att vi sagt att vi satsar på varandra.

Men senaste veckorna så har jag tappat i princip allt intresse för honom. Han är jättesnäll och fin kille och har inte gjort något "fel". Jag finner honom inte längre lika attraktiv utseendemässigt heller. Det var som att en dag så tog det bara stopp. När vi umgås känner jag ingenting. Innan föreslog jag att ses och tog kontakt med honom men nu är det bara han som drar i det.

Jag är ledsen att jag känner så men kan å andra sidan inte ro för det. Jag tror det grundar sig i att det inte längre var spännande. När jag lärt känna honom kanske jag insett att "Oj det här är inte alls det jag vill". Och han pratar väldigt ofta om sina drömmar och mål... som är väldigt olika mina framtidsvisioner. Samtidigt är det inget fel på honom och orkar inte jaga någon ny...

Nej jag vill inte ha en bråkig kille. Vill ha någon stabil med ordning och reda. Men man ska ju också känna attraktion, eller hur? Man kan vara attraherad av bråkig killar som är snygga men jag skulle aldrig ligga eller bli ihop med dem just för att de är bråkiga och för med sig en massa huvudvärk.

Vi hade sex flera gånger i veckan och ibland flera gånger per dag innan. Sen satte jag in pstaven och vi har inte haft sex sen dess. Tog ut den förra veckan och mår bättre men vi har ändå inte setts, bara pratat över sms o telefon. Har en egen tråd om biverkningar från pstaven, och svaren där gjorde att jag inte orkade vänta flera månader för at thoppas att det blir bättre. Han verkar inte ha ändrats något och föreslår att ses flera gånger i veckan fast jag sagt nej varje gång sista veckan. Har sagt att pstaven påverkade min sexlust negativt och han sa typ att det är ok och att han inte vill ha sex om jag inte vill.

Varken han eller jag tar upp diskussionen om vad som händer framåt. Han verkar vara ok med att jag är helt off och vara den som drar hela lasset just nu.