Försöker förstå vad som pågår och om det är dags att söka hjälp på nytt

Känner mig lite smått oroad just nu eftersom jag har så många olika tillstånd som alla kan vara symtom på bipolär sjukdom light typ, eller utmattning p.g.a en enorm arbetsbelastning, hjärnskador efter långvarigt missbruk, borderline, ADHD, problem med sköldkörteln osv. Ju mer jag försöker luska desto mer börjar jag tro att det är lite av varje. Min biologiska pappa var bipoläroch missbrukare.,men jag har bara träffat honom en gång.Fick höra att det var han som dödade min klasskompis bror. Mamma var grav missbrukare och kroniskt deprimerad och labil. Hon dog för 1 1/2 år sedan. När jag var liten var jag väldigt blyg, utmärkte mig inte i skolan förutom att jag var duktig. Läste tunga böcker på löpande band redan som 9-åring och var mycket begåvad gällande att teckna och rita. När jag sedan kom i tonåren var jag fortfarande tillbakadragen i skolan, men började festa tidigt och blev extremt aggressiv och hatisk. Jag misshandlade människor helt oprovocerat, men det var nog mycket grupptryck och påhejningar också.Låg med flera olika, nya killar i veckan, som nåt sjukt självskadebeteende. Tog alla droger jag kom över men alkoholen tog det ett tag att börja gilla. Gick väl ut gymnasiet med mediokra betyg, men började iallafall jobba i gymnasiet på krogen så där blev jag väl alkis innan jag fyllt 18. Kontrollförlust hela tiden. Vaknade hela tiden på okända platser och kände att jag blivit utnyttjad sexuellt. Sedan bestämde jag mig bara för att dra till Indien, fick då blodad tand och reste därefter i säkert 15 år varvat med intensivt jobbande för att spara pengar. Har insett nu att jag är arbetsnarkoman vilket i kombination med missbruk och svår sömnlöshet ( har lidit av frekventa sömnparalyser sedan födseln och senare någon form av dödsångest vid insomningen där det känns som jag stryps och jag får flashar av hemska minnen ). Sökte sedan hjälp för mitt beroende och för 12 år sedan fick jag diagnosen bipolär typ 2. Fick Lamotorgin de första åren och sedan Lithium och till slut hade jag 13 olika mediciner varav 8 sömnmediciner, men ingen medicin har någonsin hjälpt. Tror fan att det har orsakat hjärnskador istället och jag har fått 2 riktigt allvarliga psykoser på en hundradels sekund som höll på att kosta mig fängelse.Plus en allvarlig hjärntrötthet där jag hela tiden däckade på bussar och blev i princip medvetslös och jag kunde knappt klä på mig själv. Sluddrade och hade minnesluckor på dagar. Då tog läkaren bort Lamotorginet och det blev bättre direkt. Till slut tröttnade jag på att ha det så här, slutade med alla mediciner ( trappade ner själv ), trots varningar från vården att jag förmodligen "kommer ta livet av mig". Omskolade mig och fick jobb, flyttade långt bort från människor som tror att dom äger mig till en jättefin lägenhet. Allt gick svinbra och jag var konstant hög på livet och på vad jag åstadkommit på 2 år. Då bestämde jag och min läkare att min bipolära diagnos ska avskrivas och jag blev avslutad eftersom jag mått så himla bra och inte haft någon tillstymmelse till melankoli. Men nu tror jag det slagit tillbaka i en helt ny form, triggat av en enorm press där jag jobbar 24/7. Har haft rusande tankar i månader vilket håller mig vaken på nätterna,och vaknar ofta av höga dörrknackningar eller att det ringer på dörrklockan när jag äntligen somnat.Får okontrollerade skrattattacker hela tiden, särskilt hemma själv. På jobbet har jag hela tiden spelat normal, även om de kanske stör sig på att jag skrattar mycket. De vet ingenting om mitt missbruk eller psykiska ohälsa. Men nu börjar de nog ana eftersom jag fick ett sjukt utbrott för 2 veckor sen där jag stod och vrålade på en kollega i över 1 timme och hotade med våld, framför chefen. Fick såklart en varning men de vet om att jag går på knäna och jag hade beklagat mig innan att jag varit vaken i 3 dygn. Är väldigt orolig nu att jag kommer få en sån där allvarlig psykos igen, om jag inte börjar sova och att hjärnan får vila. Har ingen lust att kontakta samma psykiatriska mottagning igen då jag inte berättade om skrattandet eller för den delen hur länge de rusande tankarna har pågått. Tror jag behöver en ordentlig utredning en gång för alla. Men har samtidigt gett upp hoppet lite. Vill aldrig gå tillbaka till nån sjuk cocktail av mediciner som bara förstör. Hoppas någon har orkat läsa detta inlägg som blev betydligt längre än tänkt och som kan ge mig nåt att gå på

Prova med valerina dag och valerina natt, naturmedicin utan biverkningar i princip som lugnar ner dig och varvar ner dig.

Hjälper dig också med sömnen lite.

Sedan kan du ju styckeindela din vägg av text innan du skickar den, ovesäntligt men fler orkar läsa om du gör det.

Du bör ju få psykiatisk utredning och.....
1. Du har ju svaret så vad är problemet?
2. Vad är det för olust som hindrar dig att ta kontakt med samma mottagning?
Högmod? rädsla för kritik?
3. Vad gjorde dig symptomfri förra gången?
4. Missbrukar du nu?
5. Hur mycket är du beredd att satsa för att bli frisk?

Hej ts,
Det låter som väldigt många olika saker att fundera på.

Jag tycker att du bör söka hjälp. Det måste finnas andra mottagningar än den du tidigare varit på?

Det du beskriver om din våldsamhet/aggression låter inte bara som sömnbrist. Något får just dig att skrika eller slå där andra skulle nöjt sig med att skolka från jobbet eller gråta.

Har du gått i terapi specifikt för borderline? (Eller eips som det numera kallas)

Sedan undrar jag över din arbetsplats. Hur är det möjligt att de låter en anställd skrika åt en annan i EN TIMME??? Varför avbröt inte chefen och tex sade åt alla andra än dig att lämna rummet? Du behöver ha en krisplan på jobbet. För att reda ut vad du lider av kommer att ta ett tag och då behöver din chef och dina kollegor veta hur de skall hantera utbrott/sammanbrott.

Slutligen tror jag att det är väldigt viktigt att du inte undanhåller saker för läkaren. Allt de har att gå på är mönstret i patienternas berättelser. De vet långt mindre än du om gur du mår och hur dina tankar/känslor fungerar. Ändrar du mönstret genom att förtiga saker, är risken för felaktig duagnos och behandling stor.

Med vänliga hälsningar
T.

Du kommer inte ha ditt jobb kvar länge till om det fortsätter så här. Du är på väg att spåra ur igen, och ju mer du stressar och försöker klara ditt jobb i detta läge ju närmare kommer du den urspårningen.

Du behöver hjälp. Men 13 mediciner tycker jag inte du ska ta, det låter alldeles för mycket.

Har du missbruk nu där det ingår benso och centralstimulerande? Alkohol?