Jimmie Åkesson (SD) ser inget ansvar för att rädda L - Uppmanar inte till stödröster

Hoppas ju iofs miljöpartiet åker ut.

Ja, så är det.

Och SD kunde ha maximerat sitt stöd genom att hoppa av och fälla regeringen, men Kristersson var slug nog att stoppa det genom att köra igenom SD:s viktigaste omröstningar först under regeringens sista veckor.

Men jag är osäker på om SD klarar det. Det känns som att partiet saknar en enhetlig, långsiktig strategi. Nu körs det litet "favorit i repris" från svunna dagar i valrörelsen, och det tilltalar säkert en del som tyckt att aprtiet blivit för mesigt och städat. Men då är ändå målsättningen bara att få tillbaka tidigare väljare, inte att växa.

Var är den politik som ska locka FLER väljare till SD? För jag kan inte se den, tvärtom ser jag en hel del som skrämmer bort sådana väljare...

SD:s politik är enligt mig enhetlig i form av en riktigt grym partiledare. Detta har inget med dess politik att göra utan snarare en kult som vuxit upp bakom jimmie. Detta är troligen något som SD är rädda för, eftersom det finns en dag då Jimmie kommer avgå. Sålänge Jimmie är kvar så tror jag inte att partiet kommer göra nämnvärda förluster och kanske till och med växa lite grann. Däremot så tror jag att partiet eventuellt kan tappa upp emot 1/3 av sin väljarbas vid det val som kommer hållas efter att Jimmie avgått.

Ja, och du sätter också fingret på när en styrka egentligen blir till en svaghet. Därför har jag förundrats över SD:s agerande de senaste åren. Som att göra sig till "Moderaternas, Kristdemokraternas och Liberalernas stödparti", men utan att egentligen kunna visa hur man på så vis åstadkom någonting. Och att binda fast sig vid samma fortsättning nu inför nästa val, och därmed gå till val på "Tidö-politik" istället för på sin egen.

Det som både ska bära SD vidare efter Åkesson och kunna föra partiet framåt är trots allt politiken. Det finns inget annat. Och det är alltid en utmaning för ett "protestparti" att göra om sig till ett "etablerat parti", eftersom det förutsätter att man kan gå från kritik och vallöften till att visa på vilka konkreta resultat man åstadkommit med sin politik. Det är samma orsak, omvänt, till varför alla andra partier ursprungligen hade en "röd linje" till SD, avsikten var att tvinga SD att fortsätta som protestparti och hindra partiet från att "etablera sig" i svensk politik. Eftersom alla sådana protestpartier dör sotdöden om de inte kommer att göra fungerande politik med konkreta resultat.

Åkesson har varit, och är kanske fortsättningsvis den bästa möjligheten SD har, men då helt enkelt måste man kunna utnyttja honom till att anpassa SD till rådande svenska politiska förhållanden så att man kan ta sig in i makten. Man måste komma på ett sätt att förändra partiets politik så att man kan samarbeta med andra partier. Det är inte vad Tidö-konstruktionen var, det var tvärtom ett utstuderat sätt (planerat av Kristersson politiska konsulter på Timbro etc.) att hålla kvar SD i sin protestroll och att inte låta partiet etablera sig (trots att man gav sken av det), samtidigt som man utnyttjade SD som en språngbräda för att själv få makten.

Jag vet att det är val på gång och viktigt att föra fram politiska budskap och framstå som lyckad och bla bla, men ta ett steg tillbaka och se vad som EGENTLIGEN hänt de senaste fyra åren. Vad det blev av den SD-politik som skulle ha kunnat etablera partiet. Alla de beslut gällande SD-politik som faktiskt genomförts har M själv tagit credit för, och samtidigt sett till att SD inte får nån eller får så litet som möjligt. Alla de beslut om SD-politik som M inte vill genomföra har schabblats bort, antingen genom urusel juridik (vilket dels gör att de besluten kommer att rivas upp och att SD, som ljudligt proklamerat att det är deras SD-politik, framstår som inkompetenta) eller genom att lämna dem alldeles till slutet av regeringsperioden.

Tidö var aldrig, och kan aldrig ens vara, en väg framåt för SD. Det är tvärtom ett sätt att samtidigt cementera in SD i en "ytterposition" och förhindra att de delar av SD:s politik som synkar med andra partier (mera "till vänster") nånsin kommer till skott. Det finns faktiskt bara två sätt att få makten i en demokrati: antingen rör man sig dit där väljarnas åsikter finns, eller så påverkar man väljarna att röra sig mot ens egna åsikter. Jag vet att det finns SD-are som anser och tror att en majoritet av de svenska väljarna så småningom kommer att ha rört sig tillräckligt långt ut till höger för att SD ska kunna få vara med och bestämma, men det är en verklighetsfrånvänd dröm och totalt bullshit. Dels sker inga sådana enorma rörelser i den svenska väljarkåren. Det enda som kan åstadkomma såna rörelser är "krig" eller "katastrofer", varför klimatförändringen ironiskt nog har den kapaciteten (ironiskt därför att SD i det avseendet i så fall satt sig på helt fel häst). Och dels kommer alla de andra partierna att röra sig med väljarkåren, också fast väljarkåren skulle röra sig "högerut" (nåt som faktiskt skett under de senaste decennierna, S är t.ex. numera klart "mindre vänster" än vad partiet var för 40-50 år sedan).

Så för att avrunda (), SD borde ha etablerat sig som det enda partiet i Sverige som står UTANFÖR höger/vänsterlinjen, med politik som möjliggör samarbete med ALLA övriga partier. Åkesson är den mekanism och tillgång SD har haft och kanske ännu har (fast han verkar ha tappat en del av energin och utstrålningen) för att göra den resan. Och det är inget underligt, det är precis så som de motsvarande "ytterhögerpartierna" i våra grannländer lyckats ta sig in i maktens korridorer.

T.ex. i Finland, där SD:s motsvarighet sannfinländarna nu sitter i regeringen, gjorde man precis så efter att ha schabblat bort sitt första försök. Avgörande för den första regeringsomgången var en omstrukturering av den egna politiken så att den blev tillräckligt "mainstream", nåt som var möjligt eftersom sannfinländarna också har en "agrar" bakgrund. Det sket sig eftersom det, trots att man kom med i regeringen, ledde till en rekyl inom partiet där majoriteten ansåg att man "sålt ut" och valde in en ny mer "ytterextrem" partiledning. Det ledde till regeringskris och att sannfinländarna splittrades, och "ytterfalangen" hamnade i opposition. För att göra sig "regeringsdugliga" igen så gjorde sannfinländarna på nytt om sin politik, och man t.o.m. "slängde ut" de ledarna som var förknippade med den mer extrema politiken och satte in ett nytt "fräschare" gäng, som anpassade politiken så den igen blev mera "mainstream", den här gången med tydliga samarbetspunkter för andra partier. Och voilá, nu är man i regering igen (det har inte lyckats så bra, rent politiskt, men efter det här ÄR sannfinländarna etablerade, eftersom de "burit regeringsansvar" en hel regeringsperiod).

Poängen: SDs enda chans är att göra en motsvarande resa, och Åkesson är den enda som kunde leda dem dit. Också om det leder till att han själv sean behöver avgå och bli en "grå eminens" (hans finska motsvarighet är nu den finska riksdagens talman, inte helt fy skam).

Men är det egentligen inte så i alla partier idag? Det är inte partiets politik som (tyvärr) visar väljarbasen, utan snarare vem som just då råkar vara partiledare. Se tex på Ebba. KD var riktigt illa ute för någta år sedan, sedan kom Ebba med sin personlighet och fick upp partiet några % ovanför spärren. KD:s politik är typ densamma, men de har en färgstarkare partiledare. Oavsett partitillhörighet så borde väl folk rösta på det partiet som företräder deras ideologi snarare än vem som verkar trevligast? Men det pekar också emot det jag tyckt länge; många människor sitter i riksdagen idag för att tjäna pengar snarare än att brinna för politiken de bedriver. Partier byter fot så fort de blir meningslösa, även om hela deras grund-ideologi är emot det motsatta.

Allt pekar åt samma håll där lönen bör sänkas regält för dem som sitter i riksdagen så att vi blir av med denna grupp som egentligen är där av fel anledning. Sätt lönen på medianlönen i Sverige, det skulle göra så att politiker bedriver en politik som de flesta gagnas av samt en anledning att se till att alla i sverige har en bra lön. Men det är klart, få politiker att bedriva en politik som ger dem själva mindre lön lär ju inte hända...

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/k0y5pB/jimmie-akesson-om-l-pahoppet-valdigt-dramatisk-tolkning

De har varit sysslolösa utanför regeringen under nuvarande mandatperiod också.

Den där jävla Romina så klart som uttrycker sig som ett jävla schackluder.

Nu räcker det med dom här jävla libsen! De skiter ner hela Riksdagen med sin extrema globalism. Jag vill inget annat än att se dessa landsförrädare åka ur Riksdagen.

Ingen sann SD:are, ingen sann nationalist skulle få för sig att stödrösta på dessa social-liberala Sverige-hatare!

Nej SD stödröstar inte, de röstar SD. Borgare, liberaler och socialister kan hålla på med sådant.

Utanför men inte sysslolösa utan har kunnat förhandla om vilka frågor dom kan tänka sig att ge regeringen stöd för. Förlorar tidö nu behöver dom inte ens komma till kammaren på 4år. Långledigt.

Precis, det är min poäng. Det är ju en av anledningarna till varför SD kommer bli helt obetydliga. Vi kan ju räkna med att Åkesson avgår på valnatten.

Vad spelar det för roll när vi fortfarande har enorma problem i det här dysfunktionella landet med en borgerlig regering som vill öka arbetskraftsinvandringen och fortsatt dela ut medborgarskap på löpande band?