Vad är myt/sanning? Ni som minns mitten på 80-talet

Jag har ju känt att det är lite skumt att allt inom svensk historia gällande rap konstant kretsar kring Bezerk och MC II Fresh, som båda var en produkt av Kungsträdgården, som på den tiden i Stockholm var ungdomstillhållet.

Kanske att de stod för den riktiga hiphop-kulturen, då de kom från electric boogaloo och höll på med det i åratal innan någon musik gavs ut.
Fair enough, det köper jag.

Men redan vuxna som hade lite för stela leder för att börja stå på huvudet och snurra runt måste ju ändå ha kommit i kontakt med rap, genom intresse för funk och ska? Visst kunde väl de genrerna bli spelade på klubbar/diskotek?

Så fick jag nyligen nys om att er generation kanske valt att gömma undan vissa grejer som ni själva minns, men efterkommande generationer inte behöver höra, typ... Enligt info fanns tydligen ett rätt flummigt band inom alternativ rock som hette 'Mysteriet Med Dom Rytmiska Rubinerna' - ett namn som skvallrar om att man inte hade något emot att experimentera musikaliskt. Släppte ett album 1985 där man tydligen rappade på två låtar, och t.o.m. hade musikvideo till en som fick bra exponering på "nya flugan" VH1? Är det på riktigt?

Dessutom, året efter lanserades en girl power-grupp som sägs ha gjort soul-inspirerad pop. Deras gitarrist var förvisso Johan Lindman från Cotton Club, men i övrigt så. Kollar man upp bandet tycks inget särskilt uppseendeväckande - det ser i alla fall på ytan ut som att detta borde vara typisk pop a la 80-tal. Lite alternativ stil men fortfarande pop. Donna Lee heter den gruppen, och tydligen ska även dem ha testat på rap redan när de startade 1986? ...På riktigt?

Jag vet ju inte då jag själv är för ung, mina tidigaste musikminnen är från mitten av 90-talet liksom. Fanns det såna här svenska band som testade rap - men att det typ var så "B" och Svensson-aktigt att man i efterhand valt att förtränga saken och istället bevarat skivor från de som lät helt okej? Som ungdomarna från Kungsan då.

80-tals musiken är unik på det sättet att ungdomar idag inte tycker den är gammalt skräp som tidigare generationer tyckt om musik som var äldre än dom själv var.
Dock var det inga i typ övre medelåldern som gillade eller accepterade 80-tals hiphopen. Innan kabel-tv kom där mot slutet av 80-talet var det ingen som lyssnade på hiphop. För det spelades inte i radio.
Knappt ens populärmusik spelades. Om den gjorde det avbröt dom i mitten. Undantaget var dom få program där nya låtar rangordnades. Fast det var ju bara från svenska artister och ingen hiphop.

Jag känner inte ens igen namnen du nämner. Papa D, Leyla K och RobnRaz är de enda rapartisterna jag minns, sent 80-tal dock.

Fast när mtv kom så dödades väl radion. Kommer ihåg att det spelades 2livecrew och public enemy och run DMZ…

Det fanns svenska band som rappade på svenska. Men det var helt klart försvenskning av rappen som fick genomslag på radion. Att rappa om våld, mord, våldtäkter, rån, misshandel och liknande fanns nog inte på kartan om man ville nå ut till allmänheten. Just D nådde upp på hitlistorna på 90-talet och visst hade de texter som var provocerande för vuxna, men rätt tama och städade texter jämfört med idag.

Men rappen som sångform, den fanns nog tidigare egentligen. Ta Povel Ramel som rappade redan 1974. Det var nog något han inte tog från rapscenen i USA.

Vad som spelades på klubbar och discon, det var väl sånt folk antingen kunde sjunga med i, som höjde stämningen, eller som man kunde dansa till. Rappen passade inte riktigt in där och då.

Många band och artister har tagit ut svängarna och misslyckats. Musiken var man tvungen att köpa (eller banda av från en kompis), så det som inte var bra musik, det spreds inte direkt till kreti och pleti. Banden kunde enkelt glömma det infallet och traska vidare. Det fanns så mycket bra musik på 80- och 90-talet att allt dåligt drunknade och försvann. Inga smarta mobiler, inga videokameror eller annat som dokumenterade allt man gjorde, så det är lätt att förneka idag :-)

Nja...riktigt så lätt är det tyvärr inte.
Jag har upptäckt så otroligt mycket bra musik från 80-talet som aldrig eller iaf väldigt sällan spelades på radio eller tv.
Hela postpunken och rocken som kom då var i princip helt okänd för mig, förutom sånt som jag lyckades hitta hos polare och banda av.

Nackdel med att växa upp utanför stan, helt klart, men jag hängde å andra sidan i skivaffärer så fort jag kom åt, men som vanligt försökte man antingen komma åt att lyssna på plattan, vilket inte alltid var så lätt eftersom det många gånger var kö, eller så försökte man bedöma om den var något att ha genom omslaget och bandbilderna.

Men i övrigt håller jag med. Jag har alltid försvarat 80-talets musik och kommer alltid att göra det, för de enda som påstår att det är ett "dött årtionde musikaliskt" och liknande dumheter är de obildade som inte vet vad de pratar om.

Mitten på -80 talet under MTV storhetstid kom Neneh Cherry's Buffalo stance
samtidigt som break dance började bli stort.

Grandmaster Flash, Run DMC, Public Enemy, MC Hammer, Vanilla ice
alla stora i mitten på 80 talet

Ja dom känner jag naturligtvis till, Biz Markie och Big daddy kane är favoriter från den eran. Men nu trodde jag att det enbart handlade om svensk rap.

Jag har inte så stor koll på svensk rap eller hiphop-"scenen" på 80-talet men både LL Cool J och Public Enemy spelade på Ritz i Stockholm 1987 vilket pekar på att rap/hiphop vid den tiden var väletablerat. RUN DMC kom hit året efter.

sorry du har helt rätt. Det var svenskt tråden handlade om.

1980 talet var väldigt tidigt för svenkt rap.
Tror det var filmen Stockholmsnatt ( Paulo Roberto ) som jag först hörde svensk rap.

Nu blir det lite OT men jag anser att svensk rap inte borde existera, det låter så jävla illa.

JustD