Finns allmänt behov att tillhöra en grupp?

Tack, tror jag hehe. Tänkte att det skulle kännas annorlundare med ett nytt konto. Men nä det gör det inte.

Ok... "Things change but they stay the same" som man säger...

För många verkar detta väldigt viktigt, och det är aktuellt i.o.m. killen som anföll ungdomar på en skola. Han hittade en "community" på nätet där han fick bekräftelse och fann gemenskap. Gjorde han helt eller delvis dådet för att vara denna communit till lags? Han får ju uppskattning och hyllas av dessa knäppskallar efter dådet...

Men detta leder in på om alla eller de flesta, behöver känna de tillhör en gemenskap?. Med vissa grupper är det ju uppenbart som med romer, vars hemskaste straff i deras egna rättegångar, är att bli uteslutna ur den romska gemenskapen. Och jag kommer in på ett litet avstick pga en video jag såg på nätet, där tiggande romer i Sverige figurerar...

Det är äldre kvinnor med väldigt ofördelaktigt utseende som är kvar här och tigger efter många år, trots att vad de får i nuläget, troligen inte alls är lika mycket som förr. Troligen är de lågt rankade i den romska "gemenskapen" men "offrar" sig för gruppen genom att sitta framför butiker år efter år. Och det leder in på att i kraftigt kollektivistiska kulturer och grupperingar, värderas nog individen mindre. Och kolla på i naturen... Ett arbetsbi dör om det sticker. Det är troligen för att det inte försvarar sig själv utan bikupan...

Vår kultur bygger dock i grunden på liberalism och individualism. Fast även vi svenskar har behov av att tillhöra grupper, och det kan komma från att alla människor enligt vetenskapen, var jägare/samlare i hundratals år. Det har nog lämnat spår och alla vill kanske känna de tillhör någon grupp...

Folk kan tillhöra en subkultur, en förening, gå in för en aktivitet, hålla på med aktivism, vara medlem i ett parti, eller religiöst engagemang. Och det sistnämnda tar sin mest extrema form i kulter, där medlemmars individualism verkligen tonas ner, och allt fokus är på att tjäna "saken", kulten och ledaren. "Fördelar" är att de som är med inte längre behöver fatta beslut själva, och de har en "viktig" sak att tjäna...

Detta har ju också utnyttjats politiskt genom historien, som i Nazityskland och i Sovjet. Folk vill så gärna känna de tillhör en viktig grupp och tjäna en viktig sak, att sunt förnuft och annat ibland försvinner, när de erbjuds att göra det...

Och då är vi tillbaka till början... En kille som känner sig ensam och blir del av en gemenskap på nätet. Och även detta med att "offra" sig för gruppen finns där. Killen kunde ha blivit dödad och han kommer få sitta många år i fängelse...

Slutligen finns också detta att vissa saker (såsom t.ex. religioner) förenar folk, men det förenar dem ibland mot andra grupper. Så i olika grad verkar en viss nivå av fientlighet alltid vara närvarande, som kan leda till religiösa krig eller mindre saker som supportrar som slåss med varandra. Eller kanske en kille som dödar folk med ett svärd...

Har jag rätt om detta eller är helt ute och reser? Vad tror och tycker ni?

Ja, människan är ett flockdjur på gott och ont. Det värsta straffet har alltid varit fördrivning från flocken, för det innebar en plågsam död.

Konformism. Se på kriminella mc-gäng, tex HellsAngels eller Bandidos. De kallar sig gärna "outlaws", men är i själva verket så konforma att de bär uniform (skinnvästarna). De har skapat sin egen gemenskap utanför den stat de lever i. Samma sak sker i förorterna, utanförskapet leder till att de skapar sina gemenskaper, gängen och gängkriminalitet.

Konforma människor, vilket de flesta är, vill tillhöra en gemenskap, den kan också vara religiös, div sekter som värsta exempel. Goda exempel att fånga upp unga kälkborgare kan vara div. idrottsklubbar å liknande.

Nåt riktigt mörkt..
Tänk dig en fullsatt biografsalong av vuxna människor, på scenen står ett talarpodium. Talaren går fram till den men säger inget, ljuset släcks och på duken visas de allra värsta bilderna från krig och koncentrationsläger, bild efter bild med döda människor, lik som knuffas med bulldoser i massgravar.. Gråt kan höras i publiken. Bildspelet slocknar, i beckmörkret hörs talarens lågmälda röst: Det där, mina damer och herrar, är resultatet av lydiga konforma människor. Olydigt folk kan måhända vara allt från tjuvar till mördare, men sånt där ställer inte enskilda till med. Sedan tänds exit-skyltarna.

Utanförskap, desperata, söker sin tillhörighet, andra som ger uppskattning. Vem höll dem utanför till att börja med? Du?