Citat:
Ursprungligen postat av
Loppan199
Enligt Brottsförebyggande rådet stämmer inte påståendet om att falska anmälningar är vanliga. Det är snarare tvärtom: det stora problemet är ett enormt mörkertal där de allra flesta våldtäkter aldrig ens anmäls till polisen. Att utredningar läggs ner beror i stället på brist på teknisk bevisning vid ord mot ord-situationer, och forskningen visar att bekräftat falska anmälningar är extremt sällsynta.
https://www.nsvrc.org/resource/
false-allegations-sexual-assault-analysis-ten-years-reported-cases/
https://www.thejusticegap.com/just-how-rare-are-false-allegations-of-sexual-assault/
https://bra.se/amnen/sexualbrott
https://research.open.ac.uk/news/heres-truth-about-false-accusations-sexual-violence
Det är inte sant. Hur tänker du dig för övrigt att sådan forskning skulle kunna bedrivas? Hur skulle någon kunna veta hur många våldtäkter som inte anmäls - om de inte anmäls? Och hur ska en forskare som intervjuar kvinnor som påstår sig ha varit utsatta för våldtäkt, kunna veta om det kvinnan berättar är sant - mer än poliserna och juristerna? När - som sagt - ord står mot ord.
Sedan detta med "stödbevisning" som kom samtidigt med "Samtyckeslagen", har det blivit vanligt att tjejer och kvinnor hämnas på killar och män genom att falskeligen beskylla dem för våldtäkt, eller alternativt för att ha gått för långt och varit för våldsamma under (från början frivilligt) sex. När det gäller samtliga andra brottstyper så räknas inte hörsägen - vittnen får bara vittna om sådant som de direkt bevittnat; om de säger att "Anna sa att hon såg att det var Herr Karlsson som stal hennes bil", så räknas det inte. Men just när det gäller våldtäkt så räknas det som ett bevis, om Anna har sagt till sin bestie att herr Karlsson våldtog henne. Märkligt, eller hur?
Jag har läst ett antal sådana polisutredningar, och man ser hur medvetet tjejerna går till väga. De börjar grooma någon kompis som är lite korkad och lättledd i god tid. Lämnar hintar, vaga först, om att något ska ha hänt. Låtsas först att de inte vill prata om det, men fortsätter hinta. Låter kompisen DRA ur dem bekännelsen: "han gjorde saker med mig som jag inte ville!". Krokodiltårar. Och så får kompisen fortsatta dra ur tjejen värre och värre detaljer.
Sedan polisanmäler tjejen, och när polismannen frågar om hon har berättat det här för någon, som de skulle kunna få prata med, så är de redo med kompisens namn, adress, personnummer och telefonnummer. Det är uppenbart att det var planerat så hela tiden.
...och när polisen letar runt i tjejens vänkrets och får namnet på andra killar hon varit med efter den påstådda våldtäkten, och förhör dem, så kommer det fram saker som "hon vill att man ska piska henne, det gillar hon!" "Hon gillar att man tar ett grepp om hennes hals och håller fast henne!". Inga tårar och inget sexualtrauma där.