8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Jag är för okunnig för att veta om en 8 åring kan selektera o skilja på fysisk och psykisk smärta..

Fysisk och psykisk hälsa är vårdens ansvar. Om vården ansett att Elsa for illa i jourhemmet hade de en skyldighet att agera på det. Jag tog upp det tidigare i tråden men då gick kurt-sune i spinn så även den sakfrågan förstördes:
(FB) 8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Ja, det är ju en gigantisk skillnad på vad du skrev i början och den desperata cirkelsnurra du har hamnat i nu där all berättigad kritik mot dina teorier viftas bort som "personangrepp" och gud vet allt vad du hittar på!

Om man faktiskt lyssnar på Victoria i poddarna när hon berättar om hela förloppet och hur socialtjänst i panik ändrade anklagelserna från MbP till en påstådd "omsorgssvikt" så har hon ju i princip exakt samma kritik som den externa utredaren kom fram till! Nämligen att den där påstådda omsorgssvikten aldrig någonsin var utredd!

Både mamman och den oberoende granskningen säger ju exakt samma sak: man kan för helvete inte LVU:a ett barn utifrån en allvarlig anklagelse som myndigheten inte ens har bemödat sig att utreda!

Och självklart ska socialtjänsten svartmålas och ställas till svars när de behandlar ett barn så här illa! Den stora frågan är varför du plötsligt har börjat ta deras övergrepp i försvar? Mår du verkligen bra, Totius?!

Ja, det behövs absolut ett starkt skydd för barn som riskerar att fara illa! Det är det ingen som ifrågasätter. Men det stora problemet är att vi har en myndighet med en extrem och obalanserad makt över familjers liv och en makt där man i praktiken kan tvångsomhänderta vilket svenskt barn som helst utan några som helst faktiska bevis.

En godtycklig "oro" räcker som grund. Och nu har det alltså hänt ytterligare en gång! Jag är inte ett dugg förvånad efter vad jag själv har sett att folk i min närhet råkat ut för. Socialtjänsten har blivit en av Sveriges i särklass farligaste myndigheter, där besluten i allt för hög grad styrs av vad enskilda handläggare tycker och känner med extrem tyngdpunkt på just KÄNNER.

"Ändamålen helgar medlen" verkar vara den rådande principen. Och när de väl har gjort bort sig gör de precis som i detta fall: de gömmer hela smutsen bakom sekretessen så att ingen utomstående får veta vad som faktiskt har hänt bakom skynket.

Nej, så här kan vi givetvis inte ha det! Med ett sådant system blir risken enorm att myndigheten skadar i stället för att hjälpa barnen. Det är dags att sätta stopp för detta nu.

Fast återigen så hävdar du att oron var godtycklig. Sen vägrar du frenetiskt att diskutera detta utan fokuserar enbart på IS orosanmälan som får bära skulden för hela förloppet.

Om vi nu tänker oss ett scenario där IS orosanmälan helt raderas ur protokollet. Vad hade utfallet blivit då?

Sannolikt inte akut omhändertagande, det stämmer. Detta förefaller även vara fel enligt Socialstyrelsens egna bedömning.

Men det betyder inte att det saknades oro och att insatser bedömdes nödvändiga. Det går inte att utesluta att LVU pga omsorgssvikt hade varit aktuellt oavsett varpå ditt påstående om att man i panik ändrade rubriceringen faller platt. Nu hade man även en klinisk fysisk bättring som faktiskt stöttade vårdens misstankar att luta sig mot.

För hur vi än vrider och vänder på det vi vet så är det något som inte har gått rätt till i kontakten med vården och vårdnadshavare/assistenter.

Men denna diskussionen vill du helt stänga ner. Undrar varför?


Med allt detta sagt så instämmer jag att placering på utredningshem med exempelvis pappan hade varit ett mycket lämpligare alternativ att använda sig av.

​Nej, de hade inte behövt blanda in socialtjänsten överhuvudtaget! Det här är och har hela tiden varit en ren vårdfråga, inte en socialtjänstfråga!

​De allra flesta orosanmälningar som skickas in är ren formalia och läggs ner så fort man gör en första saklig bedömning. Men i det här fallet tilläts en svepande oro spåra ur helt och förvandlas till en gigantisk myndighetsapparat.
​
I stället för att låta det behandlande läkarteamet sköta den medicinska uppföljningen och lösningarna i lugn och ro, klev socialtjänsten in som en ångvält.

De förvandlade komplexa vårdbehov till ett socialt utredningsfall baserat på skrivbordsgissningar!

​Att man kastar in socialtjänsten i ärenden som hör hemma helt och hållet inom hälso- och sjukvården visar ju bara på en total brist på kompetens och gränsdragning.

När myndigheten kliver över den gränsen slutar det inte med hjälp, det slutar med att man raserar tryggheten för ett barn som i själva verket behövde vård, inte tvångsåtgärder

Den här frågeställningen borde vara en bra träning för Kurt-Sune för att utveckla sina låsta tankespår. Men på något absurt vis så väljer man att dra på sig skygglappar och bara se en orosanmälan (trots att alla relativt unisont håller med om att orosanmälan från IS är orsaken till att allt gick fel från början). Utan den hade det aldrig blivit ett akut omhändertagande.

Eftersom man la ner spåret kring I.S anmälan och MbP - varför kan inte Kurt-Sune göra det? Varför kan vi inte fokusera på anmälan från Elsas egna vårdteam och ställa oss frågan varför det blev orosanmälan undertecknat av hela teamet? Vad hade hänt innan? Vad stod i IVO-anmälan? Om dialogen om droppet förekommit regelbundet i enlighet med förhöret från L.E - varför journalfördes inte det? Varför agerade inte vården mer avseende diskrepansen - eller gjorde dom det?

Att tro att sjukhuset i Örebro försökte ”mörka” sina misstag genom en orosanmälan är absurt. Om något riktar man ett ljus på händelserna genom en anmälan - knappast effektivt om man vill dölja ett fel.

Sen finns det enligt mig mindre intressanta frågor, som ”varför behövde Elsa gömmas undan hela sin familj?” För där är svaret - det behövde hon kanske inte. Socialtjänsten har gjort fel upprepade fel i detta ärendet. Fel. Fel. Fel. Jag vet liksom inte hur många gånger jag, doktorn, Adina, Totius och alla andra som gett upp om tråden ska behöva säga att vi tycker att socialtjänsten tagit felaktiga beslut och gjort fel. Men det går inte att föra en enda dialog om någon faktiskt intressant frågeställning i den här tråden - för Kurt-Sune förstör exakt varje dialog med AI-sammanfattningar ingen behöver eftersom jag tror att alla som hänger kvar här läst både den externa utredningen och Lex Sarah. Jag slutar i alla fall att svara Kurt-Sune nu.

Det är klart att vården hade motiv till att undanhålla Elsa.

De har tidigare fällts av IVO för vanvård och det var uppenbart att de inte höll koll på hur de behandlade Elsa.

När IVO anmälan och remissen till Sahlgrenska blev aktuell hettade det till rejält om öronen och ihop fantiserade anklagelser om MbP med en högst kontroversiell läkare, Björn Lundin, blandades in. Han kan beskrivas som en MbP hitman. Den andra orosanmälan innehöll felaktiga uppgifter.

Hade Elsa kommit till Sahlgrenska kan det med stor sannolikhet visat sig att läkarna där hade upptäckt att den behandlingen Elsa fått i Örebro var fel. Det var det de vill undvika.

Elsa fick interventioner avvecklade i jourhemmet. Dessa var puschade av Örebro/akademiska, inte av mamman.

Att säga att det inte finns incitament från vården att gömma undan Elsa är löjeväckande.

En skyldighet som inte har följts då,den heller...
Om nu oron var legitim var fanns då vården när även dessa skyldigheter brast, mamman var ju bortplockad så att man kunde fokusera enbart på Elsa utan hennes påverkan... Men hur plockar man bort den förälder som inte bara varit förälder utan även vårdaren till ett sjukt barn utan att det får följdeffekter jag vill hävda att det inte går och den kunskapen borde professionen också ha kan jag tycka... Ingen hade en plan på att dom överhuvudtaget skulle få återförenas innan Elsa blev vuxen nog att fatta egna beslut om sitt liv...Om inte detta är genuin ondska så vet jag inte vad som krävs för att uppnå den definitionen av uselt mänskligt beteende

Menar du att vården kunde ta aktiva beslut i huruvida Elsa skulle placeras? Få LVU? Få umgängesbegränsning?

Det är dina åsikter. Objektivt handlar det om ett sjukt barn där samverkan mellan vården och LSS (i föräldrarnas regi) inte fungerade och mamman var i konflikt med vården. Detta ledde till orosanmälan från ett tiotal läkare från två sjukhus.

Sakfrågan i förvaltningsrätten var om det fanns en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas genom brister i omsorgen (2 § LVU). Genom sin fria bevisprövning fann förvaltningsrätten att sådan risk förelåg och beslutade om fortsatt omhändertagande den 28 juli 2025.

LVU ska omprövas minst var 6:e månad och det ska finnas en vårdplan och en genomförandeplan där det framgår vad som krävs för vårdens upphörande. Vid tiden för domstolens beslut om fortsatt LVU var ett skäl att vårdplanen skulle kunna fortsätta utan påverkan av mamman och att Elsa snabbt blev bättre.