Skandiamannen

Hej Lebel. Alltid kul att ta en omgång med dig.


SE pratar aldrig om några sekunder. Det har du hittat på själv. Någon tvekan framgår inte ens av materialet, men utesluts inte heller. Man kan bli förtretad och börja springa direkt. Den rimliga läsningen av hans samlade uppgifter är att han inte väntade särskilt länge.

Om SE hade börjat springa direkt efter att han insett att han glömt signalementet hade han varit i korsningen samtidigt som poliserna avslutade sitt samtal med AZ. Sedan ska poliserna dessutom avverka cirka 60 meter och försvinna över krönet innan SE ens når dit. Här börjar man redan ana att det inte är trovärdigt.

Du glömmer också att hälften av sträckan från Luntmakargatan till trappkrönet består av Emilia Broomés trappor. Man rör sig cirka hälften så snabbt framåt i horisontalplanet i en trappa jämfört med plan mark. Källa:

https://discovery.ucl.ac.uk/id/eprint/1243/1/2004_21.pdf

För våra beräkningar kan man alltså anta att poliserna rör sig hälften så snabbt framåt ”på kartan” så länge de befinner sig i trappan jämfört med den plana marken före trappan.

Det innebär att SE måste ha väntat i cirka 20 sekunder eller mer från det att han insåg att han glömt ge signalementet tills han började springa efter. Ställ dig på golvet och räkna till 20 och föreställ dig att du befinner dig i en extrem situation och just har insett något viktigt. Det känns som väldigt lång tid.

Och då har vi inte ens gått in på att poliserna stannade vid trappkrönet en bra stund och borde ha kunnat ses från Luntmakargatan utan problem.

Sedan ska han dessutom lyckas undvika att krocka med YN och AZ trots att materialet ger att de borde ha krockat. Dessutom har ingen sett gubben springa.

Teoretiskt möjligt? Ja. Trovärdigt? Nej.



Nej. Det står ingenstans i materialet att YN säger något över huvud taget. Att ett par av poliserna uppger att ”de” besvarade polisernas fråga är ett naturligt idiomatiskt sätt att uttrycka sig även om bara mannen svarar.

Enligt YN själv sa hon ingenting till poliserna. Enligt YN själv pratade hon inte med poliserna. Det är långsökt att man helt skulle glömma ett sådant samtal under sitt livs viktigaste händelse.

Att YN inte sa någonting till poliserna förklarar alla små ”konstigheter” som du kokar soppa på en spik av. En soppa som landar i den absurda slutsatsen att YN inte såg ”någon alls” på David Bagares gata.



Varför skulle YN berätta om LJ när hon just berättat om mannen på David Bagares gata för Kjell Östling? När man står på mordplatsen och ska rafsa ihop det viktigaste är naturligtvis LJ en perifer figur jämfört med mannen som kan vara mördaren.

Att YN berättade om mannen på David Bagares gata är hela anledningen till att hon och AZ ens blev efterlysta.

Vakna.



För att han hade jobbat i samma kvarter i decennier och naturligtvis visste vad som fanns i grändens förlängning.

Att SE skulle stå i korsningen på Luntmakargatan men ändå inte se att det gick att fortsätta österut är befängt. SE var ingen amöba. Byggnadsställningarna var uppställda så att de inte skulle påverka gatans funktion.

Du tror alltså i princip att SE var i akut behov av assistans och ledsagare som någon som inte kan orientera sig i stadsmiljö. ME kanske kunde få assistansersättning?



Som jag redovisat anser AI att man kan dra en ganska säker slutsats av Engströms samlade uppgifter om saken. Och det är att han sprang på norra sidan och återvände på södra. Precis som alla människor också försökt förklara för dig i flera år.


Min gudinna träffar jag i sängen varje kväll.

Du får gärna vara lite mer noggrann med dina källor också...
Även detaljerna...
Det är inte mycket du kan specificera här...

Du ska inte fråga dig själv varför din gärningsman för en journalist avslöjar hur många gånger han ringt polisen för att "hamra in" sina lögner?
Vidare kanske varför din gärningsman ens skulle tro varför hans uppgifter skulle väga tyngre än alla andras? Han är inte det enda vittnet...

Men ovan frågor kanske står i vägen för teorin?

Då är vi lika. Flera andra skribenter har bidragit med just det. 1000- tals gånger.

Engström är inte mördaren, inget vittne nämner en handledsväska på mordplatsen.
Mannen som YN ser på DBG är inte Engström och med största sannolikhet inte heller mördaren.

Du verkar för övrigt vara, faktaresistent?

12 - 17 sekunder är vad som behövs.

Beroende på om polisernas möte med YN och AZ vid Luntmakargatan var 5 (PW) eller 10 (AZ) sekunder.

DBG för nybörjare



Din beräkning stämmer inte.



Länninge mätte att GM behövde 23 sekunder från Luntmakargatan till trappkrönet (A1969).

Mer behövde inte poliserna.



12 - 17 sekunder.



Jag finner det osannolikt att AZ kunde det svenska ordet "axelremsväska".

Det intrycket får man inte i E15-2-B.



Det beror på hur onykter man är och när man tillfrågas om saken.



AZ såg ingen på David Bagares gata. Som var folktom och öde. Han feltolkades den 3 mars. Som framgår av E15-2-B och spaningsledningens möte den 11 juni.

AZ var 14 cm längre och nyktrare än YN. Att döma av deras vittnesuppgifter.



Varför skulle YN berätta om en man som hon och AZ mötte på David Bagares gata (innan de mötte LJ vid trappkrönet) för Kjell Östling på mordplatsen när YN inte berättade om den mannen för poliserna vid Luntmakargatan (som behövde den uppgiften bättre än Kjell)?



Att krimjourens missvisande referat av mordnattens korta telefonförhör med LJ gav det intrycket är anledningen till att YN och AZ blev efterlysta.

Vakna.



Att SE såg gången bredvid skjulet med containern (när han stod "mitt i korsningen") och förstod att gången ledde vidare till trappan och krönet är en sak. Det bör han ha sett och förstått. Att han vågade sig dit är en annan sak. Att det var värt att försöka är också en annan sak.



Jag förstår. Därför tror du att Stig "paniksprang" den 28 februari. Det gjorde han i snömodden den 28 februari för det gjorde han i Rapport den 6 april. Han halkade i snömodden den 28 februari och sprang "inte speciellt fort" enligt YN. Den som ser Rapport ser att SE ville visa hur fort han kunde springa till Luntmakargatan. Inte vilken sida han valde och hur fort han sprang den 28 februari. Det syns också tydligt att publiken stod på den södra sidan och att en person i publiken hindrade honom att välja den sidan.



Svårt att träffa YN. Hon dog 2024. AZ dog 2007.

Då har du missat det centrala argumentet: Mannen på David Bagares gata, som enligt vittnet liknar SE, har en handledsväska. Samtidigt lyckas polisen inte hitta en man med handledsväska kvar på platsen, trots betydande ansträngningar i frågan.

Mannen med väskan stämmer in både i beteende och i tid med GM, vilket har visats många gånger.

Kan det vara så enkelt att väskan var undanstoppad, och togs fram uppe på åsen?

Det är för att han vill styra narrativet? Polisen slarvade och förväxlade honom med GM.

En klassisk försvarsposition i den juridiska retoriken: Föra över skuld på någon annan.

Att han utför samma manöver två dagar i rad, med två identiska förhör, tyder på ångest. Han vill känna att han kontrollerar berättelsen, om och om igen?

Källan har redovisats x antal gånger. Hjälper det verkligen att länka till den en gång till?

Ja, förklaringarna kring dessa uppgifter haltar också. I vissa fall blir förklaringen "enkelt att gissa"
i andra fall blir det dock svårare att förklara...

Uppgiften från ALG där SE ska ha sagt "att polisen var brysk mot Lisbeth" (20 minuter efter mordet) är en sådan uppgift.
Detta mot bakgrund av Söderströms uppgift om skulle kunna stämma in där han beskriver då han "försöker få in Lisbeth i polisbilen, men där hon bara slog ifrån sig och någon svordom på det".
(Att förtydliga här är också att "brysk" är ALG's ord och vi vet inte exakt hur SE uttryckte det)

Påståendet att "väktarna förhördes först 3 månader efter mordet" ger ingen nöjsam förklaring, då ALG trots allt kan minnas korrekt.
Har även sett påståenden om att hon minns helt fel. SE har aldrig påstått något liknande, men där blir det såklart märkligt att det på mordplatsen ändå inträffar en händelse mellan polis och Lisbeth som skulle kunna uppfattas som brysk eller "handgriplig".

Givetvis hade tillförlitligheten i detta stärkts om fler vittnen uppgivit att polisen varit hårdhänt mot Lisbeth, men samtidigt så är detta en uppgift som inte har så mycket med själva mordet och lösningen av det att göra. Vi vet heller inte vad andra vittnen sett, utan enbart det som polisen antecknat i materialet. Ett fragmentariskt material med fokus på GM och signalement.

I en stark teori ska denna typ av möjligheter/alternativa förklaringar inte finnas.

Det är väl klart du ska kunna presentera källorna. Du hänvisade dels till en tidningsintervju (vilken menar du?)
Här talar du nu om 2 dagar på raken, vilket jag tolkar handlar om polisförhören 10 och 10/3?
Du slängde dig med att allt fortgick så här "fram till 1992"..
Blir bara lösa påståenden, skjuten från höften och knappast seriöst.

Mån att hjälpa till är en annan möjlig förklaring och fortfarande en övertygelse om att polisen jobbar med fel signalement. Lisbeth bör ju har rätt..

Nej, det där räcker inte utan blir bara spekulation. Tror man bör sansa sig lite i jakten på misstankar.

Nåja, du behöver inte återkomma. Tror inte diskussionen leder något vart.
(Var dock intresserad av ditt påstående om att SE sagt till en journalist att han pratat med polisen 5ggr, då jag inte minns denna uppgift)

Jag har redogjort för påståendet av de som förespråkar teorin(genom att lyfta exakt vad som sades i nyhetssändningarna) och vart SE skulle kunna fått uppgiften ifrån. Ett pusslande av mediauppgifter där det aldrig uttrycktes ordagrant.

Så det är inget jag "varit inne på" som sannolik förklaring men ändå den jag vägt den alternativa förklaringen mot. D.v.s. att självupplevt på plats.

Du kan ju dessutom helt bortse ifrån detta då du står för en egen och än mer fantasifull förklaring... som inte ens håller måttet att värdera.

Därför att hon inte pratade med poliserna på Luntmakargatan. Enligt henne själv.

I Kanalen säger hon uttryckligen att poliserna inte ställde några frågor och inte pratade med dem. Alltså kan hon inte anse att hon pratat med poliserna på Luntmakargatan.

Bilden hon målar upp i Kanalen är också att hon kastar sig undan och gör allt annat än att söka polisernas blick. ”Dom ville man ju inte vara i vägen för”.

Inte konstigt att poliserna i det läget istället vände sig till mannen, som dragit uppmärksamheten till sig genom att slänga upp händerna mot en vägg.

Vad gäller resten av punkterna har ståndpunkterna redovisats åtskilliga gånger. Vi kan bespara läsarna rundgången.

SE ertappad med lögn?

I Rapport säger Folke Rydén, som uppenbarligen utgår från Engströms uppgifter, att SE ”dagen efter” fick se en GM-teckning i tidningen som påminde om honom själv. Att han såg teckningen antyds ha bidragit till att han ringde polisen den 1 mars.

”Dagen efter” kan alltså rimligen bara betyda den 1 mars. Men när Rapport filmar SE och han visar upp teckningen i tidningen är det SvD från den 2 mars han håller i.

Han ljuger alltså gentemot Folke och håller samtidigt upp beviset för att han ljuger.

Videon finns på https://magasinetfilter.se/granskning/den-osannolika-mordaren-kallmaterial-och-noter/

Det stämmer. Det kan inte YN anse. Ett av flera exempel på YN:s dåliga minne av mordkvällen.



"Gör allt annat än att söka polisernas blick"? Vems blick hon sökte brydde sig inte poliserna om. De ville ha ett svar. Ett begripligt svar.

AZ:s svenska vokabulär innehöll knappast ordet "axelremsväska" (att döma av E15-2-B). AZ uppgav (liksom poliserna) att "de" (YN och AZ) svarade poliserna. "De berättade att de hade mött en kille i trappan." De berättade.

Självklart vände sig poliserna till den person som såg ut att kunna bäst svenska (YN). De ville ha ett begripligt svar. Självklart ställde de frågor till två potentiella vittnen längs flyktvägen. Allt annat vore vansinne. Självklart kunde YN inte undvika att höra frågan.

Att YN och AZ svarade att de hade mött vittnet LJ vid trappkrönet (och därför ingen innan de mötte LJ) framgår även i Arbetets intervju med Gedda och Djurfeldt på tvåårsdagen 1988 (inte bara i Hermanssons rapport den 5 mars 1986). Där framgår också att "de" svarade.



Vi kan bespara läsarna "argumenten".



Det kan lika gärna betyda dagen efter Svenska Dagbladets intervju. Att Stig Engström kontaktade polisen den 1 mars 1986 hade en uppenbar orsak. Den framgår i rubriken: "Iakttagelse av person". Stig kontaktade polisen för att berätta om iakttagelsen av mannen som stod vid Luntmakargatan och tittade mot Sveavägen. Mannen som senare visade sig vara vittnet LJ.