Varför bortser åttaklövern helt från vita heterosexuella manliga väljare?

Kvinnofrågor lyfts ständigt fram i mainstream media och i riksdagspartiernas politik, och nu inför valet så tävlar alla partier om kvinnornas röster genom att lägga extremfeministiska och rättsosäkra förslag som riktar sig mot i huvudsak män, vilka man alltid betraktar som potentiella förövare. Så här har det varit i snart 30 år. Varför undrar jag, halva väljarkåren består ju av män? Bygger det på direktiv från internationella oligarkiska krafter? Känner sig politikerna säkra på makten utan männens röster, eller vad är orsaken? Satsningar på försvaret och stängda gränser kommer många att ange som mansfrågor, men det är ju inte frågor som värnar ensilda män män i deras vardag. Jag talar mer om sociala och sexual- och reproduktionspolitiska frågor. Där är det alltid männens fel om de mår dåligt eller misslyckas, samtidigt är det alltid synd om kvinnornma när de drabbas eller påstås drabbas av något. De som driver mansfrågor etiketteras, bespottas och stigmatiseras i media och politik som kvinnohatare och incels.

Topic: varför bortser samtliga åtta riksdagspartier från manliga röster, och i hög grad enbart driver kvinnofrågor, men inga mansfrågor inom områden där män har det svårt? Är det inte dags att rösta in nytt blod i riksdagen som inte diskriminerar män?

Nästan inga kvinnor röstar på Tidö pga deras kvinnofientliga politik.

Tidö vill vinna valet, så Tidö låtsas nu att de äääälskar kvinnor.

Vänstern har alltid lyft kvinnosaksfrågan, så inget nytt där.

Jag är medveten om det.

Jag är bara störd på alla sådan "heterosexuella vita män" som tillbringar timmar och åter timmar i sin "manosfärer" och sen kliver tillbaka i verkligheten och tycker synd om sig själv när de inte får det det att gå ihop med vad de just har "lärt" sig.

Det mest ironiska av allt är att det tammefan är antitesen av manlighet. Dvs. "det är synd om mig för jag får inte som jag vill".

Det finns problem, t.o.m. sådana som man skulle kunna kalla "woke"-problem, i modern svensk lagstiftning. Men det har inget med män och kvinnor att göra, orsaken är man tappat bort varför man egentligen har ett rättsväsende. Och det är för att brottsoffer ska få upprättelse (så de inte tar saken i egna händer), att den upprättelsen ska vara rättvis (så att alla som begår samma brott mot ett offer får samma straff) och att samhället behöver en sådan fungerande struktur för att själv kunna fungera ("land ska med lag byggas"). Sexuella trakassier och våldtäkt hör till de områden där lagstiftaren delvis har tappat greppet. Men det är inte riktat mot heterosexuella män, det är följd av ett gärningsmanna- och rehabiliteringsfokuserat rättsväsende.

Vad gäller relationer så är det ett typiskt manosfär-fnatteri att man skulle kunna lagstifta om nåt sånt. Det är så ini helvete korkat att alla normala männsikor direkt förstår att de inte vet vad en partnerskapsrelation är. En grundförutsättning för att en sån relation ska funka är att man är sig själv, så att man samtidigt kan anpassa sig själv till sin partner. De sitter i sin manosfär och lär sig hur man ska förställa sig, ljuga, låtsas och vilka trick man ska ta till för att få kvinnor på kroken. Och sen sitter de och gråter över att det fejkbygge de själva bidragit med "inte fungerar". Och skyller det på sin kvinnliga partner. Det är så patetiskt att det inte går att tala om "manlighet" i samma mening...

Jag deklarerar härmed att vi har ett nytt ord för svenska akademins ordlista: "manosfär-fnatteri".


men, jag har viss förståelse och även sympati för män med problem i dagens samhälle. Kan inte vara lätt hitta ett fäste nånstans och speciellt inte för de individer som inte är den vassaste kniven i lådan.
Det manliga könet har ju varit rejält utmanade, kritiserade och synade under rätt lång tid nu, så jag kan förstå att vissa slår bakut, speciellt de som inte har möjligheter slå sig fram i livet, så där "manligt" som nu "manligheten" kräver.

Problemet är ju när utmanade män tar till idiotiska, destruktiva lösningar på sina problem...ex. skyller sin situation på kvinnor eller ännu värre tar ut sin frustration på kvinnor, eller män för den delen. Det löser ju absolut ingenting.

Män skulle behöva gå ihop och forma en värdigare maskulinitet som inte handlar om att dominera andra eller kränka andras rättigheter.
och precis som kvinnor gjort, ändra på idéerna kring sitt kön, och de behöver göra detta för sig själva först och främst och inte för kvinnor.

Kvinnofrågor lyfts ständigt fram i mainstream media och i riksdagspartiernas politik, och nu inför valet så tävlar alla partier om kvinnornas röster genom att lägga extremfeministiska och rättsosäkra förslag som riktar sig mot i huvudsak män, vilka man alltid betraktar som potentiella förövare. Så här har det varit i snart 30 år. Varför undrar jag, halva väljarkåren består ju av män? Bygger det på direktiv från internationella oligarkiska krafter? Känner sig politikerna säkra på makten utan männens röster, eller vad är orsaken? Satsningar på försvaret och stängda gränser kommer många att ange som mansfrågor, men det är ju inte frågor som värnar ensilda män män i deras vardag. Jag talar mer om sociala och sexual- och reproduktionspolitiska frågor. Där är det alltid männens fel om de mår dåligt eller misslyckas, samtidigt är det alltid synd om kvinnornma när de drabbas eller påstås drabbas av något. De som driver mansfrågor etiketteras, bespottas och stigmatiseras i media och politik som kvinnohatare och incels.

Topic: varför bortser samtliga åtta riksdagspartier från manliga röster, och i hög grad enbart driver kvinnofrågor, men inga mansfrågor inom områden där män har det svårt? Är det inte dags att rösta in nytt blod i riksdagen som inte diskriminerar män?

Och vad ska politker gör för att ändra "den manliga ensamheten"?

Jag deklarerar härmed att vi har ett nytt ord för svenska akademins ordlista: "manosfär-fnatteri".


men, jag har viss förståelse och även sympati för män med problem i dagens samhälle. Kan inte vara lätt hitta ett fäste nånstans och speciellt inte för de individer som inte är den vassaste kniven i lådan.
Det manliga könet har ju varit rejält utmanade, kritiserade och synade under rätt lång tid nu, så jag kan förstå att vissa slår bakut, speciellt de som inte har möjligheter slå sig fram i livet, så där "manligt" som nu "manligheten" kräver.

Problemet är ju när utmanade män tar till idiotiska, destruktiva lösningar på sina problem...ex. skyller sin situation på kvinnor eller ännu värre tar ut sin frustration på kvinnor, eller män för den delen. Det löser ju absolut ingenting.

Män skulle behöva gå ihop och forma en värdigare maskulinitet som inte handlar om att dominera andra eller kränka andras rättigheter.
och precis som kvinnor gjort, ändra på idéerna kring sitt kön, och de behöver göra detta för sig själva först och främst och inte för kvinnor.

Kvinnor röstar på det som gynnar dom själva, män rösta på det som gynnar sin familj.
Därav skillnaden.

Kvinnor har det jävligt bra i dagens samhälle i jämförelse med män.

Kvinnor röstar på det som gynnar dom själva, män rösta på det som gynnar sin familj.
Därav skillnaden.