Kunskapsluckor hos nya sjuksköterskor

Bullshit. Behöver man gå på muggen gör man det. Även om det kan vara högt tempo och många patienter står man inte helt utlämnad.

Jag har jobbat på en av den svenska sjukvårdens absolut hårdast belastade arbetsplatser och jag slet som ett djur men det fanns inte på kartan att jag skulle strunta i toalettbesök.

Jag hörde flera kollegor säga att de minsann aldrig hann gå på muggen på arbetstid men det var ren och skär lögn. Samma personer hade tid till toabesök (jag såg själv att de gick in på toan), rökpauser (förbjudet under arbetstid. Man måste stämpla ut och sen måste man byta kläder innan man kommer tillbaka om man mot förmodan smiter ut), att stå i nån vrå och ta selfies eller privata telefonsamtal, stå och tjattra obrydda om att andra behövde deras assistans, surfa på mobilen osv.

Det finns personal som skjuter upp toabesöken i det oändliga men då får de skylla sig själva.

Det var jävligt skönt att lämna den arbetsplatsen efter många år. Slippa alla jävla idioter som tramsade med mobilen i ett kör, kollegor som kom uppspacklade och parfymerade som fnask med lösnaglar mm.

När var detta? Vilken region och vad för avdelning arbetade du på?

Det har uppenbarligen hänt något med den yngre generationens tankar om att arbeta under eget ansvar och initiativförmåga är en av de saker som skärm livet bidrar till genom att barn inte leker, utforskar, går på äventyr etc för allt kommer till dom genom skärmen så en egen uppfattning behöver ej bildas.
Kan barn bli tex schizoida av emotionell svält vilket förändrar hur hjärnans kopplingar utvecklas , dvs en fysisk åkomma som ingen ännu kommit på hur man kan fixa så är det inte svårt att tro att skärm livet gör saker med hjärnan. Leker man inte dagarna i ända som barn utvecklas varken kroppen eller knoppen på det sätt evolutionen linat upp det.
Bla inom forskning, speciellt medicin, har det för flera år sedan ringt varningsklockor för unga forskare inte klarar av att tänka utan för boxen och därmed blir verkliga nyheter dvs uppfinningar mer och mer sällsynta.
En sådan sak som att det än idag forskas i tobaksrökningens påverkan på kroppen borde säga en hel del.
Sitter man i en skolbänk och har abstinens fr mobilen och bara väntar på rasten för att få plocka fram den så tror jag att det kan påverka uppmärksamheten rejält och därmed även kunskaps inhämtning en.

Som med alla utbildningar så är det en väldigt skillnad i kvalité på de som klarar sig igenom en utbildning med max antal omtentor och de som briljerar och de som lyser lite extra blir konstant färre.
Har svårt förstå de arbetsgivare som inte bannlyser privata mobiler på alla arbetsplatser och speciellt vården.
Många gör det men det handlar om att följa upp efterlevnaden.
Idag när alla skriker efter vårdpersonal vågar nog inte alla sätta ner foten utan det fjäskas för fullt för att dom ska komma tillbaks och arbeta på sin praktikplats.

Nu är det här inget unikt för just sjuksköterskor, är väl i princip samma för alla mer praktiska yrken som idag kräver en akademisk examen.
Ser samma sak bland ingenjörer, tar oftast ett par år efter examen innan man faktiskt blir produktiv och kan jobba självständigt.
Jag skulle säga att vi bör förändra utbildningarna, förr krävdes det viss praktisk erfarenhet för att gå vidare med utbildningen och ta examen.
Just sjuksköterskor förr var en vidareutbildning från undersköterska och då krävdes minst 1 års yrkeserfarenhet för att bli antagen.
Samma med vissa ingenjörsutbildningar där det krävdes viss praktisk erfarenhet för att få examen. Samt många examensarbeten gjordes ute hos företag.
Idag så går man igenom nån flumskola i 12 år sen läser man teoretiskt 6-10 terminer ofta utan att ha någon anknytning till verkligheten.
Funkar väl bra för de som vill forska och fortsätta inom den akademiska välden, men inte så bra för de som skall komma ut i verkligheten och leverera en tjänst eller produkt.

Tror du jag berättar var jag jobbade? Är du rolig? Jag har jobbat i sjukvården i 30 år. Det har inte funnits en enda avdelning där personalen inte hunnit gå på muggen under ett helt arbetspass. De allra flesta har tagit lunchrast, frukostpaus, eftermiddagskaffe, rökpauser mm.

Det här ständiga tjatet om att man aldrig hinner äta eller gå på toa är ren och skär lögn. Att det ofta är stressigt och underbemannat är ingen lögn men att man skulle springa oavbrutet och aldrig hinna sitta är en kraftig överdrift. Så är det inte.

Periodvis är det förstås värre och på olika avdelningar vårdas olika typer av patienter. På vissa avd är patienterna uppegående och andra ligger de till sängs och måste hjälpas upp och ned. Det blir förstås tungt. Patienter hos ortopeden, neurologin, geriatriken mm kan vara oerhört fysiskt tungt.

Jobbar man med fel kollegor kan det också bli extremt jobbigt pga att de inte gör det de ska, gör fel så det måste rättas till eller att de är för långsamma. Men oftast hinner man ändå ta sin lagstadgade lunchpaus (såvida man inte jobbar natt för då har man bara matuppehåll OM det finns möjlighet) och gå på muggen. Ingen arbetsgivare, avdelningschef eller kollega kan/får säga "nej du får inte gå på toaletten". Ingen tjänar på att ha piss och skitnödig personal som stressar runt med magknip och överfylld blåsa.

Har full respekt för att du inte vill berätta vart/vad man jobbar, det var bara en fråga. Vissa på Flashback är okej med att dela med sig, andra inte.

Du har säkert rätt att det till viss del kan vara en överdrift. Dock finns det ju aspekter som skapar en upplevelse av att man inte hinner. Det är synnerligen vanligt om man är på väg att bli utbränd, dvs att saker och ting känns mer akut än vad det är, att man får ett "kontrollbehov" då man känner att verksamheten faller om man sätter sig ner en sekund. Är detta symtom som du känner igen att kollegor har haft?

När jag får höra hur pass underbemannade (har många i min närhet som jobbar inom slutenvården, både läkare, sjuksköterskor (grund och spec) och undersköterskor och hur de som planerar passen fullständigt spammar de anställda och ber dem ta extra pass så blir jag mörkrädd. Verkar otroligt vanligt att folk stannar kvar och jobbar långpannor. Som perspektiv så känner jag vårdpersonal som jobbar i Sthlm, Uppsala, Linköping och Malmö.

Jag tycker att det låter som att du har varit duktig på att hantera situationen, samtidigt är det väldigt många som inte är det. Särskilt inom människobehandlande yrken. Vidare så är det tyvärr väldigt många som jobbar med människor som inte borde jobba med människor. Ofta blir de slappa och bidrar inte på samma sätt som andra vilket leder till att vissa kämpar på ännu hårdare.

Tack. 🙂
Man ska vara försiktig med att berätta personliga detaljer här. Jag har varit oförsiktig tidigare och det är bara dumt.

Jo en del "upplever" väldigt mycket hela tiden. De känner efter, övertolkar och har sig i ett kör.

Ja verkligen, om någon jag känner väl skulle gå in och kolla på de inlägg jag skrivit och de ämnen jag startat så är det inte omöjligt att man skulle kunna lista ut att det här är mitt konto.

Undrar om det har att göra med att de flesta som jobbar med människor ofta har ett högt EQ och är lite väl nära sina känslor? Dvs så att de blir en belastning i den bemärkelsen som du beskriver.

Sen tror jag vissa har svårt att släppa sitt jobb och ta rast.... Särskilt om dom har problem med att ständigt behöva ha allt i kontroll och ordning. Vissa tror att allt jobb går att göra klart hela tiden, mycket som kan lämna till nästan om det är rimligt.

Och jag tror generellt att många har svårt att jobba på en arbetsplats där man har lite diffusa tider raster. Svårt att klara av flexibilitet att diskutera ihop raster och planera in sig själv med andra..

Håller med, att ha en bas som undersköterska underlättar extremt mycket att hoppa på sjuksköterska. Folk måste ha grunderna, inte bara teori.

Ingenjörer har väl väldigt svårt att direkt gå från skolan till jobb? Det är väl ganska svårt har jag hört? Kanske skiljer sig mellan inriktningarna. Sen lite hur världen ser ut nu.

Exakt så.

Har inte tänkt så mycket på det sättet tidigare. Hög EQ i ett människovårdande yrke är viktigt, samtidigt måste man lära sig att tygla sig.