Skandiamannen

Jag förstår att du drar dessa slutsatser.
Men sedan verkar du inte se bristerna i dina egna resonemang...

1. SE har aldrig påstått att han på mordplatsen såg mördaren, men vad är det som sticker ut här om han i fallet LJ för ett tag trodde att han kunde vara gärningsmannen. Precis som Lisbeth?

2. Om han nu har det "rätta" signalementet från Lisbeth och sedan hör ett annat signalement något senare, som mer stämmer in på honom så bör det senare även i mina ögon vara fel.
Här kan t.o.m. förväxlingen vara SE påhittade förklaring för att förstärka uppfattningen att Lisbeth har rätt.... om vi nu spekulerar om ett ljugande vittne.

Försvarsposition?

Ser över huvud taget inget i dina argument här som "gör en gärningsman".

Tror du behöver bli lite mer "magsur" själv.

Du kräver bevis när det gäller SE. Då får du gå in i andra Palmemordstrådar på flashback och kräva bevis även när det gäller andra teorier och uppslag när det gäller Palmemordet. Varför gör du inte det? Du med flera vill kväva diskussionen, vilket inte är ok faktiskt. Jag har inte skrivit att SE var gm, men jag har inte uteslutit att det kunde varit SE. En del andra har gjort det som skriver i den här tråden. De flesta av dem verkar vara övertygade om andra teorier som t ex CA, CP och konspirationer m.m.

(FB) Mordet på Olof Palme

1. LP såg inte LJ medan GM sprang i trappen. Det var bara SE som gjorde det. Som vanligt är det oklart vad LP såg egentligen. Inte så konstigt, med tanke på sitt av förklarliga skäl chockade och hysteriska tillstånd, som visar att SE inte var där, efteråt. Var var du, SE, som Aner frågade 1989.

Snart är det år 2029, och ingen har "hittat SE" kvar på platsen.

Jodå, i förhöret den 1:a mars 1986 och i intervjun 1992 är han inne på att mannen i gränden kan vara GM.

2. Du tror på allvar att SE, som enda person på platsen, fick ett signalement av LP?

3. Att påstå att man blivit förväxlad med GM, och hitta på anledningar till varför han sneddade in mot fasaden vid Götabanken (klockan), har spår av sig själv på OP och vice versa (HLR), blev sedd av LP och LJ (de närmaste vittnena) och sprang i gränden (vill hjäpa till med signalementet) ser misstänkt likt ut ett juridiskt försvar, ja.

På flera punkter är SE det enda vittnet som är med om underliga saker. Sicken otur!

Och om han var där i 10-15 minuter, varför pratade han inte med någon? Någon borde ha kommit ihåg honom ... JÅS? AH? KJ?

Du far med osanning. Det finns tidningsartiklar där utredare ifrågasatte om YN såg någon på David Bagares gata. Även om ingen hade en bestämd uppfattning om den saken.



Det har funnits tvivel att YN såg någon på David Bagares gata. Eftersom AZ (som var mer nykter än YN att döma av förhören) bevisligen feltolkades i förhöret den 3 mars och tidskontrollen den 13 mars (som framgår i konfrontationsförhöret E15-2-B och i spaningsledningens möte den 11 juni 1986). AZ såg inte "ett jävla dugg" på David Bagares gata. YN var inte "fullständigt nykter" som Holmér påstod i boken 1988. Ingen frågade i förhören. YN medgav i intervjun 1990 att hon drack sprit i AZ:s bostad tidigare på kvällen.



Ström hade (ännu) inte förstått missförståndet. Att döma av hans PM den 9 februari 1987. Ingen frågade YN och AZ om de mötte någon väster om manskapsbodarna. Det är ett hål i utredningen. Man frågade SE den 25 april. Varför frågade ingen YN och AZ? När SE uppgav den 10 mars att han hade en sådan handledsväska som YN såg? Varför hölls inga bättre förhör med YN och AZ efter den 13 mars? Det var uppenbart att man borde hålla bättre förhör med dem. I AZ:s fall med tolk.

SE sprang mot Luntmakargatan. "Då är jag koncentrerad på den biten." Han tänkte inte på om han mötte någon. Gissa vad? "Mannen ignorerade" YN och AZ. Gissa vad? YN såg att "mannen hade huvudet nedböjt" och "sin blick riktad mot väskan han höll på med". Gissa vad? "Avståndet till mannen var inledningsvis ca 10 meter." Gissa vad? "Mannen sprang inte speciellt fort." Gissa vad? Det tar högst 4 - 5 sekunder att springa 10 meter även om man inte springer "speciellt fort". Gissa vad? "Han vände sig om 2 - 3 gånger" under 4 - 5 sekunder. Gissa vad? Ambulansen hade nyss kommit när SE började småspringa. Gissa vad? SE var nyfiken på ambulansen. Gissa vad? Gärningsmannen hade inga skäl att vända sig om 2 - 3 gånger på David Bagares gata ett tiotal meter väster om Johannesgatan. Under 4 - 5 sekunder. Där fanns inget att se.

Gissa vad? Alla var nyfikna på ambulansen. Inte på SE när han småsprang österut. Gissa vad? "Det verkade som om det var jobbigt för honom att springa" och "vid ett tillfälle verkade det som mannen halkade till". Gissa vad? "Det var snömodd" och "nedförsbacke". Gissa vad? Det var "snömodd" och "nedförsbacke" väster om manskapsbodarna också. Gissa vad? Det var "parkerade bilar" på David Bagares gata. Gissa vad? Det var svårare att se handledsväskan under 4 - 5 sekunder när parkerade bilar var i vägen. Gissa vad? Väster om manskapsbodarna var inga parkerade bilar i vägen.

Gissa vad? "De hade gått 5 - 6 steg" när YN upptäckte mannen "på den motsatta sidan". Gissa vad? YN och AZ gick inte 5 - 6 steg väster om Johannesgatan. De gick 5 - 6 steg väster om manskapsbodarna. Den perfekta platsen att upptäcka SE om han började småspringa ett tiotal sekunder efter Djurfeldts och Hermanssons ankomst till Luntmakargatan. Som SE förklarade den 25 april. Först var SE "lite förtretad" på sig själv. Varför bad han inte en polis att anropa poliserna via radio? Fotpatruller fick personradio 1984. Det visste inte alla 1986.

SE var på den södra halvan av Tunnelgatan när han började springa. Som framgår i brevet 1990. SE sprang på den södra sidan av bodarna. Inte den norra som i Rapport i april. Då var publiken i vägen och SE ville visa hur fort han kunde springa. På den norra sidan kunde han inte tappa bort poliserna. Han kunde följa dem med blicken ända till krönet. Ingen frågade SE vilken sida han valde.

SE uppgav spontant den 25 april att han gick tillbaka på den södra sidan och antydde att han valde den norra vid ett tidigare tillfälle. Ingen frågade vilket tillfälle. Rapport den 6 april. YN och AZ gick på den norra sidan. Där gången bredvid skjulet med containern fortsatte. Ingen frågade vilken sida de valde heller. Ingen frågade om de mötte någon väster om manskapsbodarna. Djurfeldt och Hermansson sprang på den södra sidan. Gedda och Wikström sprang på den norra (A14205-2-A). SE såg Djurfeldt och Hermansson försvinna bakom manskapsbodarna vid Luntmakargatan. SE sprang på samma sida som dem. Gedda och Wikström skymdes av bodarna.

YN och AZ kom för sent för att möta gärningsmannen på David Bagares gata. Det första larmet i polisradion sändes 23.25. Inte 23.23. Det hindrar inte att GM flydde på David Bagares gata. YN och AZ hade alla förutsättningar att möta SE på Tunnelgatan väster om manskapsbodarna. Att YN och AZ mötte en SE-kopia på David Bagares gata är YN:s efterhandskonstruktion. Som framgår i radiointervjun den 9 september 1988. AZ såg inte "ett jävla dugg" på David Bagares gata.



Jag gräver inga hål. Du står i ett hål.

Vittnena var inte alltid var med när fotona togs.

T ex inte här, här, här, här, här, här och här.

Om YN var med när detta och detta foto togs skulle hon självklart ha sett att avståndet till den springande mannen var 3 - 4 gånger större än i förhöret den 2 mars (10 meter). Självklart var YN med när detta och detta foto togs.



Det framgår inte att "en tjock kille med en rock" är den som säger något. Att göra den tolkningen kräver din "läsförståelse". Den som säger till AZ att det inte är Palme är sannolikt en polis som AZ frågar. Poliser på platsen ville inte bekräfta att det var Palme. Förrän senare. Som framgår i andra förhör.



Saknar du tidsuppfattning? Rekonstruktionen den 23 april var före konfrontationsförhöret (där AZ inte såg "ett jävla dugg" på David Bagares gata). AZ saknade tolk. Även vid rekonstruktionen.

Det framgår med all önskvärd tydlighet i konfrontationsförhöret E15-2-B att LJ var den första som AZ såg. AZ såg inte "ett jävla dugg" på David Bagares gata (som spaningsledningen konstaterade den 11 juni 1986). Jag länkade själv i tidigare inlägg.



Nej. Jag menar att YN var tillräckligt onykter för att glömma två dagar senare att LJ hade en axelremsväska och att det var svaret som poliserna fick vid Luntmakargatan. Vilket YN uppenbart glömde. Liksom hon glömde att LJ inte ropade "stoppa honom, ta fast honom", utan frågade om hon och AZ hade "sett någon springa förbi". Som framgår i radiointervjun med YN den 9 september 1988.

YN skapade en efterhandskonstruktion. Redan i fotovisningsförhöret den 4 mars. Ännu tydligare i radiointervjun 1988. För att förklara mediabilden av hennes feltolkade uppgifter.

Den springande mannen hade stulit handledsväskan från LJ. Han frågade inte YN och AZ om de hade "sett någon springa förbi". LJ ropade "stoppa honom, ta fast honom". Därför måste YN och AZ ha mött den springande mannen på David Bagares gata innan de mötte LJ vid trappkrönet. I YN:s efterhandskonstruktion. Fattar man inte det är man imbecill.



Det är inte osannolikt att AZ sa något till poliserna vid Luntmakargatan. Det är sannolikt att YN var den som förklarade för poliserna att LJ hade en axelremsväska. Med tanke på AZ:s språksvårigheter. Mötet med poliserna vid Luntmakargatan var bara 10 sekunder.

Den som säger "det är inte Palme" (i konfrontationsförhöret E15-2-B) är sannolikt en polis på mordplatsen. Poliser på platsen ville inte bekräfta att brottsoffret var Palme. Förrän senare. Som framgår i andra förhör.



Det framgår i E15-B (sidan 45) att LJ såg både norrut längs Malmskillnadsgatan och österut längs David Bagares gata. När han redan hade sett "siluetten" i närheten av Johannesgatans mynning i David Bagares gata (vilken sida av Johannesgatans mynning visste inte LJ den 4 april). LJ var fortfarande osäker om David Bagares gata var rätt. Trots "siluetten" (som kunde vara "inbillning").

LJ fick ett oklart besked av YN vid trappkrönet. Det var inte ens värt att nämna för poliserna. LJ nämnde inte YN:s besked för någon av poliserna som han mötte innan han åkte hem. Inte ens för Lena Löhr (att döma av hennes anteckningar).



Nej. Det räckte att fråga kvinnan och mannen, att försäkra sig om att båda förstod frågan (som poliser är tränade att göra) och försäkra sig om ett svar. Det är orimligt att poliserna inte stoppade både YN och AZ och frågade både YN och AZ. Det är lika orimligt att YN inte märkte frågan. Det är rimligt att YN senare glömde frågan. Hon var mer onykter än AZ och kunde inte minnas att de mötte LJ vid trappkrönet (inte mellan andra och tredje trappavsatsen) och poliserna vid Luntmakargatan (inte i trappan eller vid trappfoten 20 meter från Luntmakargatan).

Radiointervjun med YN den 9 september 1988:

Reportern: "Pratade dom med er?"

Yvonne Nieminen: "Nej, dom pratade inte med oss. Det gjorde dom inte."

Reportern: "Ingen stannade och frågade er nånting?"

Yvonne Nieminen: "Nej."

Det är uppenbart att YN glömde att poliserna stoppade YN och AZ vid Luntmakargatan och pratade med dem.

YN säger heller inte att hon inte fick en order att lämna namn och nummer till en polis på mordplatsen. Vilket hon fick. Oavsett vad hon hade sett. Som framgår i pa Jan Hermanssons rapport (A14205-1-A). YN fick bara en "känsla" att mannen som hon beskrev för pinsp Kjell Östling på mordplatsen kunde ha med brottet att göra. Som framgår i radiointervjun med YN den 9 september 1988.



Det var AZ som kastade sig år sidan (enligt förhören). "Mannen var utlänning och slängde sig mot väggen och sträckte upp händerna."



Det kan man enligt förhören. Man kan dra slutsatsen att både YN och AZ stoppades av poliserna vid Luntmakargatan, att både YN och AZ hörde polisernas fråga och att både YN och AZ hörde att poliserna beordrade dem att lämna namn och nummer till en polis på mordplatsen. Oavsett vad de hade sett.

Djurfeldt: "Precis vid Luntmakargatan mötte de en kvinna och en man. Mannen var utlänning och slängde sig mot väggen och sträckte upp händerna. De frågade dem om de hade se någon springa förbi, vilket de hade."

Hermansson: "När vi fyra är på väg mot trapporna, och i jämnhöjd med korsningen Tunnelgatan - Luntmakargatan, möter vi ett par (man och kvinna). Dessa blir av pa Djurfeldt informerade att en person blivit skjuten. Dessa omtalade att de mött en man med axelremsväska som sprang David Bagares gata ner mot Regeringsgatan. Paret anmodades att anmäla sig hos polis vid brottsplatsen. Därefter sprang vi vidare trapporna upp till Malmskillnadsgatan."

Gedda: "Gedda tillfrågar det unga paret om de har sett någon springande man. Det unga paret pekar uppåt mot trapporna och säger uppåt. Denna upplysning är Gedda ganska säker på att samtliga polismän hörde."

AZ: "De fortsatte i vanlig takt, nedför trapporna och fram till baracken på Tunnelgatan omedelbart väster om Luntmakargatan. Där blev de stoppade av flera polismän som kom springande från Sveavägen med dragna skjutvapen. Polismännen frågade om de hade sett någon springa förbi. De berättade att de hade mött en kille i trappan."

Dessa, dessa, de, paret, dem, de, de, paret, de, paret, de, de, de.

Både YN och AZ stoppades och tilltalades. Både Djurfeldt och Gedda tilltalade YN och AZ.



Polisens sambandscentral fungerade inte 1986 som SOS Alarm fungerar idag. Man började använda ett nytt radiosystem två år tidigare (System 80 började användas 1984). Det hade många problem (som framgår i juristkommissionens förhör med arbetsledaren Anders Tornestedt).

Det är orimligt (och saknar stöd i materialet) att radiooperatören Ulf Helin sände sitt områdesanrop (det första larmet i polisradion) två minuter innan han sände sitt ingripandemeddelande (till de andra radiooperatörerna). Helin uppgav i förhöret den 13 mars att han sände sitt IM först. Han uppgav även att han sände sitt områdesanrop "i omedelbar anslutning" till sitt IM. Hans IM sändes 23.25. De andra radiooperatörerna såg inget IM förrän då. Som framgår på LAC-bandet. "Detta understryker möjligheten av att larmet trots allt inte gått ut förrän 23.25" (sidan 184 i granskningskommissionens rapport).

Tiden för händelsen (23.23) angavs automatiskt när Helin började skriva sitt IM under samtalet med Järfälla taxi. Tiderna för piket 1230 och piket 3230 angavs manuellt och fick samma tid som händelsen (23.23). Det var vanligt att radiooperatörerna gjorde anteckningar först och angav tider manuellt i efterhand. Att Helin valde 23.23 kan ha haft flera skäl. Hans egen klocka var ett. Klockan var 23.25. Mindre än fyra minuter efter den manuellt angivna tiden (23.23). Därför ingen asterisk på IM-listan. Områdesanropet (det första larmet i polisradion) sändes 23.25. En rad andra uppgifter styrker den tiden (varav flera var okända för allmänheten före 2020).

Många fler än i granskningskommissionen rapport 1999. Två slutsatser påstås styrka en tidigare larmtid än 23.25. Båda är fel (slutsatsen att taxiföraren Anders Anderssons upptäckte radiobil 2520 på Kungsgatan när han hörde Järfälla taxis andra radiokontakt med taxiföraren Anders Delsborn och slutsatsen att ambulansen lämnade mordplatsen med blåljus och sirén redan 23.28.00). Axbergers företrädare Per Kjellsson utredde inte samtalen från Solna taxi och Stockholm taxi och Helins motringning till Järfälla taxi. Utreder man inte dem utreder man inte vad som hände i polisens sambandscentral och vad Helin (och Birgitta Brolund vid bordet framför) gjorde från 23.23 till 23.25 och varför.



Det är självklart stor skillnad att LJ frågade "vart mannen hade tagit vägen som de måste ha mött" (som i krimjourens feltolkade referat av mordnattens korta telefonförhör med LJ) och att LJ frågade om YN och AZ hade "sett någon springa förbi" (som i senare förhör med LJ).



Fel. Det framgår att LJ berättade för poliserna att han kunde ha sett någon på David Bagares gata ("siluetten" som kunde ha varit "inbillning" och visade sig vara inbillning när LJ såg efter). Djurfeldt och Hermansson trodde först att LJ hade ögonkontakt med GM och tappade GM vid Regeringsgatan. Det framgår i A14205.

LJ fick ett oklart besked av YN. Hans möte med YN och AZ vid trappkrönet var bara "några sekunder" och "de stannade inte". LJ nämnde inte mötet med YN och AZ för någon av poliserna som han mötte innan han åkte hem. Inte heller för Lena Löhr (enligt hennes anteckningar).

I tidningarna lärde sig LJ att han fick ett klart besked av YN. I själva verket gjorde "siluetten" ett större intryck på LJ än YN:s besked. LJ berättade om "siluetten" för Djurfeldt och Hermansson, men inte om mötet med YN och AZ vid trappkrönet.



Snark. Det är inte ett enstaka vittne. Ännu ett exempel: HJ trodde att ambulansen kom efter fem minuter. Den kom högst en minut efter polisen. Polisen kom efter fyra minuter. CV: 3 - 5 minuter. JÅS: 3 - 4 minuter. KJ: 3 - 4 minuter. GI, LL och JA uppgav ännu längre tid. SE: 4 - 5 minuter om han kom till platsen efter en minut. Bara AD avvek med 2 - 3 minuter.



Du röjer en bristande läsförståelse. Då hjälper inte vittnespsykologi.



I bröderna Poutiainens telefonintervju. Inte i Stockholms tingsrätt.



AB var osäker om han upptäckte paret Palme när de hade passerat den väntande gärningsmannen och denne gick ifatt paret bakifrån eller om han såg paret tidigare. Som framgår i förhöret den 3 mars 1986. "Han säger vidare på direkt fråga att hans uppfattning när han gick bakom sällskapet så var det ett avstånd mellan honom och Palme till någonstans mellan 5 - 7 meter och han kan icke säga hur lång sträcka han gick bakom sällskapet från banklokalen fram till dess att händelsen inträffade."

https://wpu.nu/wiki/Uppslag:E15-02


Ahmed Zahir hade kvällen 1986-02-28 sällskap med Yvonne Nieminen.

De hade varit på en marockansk klubb på Johannesgatan 8, tfn 790 55 85. De lämnade klubben omkring klockan 23:30 .

Det var endast de två som gjorde sällskap med varandra.

De gick Johannesgatan söderut och svängde in på David Bagares Gata i riktning mot Sveavägen. När de gick på David Bagares gata var det mycket bilar parkerade.

De gick på den norra, högra, trottoaren.

På den motsatta trottoaren kom en man springande.

Det enda Ahmed Zahir kan säga om den mannen är, att han hade en mörk, troligen svart, knälång rock på sig.

Ahmed Zahir såg inget av mannens ansikte och har inga fler minnesbilder av mannen.

När de gått över Malmskillnadsgatan och kommit till trappan ned mot Luntmakargatan mötte de en svensk kille, (Lars Jeppsson) cirka 28 år gammal.

Killen frågade Yvonne Nieminen, om de mött någon, Yvonne Nieminen pekade då i den riktning som mannen hade sprungit. Killen fortsatte då att springa i den riktning Ahmed Zahir och Yvonne Nieminen visat.

När de kommit nedför trappan, vid ett hus som byggs om, mötte de fem (5) poliser som kom springande.

På trottoaren på Sveavägen låg en blodig man. (Olof Palme)

Ahmed Zahir talade om för polis vad han hade sett.

Du har förstås rätt, Knattarna.

Man kan inte motbevisa att YN mötte en man innan de mötte LJ vid trappkrönet. Det är bara osannolikt. YN:s 14 centimeter längre sällskap AZ (som var mer nykter än YN att döma av förhören) såg ingen man innan de mötte LJ vid trappkrönet (som konfrontationsförhöret visade). Mannen som YN senare trodde att de mötte innan de mötte LJ vid trappkrönet hade stora likheter med SE, som YN och AZ hade alla förutsättningar att möta på Tunnelgatan väster om manskapsbodarna. Där AZ såg "en tjock kille med en rock".

En man som YN (mot förmodan) mötte innan de mötte LJ vid trappkrönet kan inte ha varit GM. YN och AZ kom för sent för att möta GM på David Bagares gata. Det första larmet i polisradion sändes 23.25.10 (eller några sekunder senare), GM passerade krönet tre minuter tidigare (cirka 23.22.10) och YN och AZ mötte poliserna vid Luntmakargatan en knapp minut senare (cirka 23.26.10). Enligt polisens egna mätningar (A1969). Det hindrar inte att GM flydde på David Bagares gata.

En man som YN (mot förmodan) mötte innan de mötte LJ vid trappkrönet kan heller inte ha varit SE. Trots att mannen hade stora likheter med SE, som YN och AZ hade alla förutsättningar att möta på Tunnelgatan väster om manskapsbodarna. Där AZ såg "en tjock kille med en rock".

SE sprang inte uppför trappan före LJ. Det gjorde GM. SE kunde inte vänta vid Dekorima som GM gjorde. Det strider mot flera vittnen. Framförallt Inge Mårelius, Nicola Fauzzi och Lisbeth Palme.

Vilken slutsats drar man av det?

Att YN och AZ inte mötte en man innan de mötte LJ vid trappkrönet. Utan SE på Tunnelgatan väster om manskapsbodarna. Där AZ såg "en tjock kille med en rock".

Det kunde man utreda i mars 1986. En amatör toppstyrde utredningen 1986.

https://wpu.nu/wiki/Uppslag:E15-02


Ahmed Zahir hade kvällen 1986-02-28 sällskap med Yvonne Nieminen.

De hade varit på en marockansk klubb på Johannesgatan 8, tfn 790 55 85. De lämnade klubben omkring klockan 23:30 .

Det var endast de två som gjorde sällskap med varandra.

De gick Johannesgatan söderut och svängde in på David Bagares Gata i riktning mot Sveavägen. När de gick på David Bagares gata var det mycket bilar parkerade.

De gick på den norra, högra, trottoaren.

På den motsatta trottoaren kom en man springande.

Det enda Ahmed Zahir kan säga om den mannen är, att han hade en mörk, troligen svart, knälång rock på sig.

Ahmed Zahir såg inget av mannens ansikte och har inga fler minnesbilder av mannen.

När de gått över Malmskillnadsgatan och kommit till trappan ned mot Luntmakargatan mötte de en svensk kille, (Lars Jeppsson) cirka 28 år gammal.

Killen frågade Yvonne Nieminen, om de mött någon, Yvonne Nieminen pekade då i den riktning som mannen hade sprungit. Killen fortsatte då att springa i den riktning Ahmed Zahir och Yvonne Nieminen visat.

När de kommit nedför trappan, vid ett hus som byggs om, mötte de fem (5) poliser som kom springande.

På trottoaren på Sveavägen låg en blodig man. (Olof Palme)

Ahmed Zahir talade om för polis vad han hade sett.

1. Hur vet du detta?
2. Givetvis ser jag inte, som du, att detta är omöjligt. Han får ju in signalementet ordagrant.
3. Ja, vad kan vi dra för slutsatser kring detta då? Vad gör ens detta misstänkt? Är det förväxlingen möjligen/rätta det felaktiga signalementet?

Hur vet vi att han inte pratade med någon?

Nej, du verkar inte alls förstå vad det är jag skriver.

Det krävs givetvis något för att kunna anse att en teori håller. Indicier eller i bästa fall bevis.
Både du och jag vet att det inte finns några bevis i fallet SE.

Vilka krav har du själv?

Ja många har ett uppenbart behov att ha en gärningsman att peka ut.
Själv anser jag att materialet inte räcker till för något sådant.

YN:s vittnesuppgifter var i alla medier när AZ förhördes den 3 mars (dagen efter förhöret med YN den 2 mars). LJ:s identitet läckte till Aftonbladet. De intervjuade honom samma kväll. AZ förhördes utan tolk. Han förväntades bekräfta vad man trodde att YN hade sett.

Vad kan gå fel?

Holmér borde ha sett till att alla vittnen i anmälan A1 förhördes dagen efter mordet. YN och HJ (som fanns i anmälan A1 morgonen efter mordet) borde ha förhörts ordentligt på förmiddagen den 1 mars. Även AZ och LJ.

YN, AZ och LJ och deras vittnesuppgifter borde ha hållits hemliga tills de var ordentligt förhörda. Istället efterlystes YN och AZ i radio. Aftonbladets intervju med LJ var på ettan och löpet den 4 mars. Innan LJ hade träffat en kriminalpolis. Medias uppgifter om LJ, YN och AZ påverkade dem som vittnen.