Visst är det omoraliskt att skaffa barn ?

Jag har bara en fråga, en retorisk en: Är du dum i huvudet?

Det kan inte vara bättre för en att inte ha existerat eftersom det inte finns någon det kan vara bättre för i så fall. Till att börja med.

Du anser att någonting alltid är bättre än ingenting?

Varför ska ett liv vara meningsfullt? Kan det ens vara universiellt meningsfullt? Existerar något sådant?


Eftersom ingen sitter med en spåkula som fungerar så är allt en gamble.


Att man skall kunna sätta barn till världen som helt garanterat får ett liv med lite eller inget lidande är orimliga krav. Då har man tagit den här oron om avkommans lidande lite för långt och extremt. Det finns såklart scenarion där det kan vara vettigt, men inte generellt.

Ur ett darwinistiskt perspektiv är det inte speciellt livskraftigt att inte skaffa barn för att de kommer att lida lite eller mycket(Antinatalism). Det finns en darwinistisk logik i att de inte får lida i onödan och för mycket, men den idén skall inte tas allt för långt och bli extrem.

Fan va nice det här påminner ju om den gamla hederliga antinatalist-tråden back in the days 🙂

Fördelen med att skaffa barn:

Man får uppleva barn och barnbarn och se dessa små liv utvecklas plus extra hjälp hemma på gården när ålderskrämporna slår till.

Nackdelen med att skaffa barn:

Barnen kan bli olyckliga.

Du ger noll vikt för allt som är positivt i livet. Med det sättet att räkna pengar är min ekonomi rent katastrofal: bara skulder och räkningar och ett enda stort minus. Men i verkligheten ligger jag ju plus med flera miljoner. Livet är likadant, iaf för mig. Visst finns det en del negativt skit, som t ex njurcancern jag behandlas för, men så mycket annat är ju bara plus, plus, plus. Jag är extremt tacksam för att jag får uppleva detta äventyr som livet är.

Problemet är väl den svartvita hållningen för och emot som att det alltid eller aldrig är en bra idé.

Snarare är det väl en gradskala. Att skaffa barn kan beroende på mängder med faktor gå från att vara en dålig idé för att gradvis vara en bra idé.

Denna sak tycks alltid utmynna i någon asymmetri eller i en pessimistisk symmetrisk kalkyl.

Asymmetrier likt Benatars och negativ utilitarism enligt vilka lidande aldrig kan uppvägas. Dessa kräver att man antar premissen att frånvaro av välbehag inte innebär en förlust respektive att välbehag till skillnad från lidande inte har något värde i sig.

Den pessimistiska kalkylen erkänner såväl lidande som välbehag som värden i sig, men att lidandet alltid överväger.

Om man antar klassisk utilitarism, vilket man bör, så upplöses asymmetriargumenten. Frånvaro av möjligt välbehag innebär en förlust och lidande kan uppvägas.

Den pessimistiska kalkylen innebär å sin sida en empirisk felbedömning. Människor i dag, globalt sett, skattar sina liv som tämligen goda. (Djur i naturtillståndet är den i sammanhanget allt annat överskuggande moraliska katastrofen, vilket vilar på den malthusiska insikten att alla vilda populationer är dömda att alltid befinna sig på marginalen.)

Det betydande moraliska problemet gällande att sätta mänskligt liv till världen är istället frågan om samtycke. De flesta utilitarister menar, med rätta, att olika ingrepp i individers liv bör, som tumregel, ske endast efter samtycke. Men det största ingreppet någonsin i en människas liv, det att bli försatt i ett levande tillstånd, kan aldrig samtyckas till.

Vilket är fundamentalt problematiskt, men kanske inte, eller knappast, tillräckligt skäl för att låta avsluta mänskligheten och med den följande möjligheten till välbefinnande.

Yes håller med. Att sprida sina gener är en stark drivkraft i alla organismer. Jag tror inte att det styrs av förnuft om man skaffar barn eller avstår. Det är andra personliga saker som avgör det.

Vad är syftet att sprida idén till andra?

Försöka övertyga mänskligheten i stort att inte skaffa barn och på sikt orsaka mänsklighetens undergång och allt potentiellt lidande som därav följer?

Generna styr alla celler i kroppen även nervceller. Genernas drivkraft att kopiera sig själva är det som gör att vi vill skaffa barn. Vi vill sprida våra egna gener det är så allt liv på jorden fungerar.

Antinatalism kan vara ett av många verktyg för att försöka förhindra att andra människor sprider sina gener.

Intressant take. Man prediker antinalism till folket och pöbeln medans man själv förökar sig.

Att sprida antinatalism till somalier kanske är en idé. Dom saknar dock empatiska egenskaper så att det kan bita på dem. Dom bryr sig inte om deras barn lider utan är mestadels ute efter socialbidrag.

Det finns skäl att upprätthålla den subtila men ibland avgörande distinktionen mellan att verka med ett syfte/uppsåt/mål och att verka som om att ha ett syfte/uppsåt/mål.