När slutade finnarna vara ett problem?

Finländare var aldrig någonsin ett problem. Ett ärligt och hårt arbetande folk. Bättre immigration är omöjligt.

Jag bor i ett område där det i tiden (50- och 60-talen) vällde in finnar. Och visst, alkohol och parkbänkar, var en del av bilden, men det som satte mest spår var att orsaken till problemen var att en del finnar inte kände sig hemma i Sverige. Det var ingens fel, och också om det förekom kulturkrockar så var det ingen svensk "rasism". På den tiden var svenskar (speciellt här i trakten) faktiskt gästvänliga och välkomnande, och alla finnar jobbade ju som fan (på Volvo på den tiden fanns ett internt talesätt att om nåt släpade efter "så sätter vi finnarna på det"). Så det var sårande att de inte trivdes, och att en del vantrivdes så till den milda grad att de valde att supa ner sig. Det låter litet löjligt när man säger det, men det kändes "oartigt"...

Det finns en hel del forskning på det, och om jag har förstått rätt så var det fråga om en "perfect storm", finnarna kom från en land där deras föräldrar och far- och morföräldrar hade utkämpat ett brutalt och blodigt inbördeskrig (i vilket alla tvingades välja sida, vitt eller rött). Sen hade de själva eller deras föräldrar försvarat landet i två omgångar mot Sovjetunionen, och sedan ännu tvingats köra ett sista krig mot sin tidigare bundsförvant Tyskland för att driva ut dem ur landet. Finland, som var rätt fattigt redan för början, var totalsargat, men i Sverige fanns det jobb. Så man tog sitt pick och pack och familjen och flyttade hit. Men man tog också med sig alla sina traumor, både egna och de man fått med sig i nedstigande led. Och i Sverige, som egentligen hade vunnit ekonomiskt på kriget och där man snabbt ville glömma allt som hade med kriget att göra (pga. av sympatierna och samarbetet med Tyskland) så fanns det ingen klangbotten alls för det de släpade på. Sverige var det lyckliga landet, där alla tittade framåt.

Så länge finnarna kämpade för att försörja sin familj så höll det ihop, men deras barn blev ju svenskar och ju mer svenskar de blev desto större blev klyftan till dem. Hur ska man förklara för sina egna barn, uppvuxna i lyckliga Sverige med en massa lyckliga kompisar, det Finland de själva hade vuxit upp i?

När deras barn hade vuxit upp så flyttade rätt många tillbaka till Finland. Eller rättare sagt, de försökte flytta tillbaka till Finland. Men under de 20-30 år som hade gått så hade Finland tagit enorma kliv framåt, medan deras bild av landet och samhället hade stått på paus. Och själva hade de också förändrats. Så en stor del av dem som flyttade tillbaka Finland flyttade sen igen tillbaka till Sverige, för det funkade helt enkelt inte att bo i Finland.

Numera är det egentligen ingen här som mera tycker att finnarna var nåt egentligt problem (fast de tyckte det då när det begav sig). Dels har det kommit in mycket värre problem, dels var det sist och slutligen mer tragiskt än problematiskt. Och många "äkta svenskar" har också numera delvis finskt påbrå, i forma av att nån i släkten under de två senaste generationerna gängat ihop sig med nån med finskt "invandrarpåbrå". Men idag är man stolt och nyfiken över de släktskapen, och det är inte ens ovanligt att man åker över till Finland och besöker mormors, farfars etc. gamla hembygd eller t.o.m. träffar sina finska släktingar.

Så problemet har liksom dunstat över tid, och mest bara av sig själv.

Finnar var aldrig ngt problem för allmänheten utan bara drack och pucklade på andra finnar

Är du ryss? Ja, ni förlorade stort.

Ja visst. " ...reglering av alkoholbruket i Sverige 1917–1955 och i Finland 1944–1969."
Alkoholransonering

Ja är svensken vart nykterist kanske då ja så är det nogfaktiskt

Intressant att du tar upp ämnet. Ofta hör man uttalanden om att arbetskraftsinvandringen på 60- och 70-talet enbart var en vinst för Sverige. Men jag har aldrig sett någon som verkligen räknat på det.

Det troligaste är att arbetskraftsinvandringen var en vinst för vissa företag, men en förlust för samhället i stort.

Jag ska givetvis också påpeka att finnar som grupp var ett problem, men det betyder inte att varje enskild finne var ett problem. Tvärt om, vissa var riktigt bra.

Det första steget när finnarna började sluta vara ett problem var när invandringen från Balkan kom igång. Inte för att finnarna direkt slutade vara ett problem, men det problemet var plötsligt förhållandevis litet.

Sedan började finnarna försvinna. En del söp ihjäl sig, en betydande del tog livet av sig, många flyttade tillbaka, andra märktes allt mindre på grund av ålderdom. Nu är vi väl nere på tredje och fjärde generationen, och de som stannat kvar är väldigt välintegrerade. Nu märks de inte alls på samma sätt.

Fördomar mot folkgrupper bottnar i princip jämt i sanning, jag har själv finskt påbrå och kan skriva under på att så även är fallet med finländare.
Dom har en lite annan alkoholkultur där och just att flytta till ett annat land verkar ju av en eller annan anledning kunna fram de stökigaste sidorna av många människor oavsett etnicitet.
Alla svenskar som bott i t.ex Oslo vet att det gäller även oss. 😁

Finnarna slogs, söp, brände sprit och sålde prima tjack under 70 och 80 när många precis immigrerat men dom sprängde iaf inte flerfamiljshus eller sköt folk på öppen gata som dagens kriminella.
Dessutom hann finländarna på nått vis med vanligt arbete, ofta som SCA som arbetsgivare, utöver allt trubbigt stök dom höll på med på fritiden.

Jag delar mycket av vad du säger. Jag växte upp i skuggan av Alfa Laval i Tumba och det var många finnar som jobbade där. Senare var jag i skuggan av Scania i Södertälje, ännu fler finnar. Många kvinnor lärde sig aldrig svenska utan levde i finska gupper under många år.
Jo, vi var många som gjorde narr av finnar och deras alkoholvanor och deras språk. Men med facit i hand så kan jag bara säga att det var så korkat. Massor av finnar jobbade klart bättre än många svenskar. Finska kvinnor var helt fantastiska, de jobbade med allt från städjobb, sjukhus till fabriksjobb.
Vi lärde oss ordet Sisu, och det är vad många svenskar saknar. Idag med bättre vetande och med några år på nacken har jag största respekt för alla finnar som vairt med och byggt Sverige.

.

Alltså... du hittar faktiskt finska efternamn på parkbänken fortfarande. Vet inte om de allra yngsta generationerna bytt namn men detta existerar än.

Dom flesta är antingen döda vid det här laget eller så har dom anpassat sig. Väldigt få flyttade tillbaka även om en del gjorde det på äldre dagar -oftast som pensionärer.

Andra och tredje generationens finnar ser du knappt då dom i vissa fall slutat prata finska/inte lärt sig det alls eller så märker du inte av dem då brytningen helt borta idag.

Vad i helvete? Finnarna har ALDRIG varit ett problem. Räknade ut att i min hemort med två industrier hade ungefär 25% finskt påbrå.

På 70 talet kom och gick det barn i skolan mest hela tiden då deras familjer kanske inte hittade rätt på en gång.
I hela kommunen fanns det tusentals finländare från båda språkgrupperna.

TS är troligen väldigt ung och dum i huvudet.

I arbetslöshetsstatistiken från denna tid så ser man att finskfödda hade en större andel anställning än svenskfödda.

Många av de alkoholister som TS pratar om var veteraner och alkohol var det enda hjälp som fanns som för att kunna hantera deras minnen.

Du ska inte snacka skit om de som höll undan kommunisterna från sveriges gränser.