Citat:
Ursprungligen postat av
marageo
Det är nog få som är ”pursvenska” om man går mer än några få generationer tillbaka. Man kan hitta mycket intressant om man släktforskar, är själv lång, blond, blåögd men förutom från vallonsläkt , bekräftat, norskt, finskt, samiskt, tjeckiskt, holländskt, brittiskt och australiskt påbrå.
Du har fel. Nästan alla svenskar är pursvenska.
Räcker att backa tillbaka två generationer så var Sverige ett av världens allra mest homogena länder.
Samma paritet som Japan och Korea och lika isolerat från omvärlden historiskt sett.
Minst 90% av de etniska svenskarna är helt "rasrena", i brist på bättre ord. Deras föräldrar är helsvenska. Föräldrarnas föräldrar är helsvenska.
Föräldrarnas föräldrars föräldrar är helsvenska. Föräldrarnas föräldrars föräldrars föräldrar är helsvenska. Osv.
Om alla ens släktingar från 1800-talet var födda i Sverige, så är man etnisk svensk. Garanterat.
Nästan alla svenskar härstammar till 100% från bönderna som levde i Sverige på 1800-talet. Väldigt få svenskar har ingifta utlänningar i sina släkträd. Om man inte är överklass så är det väldigt ovanligt att ha ingifta utlänningar.
Citat:
Ursprungligen postat av
Donaldstrumpet
Halvdansk. På farsans sida har jag svenska anor ner till 1500 talet.
Hade tyckt det vore roligare med lite annat skit i generna, seriöst.
En av sköningarna i mitt släktträd är en person från 1500-talet som kallades "stor-ryssen". Hade varit kul att veta mer om honom.
Härstammar också från den tyske köpmannen Mårten Trotzig, som fått en gränd i Gamla stan uppkallad efter sig.
Mårten Trotzigs gränd. Stockholms smalaste gränd.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Mårten_Trotzigs_gränd
En annan är Sigvardus Granberg för 300 år sen. Massmördare/seriemördare, kyrkoherde och missionär.
Han var väldigt sträng och våldsam. Det sägs att han drunknade när han försökte mörda en annan person som satt i samma båt som honom.
"Kyrkoherden Sigvardus Granberg, 1719-1761, hade icke mindre än tre dråp på sitt samvete, när han under en ämbetsresa drunknade i Storavan.
En lapp mer eller mindre hade ingen betydelse, och ett sådant lif kunde godt tagas här uppe utan någon egentlig fruktan för efterräkning.