8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Wow Totius. Du slår verkligen rekord i cirkelsnurreri:

Cirkelresonemang 1: Det cirkulära antagandet om tvångsvårdens nödvändighet (Cirkulärt orsakssamband)

Premiss: Elsa blev bättre under tvångsplaceringen i jourhemmet.

Slutsats: Eftersom hon blev bättre i jourhemmet var tvångsvård (LVU) nödvändigt för att hon skulle bli bättre.

Resonemangets brist: Totius förutsätter att det var själva separationen/LVU-beslutet i sig som orsakade förbättringen. Han bortser helt från att förändringen berodde på en ändrad medicinsk behandling och korrigering av sjukvårdens felberäknade dropp: en åtgärd som kunde och borde ha genomförts i hemmet utan att omhänderta barnet.

Cirkelresonemang 2: Skuldbeläggning baserad på det egna vårdfelet (Cirkulär skuldskrivning)

Premiss: Föräldrarna och LSS "klarade inte av" att ersätta dropp med vanlig mat under flera års tid.

Slutsats: Detta misslyckande bevisar att föräldrarna/LSS brast i omsorg och att LVU behövdes.

Resonemangets brist: Föräldrarna och LSS följde de medicinska direktiv och ordinationer som sjukvården gav. Att droppet inte trappades ner tidigare berodde på sjukvårdens felaktiga näringsberäkningar (40 % reell täckning istället för 100 %) och fördröjda medicinska korrigeringar. Totius använder alltså sjukvårdens egna felbehandlingar som "bevis" för föräldrarnas omsorgssvikt.

Cirkelresonemang 3: Cirkulär legitimering av myndighetsbeslut ("Ändamålet helgar medlen")

Premiss: Slutresultatet blev bra (Elsa mår bättre och går i skolan).

Slutsats: Processuella fel och mörkläggning spelar ingen roll, eftersom LVU i slutändan uppfyllde sitt syfte enligt 2 § LVU.

Resonemangets brist: Totius hävdar att myndighetens slutmål bevisar att grunden för beslutet var rätt. Om beslutsunderlaget från början byggde på felaktiga medicinska antaganden och mörklagda uppgifter, kan inte det faktiska utfallet retroaktivt göra det ursprungliga myndighetsmissbruket lagligt eller sakligt korrekt.

Cirkelresonemang 4: Cirkulär misstänkliggörande av symptombrapportering

Premiss: Läkaren trappade inte ner droppet tidigare eftersom mamman rapporterade så många symptom.

Slutsats: Att mamman rapporterade symptom visar att hon utgjorde ett hinder för vårdens nedtrappning.

Resonemangets brist: Barnet uppvisade reella symptom (utmattning och näringsbrist) just på grund av sjukvårdens felberäknade dropp. Att mamman slog larm om barnets faktiska tillstånd används här av Totius som orsak till varför sjukvården inte kunde göra sitt jobb, vilket vänder mammans ansvarstagande till ett argument mot henne.

Det finns inte ett ord av cirkelresonemang i mitt inlägg. Du gör som vanligt en halmgubbe som du sedan använder i en totalt osaklig vägg av text. KFK de Luxe.

Jag hittade en sak som gör mig ännu mer nyfiken på hur samordningen kring Elsa faktiskt såg ut. Akademiska verkar sedan 2021 ha haft ett multidisciplinärt barnsmärtteam där flera professioner samarbetar kring utredning och behandling. Kan det vara så att man ändå arbetade mer samlat kring Elsa än vad som framgår, eller fick hon inte tillgång till den typen av upplägg eftersom Örebro var hennes hemsjukhus?

Sedan hittade jag Ågrenskas reportage om en annan flicka med PIPO. Där framgår hur omfattande det kan vara att resa med TPN: intyg, noggrann planering och kyltransport av näringen.

Det får mig att fundera ännu mer över droppet. Om Elsa reste med parenteral nutrition måste ordinationen ha blivit väldigt konkret vid sådana tillfällen. Att skillnaden mellan vad familjen uppfattade att droppet täckte och vad det faktiskt var ordinerat för inte verkar ha uppmärksammats tidigare är märkligt. Det borde rimligen ha funnits flera naturliga kontrollpunkter längs vägen.

Kan du förklara varför örebro och akademiska inte skicka iväg remissen?

Det har redan förklarats för dig.

Man har enbart rätt till second opinion i lagens mening om det är en dödlig eller särskilt allvarlig sjukdom. Så de behöver inte gå vidare med remiss om sjukdomen inte bedöms vara av den allvarlighetsgraden.

Kan du förklara varför örebro och akademiska inte skicka iväg remissen?

Jag hittade en sak som gör mig ännu mer nyfiken på hur samordningen kring Elsa faktiskt såg ut. Akademiska verkar sedan 2021 ha haft ett multidisciplinärt barnsmärtteam där flera professioner samarbetar kring utredning och behandling. Kan det vara så att man ändå arbetade mer samlat kring Elsa än vad som framgår, eller fick hon inte tillgång till den typen av upplägg eftersom Örebro var hennes hemsjukhus?

Sedan hittade jag Ågrenskas reportage om en annan flicka med PIPO. Där framgår hur omfattande det kan vara att resa med TPN: intyg, noggrann planering och kyltransport av näringen.

Det får mig att fundera ännu mer över droppet. Om Elsa reste med parenteral nutrition måste ordinationen ha blivit väldigt konkret vid sådana tillfällen. Att skillnaden mellan vad familjen uppfattade att droppet täckte och vad det faktiskt var ordinerat för inte verkar ha uppmärksammats tidigare är märkligt. Det borde rimligen ha funnits flera naturliga kontrollpunkter längs vägen.

Till det regelbundna resmålet kanske det fanns kontakt med läkare som på plats skrev ut näringsdropp och utrustning till låns( hyra) , många långa utlandsvistelser gick till morföräldrarnas ställe

Det här är Doktorn bättre skickad att svara på men om man rådfrågar Google AI blir svaret sammanfattningsvis följande:

Nej, i praktiken fungerar det inte så. Ett lokalt sjukhus utomlands kan inte ta över den löpande vården, komponera eller skriva ut det högspecialiserade näringsdroppet (TPN - Parenteral Nutrition) till ett barn med en så komplex sjukdom som PIPO.

Om familjen skulle resa utomlands på semester, vilar hela logistiken och ansvaret på det svenska expertsjukhuset och föräldrarna själva innan avresan.

https://www.internetmedicin.se/barn-och-ungdomsmedicin/parenteral-nutrition-pn-hos-barn-och-ungdomar

På rak arm tror jag inte att det är mer komplicerat än att familjen hämtar ut doser för hela resan utifrån den nuvarande ordinationen. Den checkas nog in som en stor frysväska eller dyl för att hålla kylan under resan.

Så ja, hemsjukhuset står för ordinationen och förskrivningen. Men detta innebär inte att de har mer kontroll än hemma utifrån att ordinationen är densamma.